Det här att ligga sjuk är verkligen inte min grej! Fast å andra sidan är det väl ingen som njuter av att ha feber och ont överallt. Men nog måste jag väl få lov att tycka liiite synd om mig själv iallafall? Min åkomma känns ju trots allt bra mycket värre än en riktig mansförkylning – förlåt mig mina manliga läsare?

Jag har legat nerbäddad i soffan hur många timmar som helst, och ju längre jag ligger här desto ondare gör det överallt. Jag har fått fina tips om att dricka ingefära, men nån sån har jag inte. Så jag har provat den enda huskuren som stod till buds mot halsont, nämligen glass? Det fanns en liten överbliven slatt i en bytta långt inne i frysen. Lyckligtvis hade det inte bildats några åldersrelaterade iskristaller i den.

Så glassen åkte ner i en skål, jag fjuttade eld på några ljus, och ålade mig huttrande ner under filten i soffan igen. Här skulle mysas och jag skulle lindra det onda i min hals. Jag lyckades till och med att med darrande hand knäppa några halvsuddiga kort på det tilltänkta myset – trots att bordsduken åkt i tvättkorgen utan att ersättas (de rena dukarna är skrynkligare än russin och jag lär inte stryka i närtid).

Men åter till ämnet efter denna okoncentrerade utsvävning. Hjälpte det att äta glass? Nej, faktiskt inte. Men försöka duger ju!?

Med ömklig hälsning från djupet av soffan?