Sommaren springer mot sitt slut med oförminskad fart, och medan jag har varit frånvarande här har jag jobbat vidare med livsprojektet. Frånvaron har dock inte varit frivillig, utan har berott på problem med internetuppkopplingen. Jag bytte leverantör för att få bättre uppkoppling, men den blev istället nästan obefintlig. Så det blev tvunget att byta igen. Men nu har de frustrerande procedurerna nått sitt slut, och jag har lyckligtvis hyfsat bra kontakt med omvärlden igen.

I skrivande stund är jag väldigt trött. Det har som vanligt varit mycket slitsamt arbete, men så länge man sköter sig själv efter sin egen planering går det att klara. Det är när man måste ta hjälp av hantverkare som det blir nästan övermäktigt tröttsamt. För de kommer ofta inte när det är bestämt, gör inte allt som ska göras, håller inte tidsplanerna, kommunicerar bristfälligt, och sist men inte minst skitar dom ner i huset och kastar skräp omkring sig överallt.  Jag ska väl i rättvisans namn säga att vi haft ett par här som har varit ordentliga. De som jobbar här nu är väldigt trevliga, men jobben ligger efter ordentligt och huset är en enda röra. Samtal med den ansvarige ger inget hopp om bättring. Den som planerar jobben på firman verkar (vilket inte är ovanligt) vara helt malplacerad i sin yrkesroll. Och det säger jag inte för att vara elak, utan för att jag vet det utifrån min egen yrkeskunskap.

Men nu har jag ordat klart om detta, och växlar över till ett roligare ämne. Hästarna har fått en ny beteshage, vilken är en förlängning av den första. Jag tyckte att den var jättestor, men dom är duktiga på att äta så det behövdes mera bete. Det tog några dagar att göra den, och jag vet att jag har sagt det förr – jag behöver verkligen inget gymkort. Där det var som hårdast i marken fick jag slå 50 gånger på stolparna för att få ner dom. Där det var mindre hårt gick det åt minst 25 slag. Slagaren i sig väger 8,5kg, vilket kanske inte låter så mycket. Men efter några hundra slag börjar den ändå kännas lite tung;)

Men glädjen att se hästarna springa omkring och frusta i sin nya hage uppväger allt. Jag har alltid önskat att jag kunde ge dom riktigt stora härliga ytor att springa på, och nu är den drömmen uppfylld. Jag blev alldeles varm i hjärtat när dom tog fart och sprang fort som vinden hela vägen uppför och tillbaka, gång på gång. Milde tid vad dom är snabba. Sträckor som tar sin tid att för mig att gå avverkar dom på sekunder.

Nu ska jag ta tag i vad som återstår att göra den här kvällen. Jag önskar alla en fortsatt härlig helg! 🙂