Igår tyckte jag att jag kände mig lite konstig. Jag hade mycket folk omkring mig, och gjorde tappra försök att vara social varje gång någon kom fram och pratade. Men jag kände mig rejält bortkopplad. Jag tänkte först att känslan berodde på att tillställningen var av en sorglig anledning. Då är det kanske inte så konstigt om man mår illa och golvet känns lite instabilt. Men hursomhelst höll känslan i sig och fick sällskap av en tilltagande huvudvärk. Så ganska snart inpå hemkomsten la jag mig på sängen och slumrade till en stund.

Jag vaknade efter läggdags och insåg att hoppsan – jag är ju sjuk! Under tiden jag sov hade jag hunnit få feber, halsont, snörvlig näsa, hosta och en huvudvärk som inte går av för hackor. Hur är det möjligt att något bryter ut så snabbt?

Just nu har jag tagit mig upp ur sängen och dricker kaffe, för jag är inte sugen på att äta än. Så måste jag lyckas ta mig iväg och ta blodprover idag igen. Dessutom har jag ett lasarettsbesök inbokat imorgon som jag ska lyckas ta mig iväg till. Men jag får hålla mig i viloläge mellan dagens hållpunkter och hoppas att bacillerna lämnar mig snarast, och att jag inte smittar nån annan. Det är så makalöst många som har varit sjuka den senaste tiden, men jag trodde jag skulle klara mig med min lilla nästäppa. Men nej – nu är det min tur att bekämpa bacillerna.

Med en bild på vackra blommor jag fick i helgen önskar jag er en fin dag!?