Har du någonsin råkat ut för en riktigt genomfalsk människa? Någon som invaggade dig i förtroende, och som du verkligen trodde att du kunde lita på? Någon som du anförtrodde dig till, och som du trodde bara ville dig väl? Men som istället använde sig av ditt förtroende för att sänka dig? Dessutom när du var som svagast.
Jag vet att frågorna säkert låter ganska dramatiska, men numera funderar jag ganska mycket på det här med tillit. Vem man kan lita på och av vilken anledning man gör det. För min sjukdom har inte bara gett mig erfarenhet av att vara sjuk. Den har också gett mig erfarenhet av att bli riktigt djupt och grundligt sviken. Jag har fått lära mig att även om det finns en massa talesätt som jag tycker är ganska fåniga, så finns det ett som är riktigt sant: I nöden prövas vännen.
Det är tråkigt nog att upptäcka att människor man själv har funnits för genom åren när dom har behövt stöd, plötsligt är som uppslukade av jorden när jag blev sjuk. När jag inte längre är den där personen som orkar lyssna hur mycket som helst, och svara på frågor om goda råd kan man nästan tro att vissa har kastat telefonen i soporna. Men jag klarar mig ändå. Jag är inte ensam, så de som bara ville ha nytta av mig klarar jag mig gott utan, och lägger mig vinn om att försöka svälja besvikelsen.
Men upptäckten att någon faktiskt har gjort och gör mig riktigt illa – den är förkrossande. Nu hoppar vi tillbaka till frågorna i början av inlägget. Det är precis vad som har hänt mig. Och det är inte fråga om lite tanklöst och elakt prat bakom ryggen. Nej, det är obegripligt elaka saker som har gjorts och fortfarande görs. Det är bara att passa på när jag är i ett skick där jag inte klarar att göra något åt vad som sker. När jag är som mest försvarslös.
Det är så många som oroar sig över ondskan i världen, och det gör jag också. Men den bor inte endast i stora konflikter som skadar och dödar massor av människor. Den kan även bo närmare i livet där man inte trodde att den fanns. Den kan drabba en på helt andra sätt än vad man trodde var möjligt. Med tanke på vad jag har utsatts och utsätts för känner jag personligen att falskhet är en form av ondska. För den syftar inte till något gott, utan vill bara illa.
Vad tycker du?