Månen skiner in genom sovrumsfönstret och höljer rummet i silvervitt ljus. Fullmånen har passerat, men månljuset är ändå starkt. Jag ligger och lyssnar på vinden som dånar i trädkronorna utanför, och känslan av höstens magi är påtagligt närvarande. Tröttheten som har varit min följeslagare hela dagen har plötsligt försvunnit, och mängder av tankar avlöser varandra. I min fantasi har jag under månader skrivit minst hundra inlägg. Händelser och intryck har satts på pränt i mina tankar, för att sedan suddas ut av glömskan likt ord skrivna i sanden. Inspiration kan vara ett märkligt fenomen. Den kan vara närvarande och frånvarande på en och samma gång. Eller helt enkelt bara otillräcklig, och faktiskt väldigt ömtålig.

Det finns så mycket jag vill skriva om – smått som stort, naturen som växlar skepnad, vardagliga små händelser och förundran i ögonblick som kommer och går. Livet är som alltid fyllt av små glädjeämnen, men också av saker som är mer eller mindre svåra. Världen är på många sätt sig inte lik, och jag får lägga mig vinn om att inte låta mig påverkas av fientligheten som har uppstått i samhället i pandemins spår. Rädsla kan ta fram det mest primitiva och aggressiva i människor som annars är ganska timida. Det är sorgligt när människor splittras upp i olika läger. Det är vi mot dom, rätt mot fel, och i rättfärdig respektlöshet kan människor kalla varandra nästan vad som helst. Tanklösheten står i full blom. Tänk om man kunde utvinna energin ur alla ordkrig på nätet. Då skulle man nog inte ens behöva kärnkraftverken längre.

Men nu har jag filosoferat tillräckligt för denna natt, och även om jag kanske inte fick något meningsfullt på pränt har jag iallafall skrivit – på riktigt. Orden finns på pränt utanför fantasin.

Jag önskar alla en härlig höst! Ta vara på allt det vackra vi står inför nu!