Det mest oväntade umgänge man kan tänka sig

Det mest oväntade umgänge man kan tänka sig

Gissa om jag blev förvånad häromdagen. Jag fick nämligen det mest oväntade umgänge man kan tänka sig. När man som jag bor på landet kan alla möjliga djur korsa ens väg. Men dom brukar hålla sig på lite avstånd. Dock hände något häromdagen som jag aldrig tidigare har varit med om. Jag var i en del av ladugården som vi använder som garage. Där finns en presenning, och i den satt det en ensam fågelunge. Jag undrade hur den kom dit och om den var skadad, för den försökte inte flyga iväg. Så jag satte mig på huk för att titta på den. Då den fortfarande inte gjorde någon ansats att komma undan mig började jag undra om den var utsvulten, törstig och medtagen.

Jag böjde mig ner mot golvet för att se den bättre, och tog stöd mot min hand. Då klev ungen fram och satte sig intill mig under min tröja som hängde ner. Därefter klättrade den uppför min arm. Tröjärmen snurrade runt och fågelungen klamrade sig fast med klorna i tyget – hängande upp och ner. Rent reflexmässigt puttade jag till den i baken så den blev sittande ovanpå armen. Och där blev den kvar. Den vägrade att lämna mig trots att jag la ner armen mot marken så att den skulle kunna gå ner.

Jag hade handskar på mig men ville ändå inte ta i ungen. Jag försökte bara att försiktigt putta bort den i hopp om att dess mamma skulle hitta den. Men nej det gick inte. Fågelungen klamrade sig fast med en häpnadsväckande beslutsamhet och tittade mig i ögonen. Så jag tänkte att den kan väl få sitta på armen ett tag då. Då blev den nöjd och började putsa sina fjädrar lite överallt på kroppen. Därefter sjönk den ihop på min arm, och somnade så gott med långsamma djupa andetag. Jag hade inte hjärta att väcka det lilla livet så den fick sova klart.

När fågelungen väl vaknade var jag i tidsnöd, men den vägrade fortfarande att lämna mig och ville sitta ännu närmare kroppen. Den protesterade högljutt mot mina försök att skilja oss åt, och fortsatte att klamra sig fast. Tillsist lyckades jag försiktigt lirka loss lillkråkan, och den traskade iväg ännu längre in i garagedelen. Jag hoppades innerligt att mamman skulle hitta den, för det finns ett kråkbo uppe vid höskullen.

Lite senare på kvällen var fågelungen fortfarande kvar. Jag tänkte att jag måste få ut den så att mamman kunde hitta den. Så jag lät den gå upp på min handske, och den klättrade genast upp på armen. Jag gick ut och vi tittade om det satt någon kråkmamma någonstans. Det satt en kråka på taknocken, och när den lille ropade så svarade den och började flyga över oss. Då la jag ner min arm i gräset för att den lille skulle gå ner – vilket den inte gjorde. Den klamrade sig envist fast. Så jag fick lirka loss fötterna med min behandskade hand, och tillsist stod ungen i gräset intill syrenhäcken. Den ropade och fick svar och då var det bara att hålla sig undan så modern skulle komma fram.

Nu hoppas jag innerligt att lillkråkan blir matad och omhändertagen. Det är lyckligtvis en myt att fågelmamman känner människodoft och stöter bort ungen. Med lite tur kanske jag får syn på Lillkråka någon gång igen, och då hoppas jag att den känner igen mig.

5

26 svar på ”Det mest oväntade umgänge man kan tänka sig

    1. Vilken härlig historia. Undrar om Kalle hälsar på hos vännerna nån gång.

      Kram!

  1. Vilken upplevelse. Detta är något man sällan får uppleva. Får hoppas att fågelmamman kommer och tar hand om den lilla.

    1. Ja jag hoppas och tror det. Men fågelungar lever ett farligt liv på marken här, för tomten patrulleras av vilda katter som jagar.

  2. Vad fint ändå att lillkråkan kände sig trygg med dig. Jag tycker bara kråkans ögon ser så arga ut, men så bra att du såg den. Det måste vara så härligt att bo på landet, lungt och tyst.

    1. Ja det kändes väldigt fint och speciellt. Jag älskar att bo på landet och få uppleva närheten till djur och natur.

  3. Nämen oj så söt och vilken rar historia. Du får berätta vidare för oss om den är där i morgon också eller om den kanske kommit till sin mamma. Hoppas innerligt inte att någon rovfågel får tag i den bara

    1. Ja den var så himla söt. Jag har inte sett den igen, så jag hoppas verkligen att den tas om hand av sin mamma. Det finns både rovfåglar och vildkatter som jagar här.

  4. Men oj. Den fågel ungen var inte rädd av sig. Jag förstår dig. Vilda djur ska man inte lita på. Skönt att du kunde ta ut den & mamman hitta den till slut =) Tycker du ska ha lite koll så det inte händer igen.

    Ta hand om dig och va rädd om dig! Kram!

    1. Nej det var en väldigt orädd liten unge. Ja vi kollar efter den lille, men har inte sett till den än så länge.

      Ta hand om dig och var rädd om dig!<3 Kram!

    1. Nej den här upplevelsen lär jag inte glömma. Den var väldigt fin.

      Må så gott!

  5. Men lille kråkungen då! Den tydde sig verkligen till dig. Hoppas verkligen att mamman tar hand om sin lille unge nu. Visste inte att det bara är en myt det där med fåglar och människodoft. Där ser man!

    1. Ja den tydde sig sig till mig på ett sätt som jag inte ens trodde var möjligt. Jag hoppas verkligen att mamman har tagit hand om den, och inte någon vildkatt eller rovfågel.

    1. Jag vet det, och jag har sett det. Det har hänt att vi har hittat döda kråkungar på marken. Men man kan knappast inte lämna en fågelunge ifred inomhus i garaget, oavsett hur den tog sig in där.

  6. Men åh, vilken gullig fågelunge och så häftigt att den var tillgiven på det sättet annars skulle man tro att de skulle vara rädda. Vilken upplevelse!

    1. Ja jag trodde också att fågelungar är rädda för människor. Men den här var det verkligen inte:)

  7. Det där måste ändå vara rätt häftigt arr vara med om. Fågelungen måste ha känt sig trygg när den satt på din arm. Hoppas det var mamman som du såg och att ungen blir matad så den växer upp till att bli en vuxen fågel.

    1. Ja det var en väldigt häftig upplevelse, och så speciell för att detta lilla liv tydde sig till mig. Jag hoppas att den är omhändertagen av sin mamma nu.

  8. Vilket mysigt möte med sötnosen. Hoppas verkligen att mamman tar hand om den ordentligt och att ni får återse varandra många gånger.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *