Tänk att Lucia redan har hunnit passera. Det märks inte när man är utomhus här i Regnland. Nederbörden trummar mot fönstren, och skvalar ner över den sedan länge övermättade marken. Nu är också tredje ljuset i adventsljusstaken tänt, medan världen utanför är som den ruskigaste fulhösten. Jag vet att det är lönlöst att klaga på regnet, men undanbeder mig klämkäcka kommentarer för att jag ändå gör det. För nu är det vatten och lerigt nästan överallt, och det går inte ens att ta sig till stall och hagar utan högskaftade gummistövlar. Ibland fastnar jag med stövlarna i leran när jag är ute och gör gårdssysslorna, som om det vore kvicksand jag trampar i. Så några minusgrader är hett efterlängtade trots att jag ogillar kyla.

För tre dagar sen fick jag dock uppleva ett halleluja-moment. Plötsligt sprack den blygrå himlen upp och solen tittade fram en stund. Jag halade genast fram telefonen ur fickan, och tog några kort för att dokumentera denna sällsynta stund. Det var en fröjd att se solen stråla över hagen på mina fyrfota vänner. Dom har fått gå i regn så det räcker och blir över. Men man kan ju undra om Pari gillar lera, för han rullar sig i den så han blir alldeles kletig. Så har jag en återkommande utmaning att få bort lerinpackningen från manen och svansen. Eller också kanske han gillar när jag får kämpa på extra mycket med ”piggeborsten”, för han älskar att bli ompysslad;)

Det har också blivit att jobba på julstämningen genom att gå åka och äta julbord. För min del var det flera år sen jag åt ett sådant på restaurang. Ja jag har inte ätit ett fullfjädrat julbord hemma heller på evigheters tider, då jag finner det meningslöst att laga mat så det räcker åt ett helt kompani, och sedan äta allt torrare rester i ett antal dagar. Men maten var god, sällskapet var trevligt, och sen blev det paltkoma i timtal efteråt.

Den här veckan har vi haft hantverkare i huset som har gjort olika jobb. Det är skönt när saker blir gjorda, men samtidigt jobbigt för golven blir så blöta och lortiga när folk går inomhus med skorna på. Det är inte alla som gör det, men vissa kan aldrig ta av sig skorna utan klampar in oavsett hur skitiga dom är. Jag får väl erkänna att jag bokstavligt talat avskyr när folk går in i mitt hem med skorna på. Andra må tycka att det är helt okej, men jag tycker att det är respektlöst. Så himla kul är det inte att städa hela tiden. Hur som helst blev inte det stora jobbet som jag tänkte visa riktigt klart. Det skulle bli det i fredags, men det sista av det blir klart om ett par veckor. Det syns iallafall att det blir fint, för det är det redan fastän det sista fixet kvarstår.

I övrigt så har helgen har varit lugn. Vi fick hem nån smitta, och är snoriga, hostiga, frusna och har ont i halsen och lite överallt i kroppen. Vet att vissa hantverkare hade sjuka barn hemma, och bacillerna (eller vad det nu var) följde med till oss. Så det har mest varit göra det nödvändiga för att ta hand om djuren.

Nu rundar jag av här för jag ska lägga min risiga lekamen i ryggläge. Ha det så bra tills vi ses igen!