När tuggmusklerna har fått massor av motion gäller det att resten av kroppen får röra sig lite också. Vädret må ha varit riktigt trist under första delen av helgen, men på söndagen slösade solen frikostigt med sina strålar. Så jag började dagen med att ge mig ut och fota. Det tog en god stund, för det fanns hur många vackra motiv som helst!

När jag fått lite mat i magen följde jag med på en ridtur i skogen igen – till fots som vanligt nuförtiden. Det var verkligen det mest perfekta ridväder man kan önska sig, men jag fick traska efter och vara sådär förgrämligt avundsjuk som man bara inte får vara? Men hur ska jag kunna låta bli när ridabstinensen blir värre för varje dag?? Men men, den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge – ja så är det faktisk. Åtminstone för mig.

I väntan på att komma upp på hästryggen igen, ger jag mig ut och rör på fötterna ordentligt när det är vackert väder ute. De färgstarka dagarna är snart slut, så det gäller att passa på och suga i sig så mycket det går av färgprakten. Att hänga med nån som rider är ett bra sätt för mig att ta mig iväg till skogen, istället för att fastna hemikring. Dessutom är det betydligt jobbigare än att traska i godan ro för mig själv. Jag pinnar på så gott jag kan för att hinna med, flåsar, svettas och fotar?

Här kommer några bilder från förbränningen av helgens smörgåstårta och glass!