Förra gången jag skrev så berättade jag om hur påfylld jag kände mig av att åka till Omberg. Men det var ingenting jämfört med hur lycklig jag kände mig av att vistas ett par underbara dagar på min nya plats i livet. Senaste dagarna har jag varit där med saker som en del i förberedelserna inför det nya livet som närmar sig. Jag har återigen konstaterat hur rätt beslutet var att göra den här stora livsförändringen.

Under sommaren arbetade jag hårt nästan varje dag, och hade huvudet fullt av planering för att hålla deadlines. Så även om det blev några korta avbrott för dopp i sjön eller en stund med boken i solskenet, hann jag inte känna så mycket mer än förväntan – och en del frustration över vissa hantverkare. Men den här gången hade jag mest pyssliga saker att göra, som att packa upp saker och ställa in i skåpen.

Jag kunde verkligen ta in lugnet och skönheten på platsen på ett helt annat sätt. Naturen är så otroligt vacker att jag blir fullständigt hänförd, ja jag kan inte se mig mätt. I vinter kommer jag att beskära träden som delvis skymmer utsikten, och då kommer den att bli ännu vackrare.

Bara en sån sak som att vakna upp på morgonen och se dimman lätta över berget är helt underbart. Jag tänkte inte på att fota när den var tätare, men det blev ett par foton när dimman mestadels hade lättat.

Visst är det mycket kvar att göra i huset, men det handlar till stor del om ytskikt. Att sätta sin egen prägel med tapeter och färger, och att göra om en del av praktiska skäl. Det finns också sånt som behöver renoveras, men när vi väl är på plats kan tempot sänkas. Men jag älskar huset redan som det är, så allt kan bara bli bättre. Något som är helt fantastiskt är att huset i grunden är av samma modell som det underbara huset jag lämnar. Det ser rentav bättre ut i sitt nuvarande skick än vad huset jag lämnar gjorde innan det renoverades. Dessutom är det större, så jag ser redan för min inre syn hur fantastiskt det kommer bli. Det är i nuläget klart vilka tapeter som ska sättas upp i ett par av rummen, varav matsalstapeten ligger och väntar i en kartong.  Färgen som jag ska måla i rummet som ska bli min ateljé står också och väntar på att få pryda väggarna.

Trots enkelheten och att det mesta i huset utom badrummet är väldigt ålderstiget, så är det så mysigt att vara där. Jag njuter av att slå mig ner vid tända ljus och dricka en kopp kaffe. Tända ljus är förvisso mysiga att se oavsett var man placerar dom, så det blev några sådana på sovrumsbyrån också. De fick lysa upp några av alla tavlorna som åkte med den här gången.

Innan hemfärden spikade jag upp tavlor på väggarna i olika rum. Dom kan lika gärna vara upphängda i väntan på tapetseringen.

Sist men inte minst så planterade jag ännu en rosbuske. Så på bilden nedan kan beskådas vad jag hoppas ska blomma nästa år utanför mitt blivande gemak. Det är två rosbuskar och en Klematis. De som jag planterade tidigare syns knappt inte på fotot. För rosen har tappat löven, och lilla Klematis är nästan gömd under vintertäcket av lönnlöv.

Nu längtar jag efter nästa tillfälle att åka dit igen.  Jag får erkänna att jag är ganska less på att leva i röran som återstår av vad som var ett trivsamt hem. Kartonger, tidningspapper och bubbelplast som sällskapar med påsvis av sånt som ska skänkas bort är inget nöje att se. Det känns så stagnerat att vistas i det gamla när det nya väntar. Jag vill vidare nu. Men men, tålamod är en dygd sägs det, så jag fortsätter att rensa och packa.

Nu är det dags att runda av det här inlägget, och jag önskar dig en trevlig helg! 🙂