Man har inte roligare än vad man gör sig sägs det, och det stämmer ofta ganska bra! Trots att jag är vuxen kan jag vara väldigt barnslig ibland, och det händer att jag vid olika högtider nästan önskar att jag vore ett barn igen!? Jag minns den där känslan av att nästan vara sprickfärdig av förväntan inför olika högtider. När jag var liten var det främst julen som jag väntade på med en iver som fick varje dag i december att kännas som minst två dagar. Om Halloween hade funnits i Sverige på den tiden hade jag inte kunnat ge mig till tåls inför det firandet heller!?

Eftersom den ivriga lilla ungen fortfarande bor någonstans inom mig så firar jag högtider på mitt eget lilla sätt. En sak som kännetecknade barndomens högtidsfirande var kravlösheten. Man kunde bara fullständigt ge sig hän åt att njuta av vilken storhelg det än råkade vara. Det fanns ingen stress och inga måsten – förutom att vara snäll innan jul förstås!? Allt hände ändå, och det var bara att leva i stunden. Viljan att få fortsätta att känna så har jag tagit med mig i mitt vuxna liv, och jag tar lika lättsamt på allt firande nu som så. Jag stressar inte och ställer inga krav på mig själv. Känslan går att åstadkomma med väldigt enkla medel, eftersom jag gläds åt små saker.

Igår blev det myskväll med pumporna som tas fram till Halloween. Jag hade tänkt att se en läskig film, men det fanns ingen i utbudet. Som tur var gick Det Okända igårkväll, och det var spännande att se. Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle visa bilder på årets pyntning, så här infriar jag mitt löfte!

Min utsikt över pumporna från djupet av soffan!?