Att bara få vara

Att bara få vara

Är det någon mer än jag som har funderat på hur viktigt det är att få vara sig själv till hundra procent? Det finns säkert många som liksom jag tänker att det är man väl alltid. Kanske finns det ännu flera som förställer sig av rädsla för att inte duga, eller för att leva upp till olika förväntningar.

Jag har under livets gång varit ärlig på gott och ont. Nästan alla säger sig uppskatta ärlighet, och minst lika många avskyr den om ärligheten innebär att få höra något man inte vill. Ordet nej ska alla vara så självbejakande och lära sig. Men jag som har använt ordet när jag har velat och behövt, har konstaterat att otroligt många behöver lära sig acceptera att ett nej.

Hur mycket man än är sig själv, så måste man ändå anpassa sig på många sätt. I yrkeslivet måste man kanske t ex vara social och pratsam, även när man egentligen skulle vilja vara ensam och dra nåt gammalt över sig. Man kanske måste se glad ut även när det känns som om det hänger blytyngder i mungiporna. Eller kanske prata lättsamt trots känslan av en brännande klump i halsen. Man måste kanske verka engagerad trots att man egentligen är allmänt less.

När man tänker efter finns det många situationer där man måste anpassa sig – hur mycket man än i stora drag är sig själv. Därför är det oerhört viktigt för mig att också bara få vara ibland. Att få se trött eller ledsen ut när jag är det. Att få slippa prata när jag vill vara tyst, och få tänka mina egna tankar ifred utan att bli avbruten av andras.

När jag bara vill vara kan jag t ex gå ut i hagen. Hästarna lever i nuet och är alltid till hundra procent sig själva. Deras sätt att vara är lugnande och smittsamt.

55 thoughts on “Att bara få vara

  1. Vilket bra inlägg! Du resonerar så klokt! Jag är också den ärliga typen men samtidigt är jag anpassningsbar. Dessa sidor strider titt som tätt med varandra. Ju äldre jag blir desto mindre anpassningsbar orkar jag vara. Och har mer behov av egentid och att säga vad jag verkligen känner.
    Kan beundra dem som alltid (även i unga år) sagt ifrån när ngt känts fel. 👍

    1. Tack så jättemycket snälla du! Ja det strider ju ibland lite mot varandra beroende på situationen, att å ena sidan vara sig själv fullt ut, och å andra sidan att faktiskt vara tvungen att anpassa hur man är för att fungera i sammanhanget. I arbetslivet t ex funkar det inte alltid att vara totalt frispråkig, för man kan få alla möjliga sorters problem beroende på mot vem man är det och i vilken situation. Det är få talesätt som stämmer så dåligt som ”ärlighet varar längst”. Men jag blir liksom du mindre anpassningsbar med åren, och behoven av egentid, frihet att (utan konsekvenser) säga vad jag tycker, och kravlöshet växer.

  2. Det är klart att var och en av oss måste ibland bara få vara. Det är till och med hälsosamt. Jag är väldigt mån om de stunder då jag få vara. Det är då både min kropp och själ får en chans till återhämtning. Kram ❤️

    1. Ja det är faktiskt viktigt för hälsan och välbefinnandet!❤️ Att t ex få lägga yrkesrollen åt sidan och bara andas ut i lugn och kravlöshet.
      Kram💕

    1. Ja så är det ju! Det är många situationer i livet som liksom kräver att man ”kliver ur” det introverta och är extrovert – oavsett hur man känner inför det hela.

    1. Det är bra att du har börjat säga nej, men du har noterat samma sak som jag – det är verkligen inte många som klarar av det svaret.

    1. Ja det är ju så att för många är det jobbigt att vara ensamma, och inte alls avkopplande. Men då är det ju bra att jobba med det❤️

  3. Ja, att vara sig själv är något jag tänker på ofta. Liksom man har ju många sidor av sig själv och vi borde vara duktigare på att visa dem fullt ut då vi alla är så himla fina <3

    1. Ja man har ju i regel flera sidor, och det är till nytta eftersom man lever och verkar i många olika sammanhang. Då är man ju ändå sig själv när man måste vara på olika sätt!❤️

  4. Förstår vad du menar! Fick bland annat lägre lön pga att chefen tycker det är svårt att veta om jag är glad eller inte (Mot dem alltså, inte mot kund). Man bah okej förlåt jag är likgiltig av mig? Så sjukt. bra inlägg! 😊

    1. Tack så mycket!😊 Ja i arbetslivet verkar det inte helt ovanligt att det betalar sig bättre att le uppåt – och hålla med även om man inte gör det. Ärlighet och ordet nej kan få tråkiga konsekvenser.

  5. Ja, det där med att både ta och säga ett nej är väldigt viktigt i vårt samhälle som många inte kan. Men det är jätteviktigt att du sprider detta budskap 🙂

    1. Ja jag håller med dig, och du tar upp ett typiskt exempel på när man faktiskt måste anpassa sig. Det är inte allt som ligger på tungspetsen som kan släppas ut. Det finns också situationer när man måste vara ärlig, och vet att mottagaren kommer att bli ledsen, och då är det otroligt viktigt hur man för fram budskapet.

  6. Vilket läsvärt inlägg, jag har så svårt att anpassa mig i dom lägena, vill jag vara tyst och själv så ser jag till att vara det, jag har så svårt att vara trevlig och umgås med folk som jag inte verkligen vill. Skyller heldre på hästen och åker och spenderar tiden med honom i lugnet. Något introvert antar jag, hade behövt träna på det egentligen men hittar ingen motivation

  7. Så sant. Precis som du skriver, Alla vill höra sanningen, men bara då den passar en själv 🙂 Är alldeles för dålig på att leva i nuet, men måste verkligen ändra på det.

  8. Så sant som du skriver. Att man kanske inte kan vara sig själv till fullo i tex arbetslivet tror jag handlar mycket om att man då är i en annan roll – sin professionella, och att det då går att skilja på sig själv och sitt arbetande jag.

  9. Jätteviktigt att få vara sig själv o att vara sann mot sig själv. Har funderat en hel del på detta de senaste åren sen jag blev sjuk i utmattning. Personligen behöver jag öva på att säga nej oftare 🌸💕

    1. Ja jag är kanske inte heller så förtjust i om en person spelar en roll, som t ex låtsas vara fisförnäm när man vet att personen absolut inte är det. Eller skryter om saker som man vet inte är sanna. Men det jag menar är inte de människor som vill visa upp sig som någon annan än de är.
      Personligen kan jag inte ogilla en människa för att den försöker se glad ut när den gråter inombords. Jag kan inte ogilla en människa för att den försöker vara extrovert när den egentligen är introvert. Många måste t ex kämpa för att vara på ett sätt som krävs i en yrkesroll. Det kan t ex handla om att behöva prata med mängder av människor varje dag och på ett visst sätt – fastän man inte är en social person. Jag tycker snarare synd än illa om alla som kämpar i situationer som kanske strider lite mot deras personligheter.

  10. Har också funderat på det där ganska mycket, var går liksom gränsen för vår autenticitet? Jag tror att om man tänker på det så är man iaf halvvägs

  11. Jag ska erkänna, jag är verkligen inte den samma alltid. Jag är en hemma-Malin, en jobb-Malin, en Fnulan, en kompis-malin och så vidare.
    Jag är olik i alla sammanhang men det är ändå jag. Så konstigt…

  12. Du har så rätt i det du skriver! Trots att folk generellt säger att “jag är ju alltid mig själv” så tvingas man ju, precis som du säger, att anpassa sig i i stort sätt alla möjliga sammanhang. Visserligen är man väl en viss del av sig själv trots anpassningen, men det är sällan man kan vara sig själv fullt ut! Skönt att du har hittat din plats hos hästarna. <3

  13. Åh vad roligt. Jag pratade om det här senast igår! Jag tycker att man ska vara ärlig. Jag tar mycket hellre en hemsk sanning än en fin putsad lögn. Lögnen gör ju ändå inte att den rintiga sanningen blir mindre hemsk. Sen tycker jag att det är skillnad på sanning och att bara vara elak. Vissa saker behöver man faktiskt inte säga högt. Hoppas du får en underbar dag! 😊 // Petra Elisabeth

  14. Förstår vad du menar! har själv svårt för att bara vara mig själv då för man kanske inte duger. Men att vara ute i skogen är lugnande både för kropp och själ 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: