Tänk så det kan bli när man väntar och väntar på den där rätta tidpunkten. Någon gång måste den ju komma, så om man bara rustar sig med tålamod och is i magen blir allt finemang – tänker jag. Det är dock inte bara vädret som har skjutit fram avresan med husbilen. Det har även varit andra saker som har strulat dom senaste dagarna. Men på fredagen rullade vi äntligen iväg hemifrån, för att inledningsvis ägna oss åt lite familjeumgänge.

Tyvärr är ju väderprognoser ofta inte mycket mera pålitliga än att spå i kaffesump (förlåt mig om någon läsare lyckas bra med detta). Just nu trummar regnet för fullt på husbilstaket. Ett rejält åskväder har stått för underhållningen ett tag, och bjudit på frikostigt med blixtar och dunder. Det är läskigt och spännande på en och samma gång. När naturen ryter i känner man att man lever. Jag är så trött att ögonen går i kors, och sömnen håller sig borta. Men det är trots allt mysigt i bilen bland täcken och kuddar, och jag känner mig lite som ett tältande barn igen. Förutom att tält verkligen inte var så mysigt när det spöregnade?

Nåväl, imorgon är en ny dag! Då rullar vi vidare. Det återstår att se om det blir mot västkusten. Den luriga väderprognosen avgör. Jag önskar alla en trevlig helg med en bild på sommarblommor jag har fotat längs en vägkant!?