Inatt har jag nog sovit den utmattades hårda sömn, och jistanes vad det var välbehövligt! Det blev inte så många timmar, men jag sov hårt utan att vakna hela tiden. Bara det är ju fantastiskt!

Jag brukar sova med fönstret lite öppet, både för att få in sval luft och för att höra fåglarna kvittra på morgonen. Men jag hade glömt att öppna fönstret, så jag fick se till att göra det för att höra den livsviktiga fågelsången 😀

Idag känns det som att det kommer att bli en lite bättre dag. Den tunga känslan var inte med mig från start iallafall, och den nästan chockblandade sorgen efter vad som hände häromdagen känns mera hanterbar. När jag står på balkongen och tittar ut över gården slås jag av hur vacker dagen är, och jag vill verkligen göra något bra av den!