Känner man inte sig själv bäst?

Känner man inte sig själv bäst?

Efter några jobbiga samtal igår, och flera såna framför mig har jag funderat lite kring en sak: Vem känner mig själv allra bäst? Det borde väl vara jag. Vem känner dig själv allra bäst? Det borde väl vara du. Inget konstigt alls med det – tycker jag. Vi är trots allt, och trots alla eventuella goda avsikter, oss själva allra närmast. Det är bara jag som kan känna och veta exakt vad och hur jag känner, veta exakt allt jag tänker, och känna till exakt vad jag har gjort och inte gjort med min tid och mitt liv. Det är samma sak för alla. Jag kommer aldrig ta för givet att jag känner någon bättre än vad personen känner sig själv.

När man ska bestämma sig för något kan man t ex få höra att ”välj själv, du vet ju bäst vad du gillar” eller ”det är bättre att du köper vad du vill själv, för du vet ju bäst vad du vill ha”. Eller säg bara till när du har bestämt dig för hur du vill ha det – du vet ju bäst vad du trivs med”.

Varför håller jag på med dessa funderingar? Jo, för att det självklara ovan – att var och en känner sig själv bäst – verkar bara gälla så länge man är frisk. Då är det helt naturligt.

Men när man blir sjuk händer något konstigt. Plötsligt börjar andra tro sig veta bättre om en själv. Plötsligt vet andra precis vad man har gjort eller inte gjort så att man blev sjuk, och andra vet vad man ”måste” göra för att bli frisk. Självkännedomen anses plötsligt icke-existerande. I princip vem som helst kan ta sig rätten att börja förklara för någon annan hur den känner, vad den har gjort för fel och hur den ska göra rätt. Det är bara att gapa stort och svälja. För nu är man fråntagen rätten att vara den som känner sig själv allra bäst, och man vet inte längre bäst vad man har gjort, gör, eller tänker att göra.

Som sjuk handlar det ofta inte längre om att få berätta något och reservationslöst bli lyssnad på och trodd. Istället är det ofta så att den man vill ska lyssna och tro, hellre vill prata, berätta och förklara. Ett samtal kan – även om det uppstod ur någons välmening – bli mera ansträngande än upplyftande om man måste förklara sig, försvara sig och lägga påståenden till rätta. Om man måste avvärja en massa råd som inte fungerar för en själv, eller förklara för en misstroende att ”sådär har jag faktiskt aldrig gjort”, ”det där stämmer inte in på mig”, ”detta har jag redan gjort i hur många år som helst” osv osv.

Varför blir man som sjuk så ofta en slags öppen måltavla för så mycket ”vetande”, tyckande och oombedda råd? Varför blir man plötsligt instuvad i en mall och omtalad hur man är och hur man ska vara och göra?

Personligen uppskattar jag att få bli lyssnad på istället för överpratad, och att bli trodd när jag berättar istället för ifrågasatt.

Jag vill med detta absolut inte klaga på människor som visar äkta inkännande omtänksamhet, för vem vill inte ha det?

Men det finns ju andra som faktiskt inte känner äkta omtänksamhet. Det kan vara folk i vars jobb det verkar ingå att vara ifrågasättande och misstänksamma. Det kan också vara personer som mest är allmänt nyfikna och vill passa på att slänga ur sig ”goda råd”, eller de som har färdiga mallar och koncept för olika saker och absolut vill trycka in en i en sådan.

Är det bara jag som känner såhär?

66 thoughts on “Känner man inte sig själv bäst?

  1. Nej, finis, det är inte bara du, det finns säkert jätte många som känner på samma sätt. Det är svårt det där men jag förstår hur du känner och vad du vill säga. Du har så rätt! Men försök att omge dig med personer som är positiva, som du trivs med men som framförallt kan lyssna. Du vet vad du behöver och andra måste respektera det. Helst ska man vänta med att ge råd och prata tills den drabbade säger själv att den vill prata och ha råd. Ta hand om dig! Kram 🌸

    1. Tack så mycket fina du! Ja det bästa är ju om man har möjlighet att omge sig med personer som kan lyssna, vara positiva och som respekterar vad man säger och behöver – och även respekterar om man inte vill prata.
      Kram!🌻

  2. Intressanta tankar. Kan det vara så ibland att många inte vet hur de ska reagera och därför tror de kommer med omtänksamma råd? Men tror tyvärr det är för att många också har inställningen att det bara är att “rycka upp sig” så blir allt bra igen.

    1. Tack Elisa! Ja det skulle nog kunna vara så också nån gång om någon plötsligt får veta hur det ligger till. Men ofta verkar det handla om att någon ”vet” så mycket för den har läst eller hört om det man har drabbats av, och måste få säga sitt. Hursomhelst är ju alla individer då finns ju inga färdiga mallar att sätta på någon.
      Men värst är alla som har den peppiga och starkt förenklade ”ryck upp dig för allt beror på dig-lösningen”. Dom är många…

  3. Du har så rätt i det du skriver. Jag upplever också att många tror sig veta vad jag ska göra för att må bättre, vad som gjort att jag mår dåligt osv men de tänker inte på att alla är olika.

    Däremot har jag märkt också att vissa personer har väldigt dålig självinsikt och märker inte vad de gör och säger själva riktigt. Jag har några såna personer i min närhet och där får man informera dem om hur de beter sig eftersom de inte märker detta själva… Svårt det där :/

    1. Tack Evahle!
      Där tog du upp ytterligare en sak, nämligen de som saknar självinsikt – eller kanske empati – och kan säga saker som man i värsta fall mår dåligt av att höra. En del människor kan man ju inte med enkelhet välja bort att ha att göra med, för det får jättestora konsekvenser som man kanske inte orkar hantera om man inte mår bra.

    1. Ja du har så rätt! Det känns faktiskt många gånger som att man har reducerats från en egen vetande människa till en kropp. Det kan kännas precis som du beskriver.

  4. Ett väldigt bra inlägg! Jag håller med, det borde iallafall vara som så att man känner sig själv bäst. Men ibland kommer det in någon människa i sitt liv som tycker att hen känner mig bättre och har åsikter och bestämmelser över mitt liv. Njaa… Inte bra alls.. Man känner sig bäst själv.

    1. Tackar så mycket! Ja det är ju så, och det känns inte alls bra när andra vill pådyvla en sina åsikter och bestämma vad och hur man ska göra.

  5. Känner i gen mig så väl, kul du väljer att spekulera kring de här! Men vad andra än tror är rätt för dig så är det bara du som vet svaret egentligen. Du känner dig själv och vet vad du tänker! kram💖

    1. Tack så mycket Sanna!❤️
      Jag är glad att du uppskattar ämnet jag skriver om! När jag skrev funderade jag faktiskt på om inte inlägget är för tråkigt för att publicera. Så därför är det extra roligt när det uppskattas!😊 Kram

  6. Alla de tips och råd som jag fick när jag var som sjukast i min utmattning stjälpte mera än vad de gav. Mitt tips är att inte komma med en massa klämkäka tips om den som får dem inte ber om den förstås.

    Jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg.

    1. Tackar så mycket Kamilla!
      Ja man kan faktiskt få råd som är riktigt dåliga för en själv. Bara att ens höra oönskade klämkäckheter kan man må dåligt av.

  7. Man känner sig själv bäst, men ibland så behöver man påminnas om man ”tänker” fel.

    Jag känner igen mig att många ger tips, och lösningar som jag själv vet är så långt borta från verkligheten att det går. Men alla vill ju (förhoppningsvis) ge sin bästa version, men att lyssna är guld värt.. Tycker jag ❤️

    1. Ja att kunna lyssna är verkligen guld värt. Många vill förstås det bästa, men det finns även dom som egentligen inte bryr sig det minsta om hälsan hos den dom förklarar allt för, och dom som är misstänksamma och argumentativa som en del i sin tjänsteutövning. Spektrat är brett, men personligen märker jag om den jag pratar med visar äkta inkännande omtanke❤️

  8. Tack för ett helt underbart inlägg, jag har haft och har det precis likadant, jag har också en omgivning som ja vad ska jag säga ? om jag säger till någon att jag har huvudvärk då har personen jag säger till också huvudvärk eller om jag har ont i magen, örat etc så har personen alltid likadant, jag fattar inte det där ha ha.
    Jag har lärt mig att om någon frågar hur jag mår så svarar jag bara hyfsat, och DU för att slippa fortsatt utfrågning 🙂

    1. Det kan ju också vara så att de som du har att göra med som sjuk inte råkar vara såna personer som berättar för dig hur du har levt ditt liv så att du blev sjuk, och hur du ska göra och leva för att ta dig ur din självåsamkade sjukdom😊 Du kan också ha haft turen att bli lyssnad på och inte ifrågasatt av personer som har en yrkesmässigt relaterad misstänksamhet😊

  9. Det där är lite svårt. Problemet är att man inte alltid känner sig bäst då man är sjuk, men helt klart ska man bli lyssnad på och trodd på. Sen finns ju dom som är förståsigpåare också. Absolut. Men har man testat allt kanske man ska lyssna på andra 😀

    1. Jo det är klart att om man t ex är dement så är man nog inte kapabel att fatta bra och rationella beslut, men jag menar inte den sortens sjukdomar som tar ifrån en människa sin tankeförmåga och vilja😊
      Om man har provat precis allt och inte blir frisk från en livshotande sjukdom, så kan jag tänka mig att alla råd tas emot som när man greppar efter ett halmstrå😊
      Men min upplevelse har varit att förståsigpåarna gjorde sig hörda direkt. Jag hann inte mer än att bli sjuk så dök det upp personer som ville förklara allt för mig från mitt leverne (som dom inte visste något om) till hur jag ska göra och leva (för dom hade hört, läst etc.

  10. Det är nog många som känner som du skulle jag gissa 🙂 Väldigt spännande inlägg med intressanta tankar och funderingar, jag tror helt klart att vi själv vet bäst, men ibland är stöd och råd till bra hjälp öven om det kan kännas som att folk inte lyssnar eller förstår.

  11. Förstår precis hur du känner har lika tankar. Ibland får man svaret att bestäm du är inget svar men för mig som inte gillar att bestämma över andra utan tycker de borde vilja bestämma en del saker själva så är det visst ett svar.

  12. Självklart känner jag mig själv bäst, men jag måste nästan säga att min kille känner mig nästan snäppet bättre ibland. Han har liksom lärt sig hur jag är, vad jag vill och inte vill, hur jag beter mig osv. Ibland kan jag sitta och tänka på något, över tänker ofta, och då säger han helt plötsligt: ”sluta över tänk” och då inser jag att jag som trodde jag inte visade det öppet så läser han mig som en öppen bok ^^, det är så intressant ändå!

    Sv; ja både champinjonpajen och feta ost- & broccolipaj är så gott 😀

    1. Ja visst är det intressant att människor som står oss riktigt nära kan lära sig så mycket om oss och läsa oss så bra!😃

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: