Bytt kamera i ögonen

Bytt kamera i ögonen

Finns det någon mer än jag som upplever att ju längre tid man avstår från att skriva, desto svårare är det att komma igång igen? Ibland har inspirationen runnit till, men den har inte stannat kvar länge nog för att avsluta ett inlägg. Utkasten samlar sig på hög, medan bloggen ekar tomt och faller i glömska. Lite konstigt är det, för det finns ju egentligen alltid något att skriva om. Det händer små saker varje dag, och jag ser och tänker som alltid. Så varför får jag inte orden på pränt måtro? En orsak jag vet om är att jag sedan en tid har varit så inne i att uppleva nuet. En annan är att senaste olyckan har sugit musten ur mig ordentligt.

Men för att återgå till det här med att vara inne i nuet, så har jag märkt av en förändring som har smugit sig på mig det senaste året. Det känns som om jag har ”bytt kamera” i ögonen. Jag har alltid älskat färger, och har alltid haft en förmåga att njuta av synintryck. Men någonting har hänt med min syn. Det är som om alla färger och kontraster har blivit oerhört mycket starkare och klarare, och jag upplever allt som är vackert med en helt otrolig intensitet. Ibland kan jag rentav se hur det glittrar där det normalt sett inte gör det. Det är helt fascinerande! Jag inser att det jag just har skrivit kan få mig att verka flummig på nåt sätt, men jag kan försäkra att det är jag inte? Idag delar jag med mig av några bilder tagna ur vardagen.

Kvällssol över ridbanan.
Lillkillen njuter av det härliga vädret.

Inga foton kan göra mina synintryck rättvisa, men jag fotar massor ändå. Om jag någon gång får tummen ur och köper en kamera, kanske jag kan lyckas få min verklighet på bild.

Vacker blomning utanför lasarettet.

Såhär såg det ut hemikring idag framåt kvällen. Det var som om solen hade någon slags gloria.

Tidig kvällssol över blommande rapsfält.

Så kommer här en bild på en liten vit fjäder. Jag hittar såna på lite alla möjliga ställen, och den här var lite extra ullig och fin.

Just den här lilla fjädern låg på ridbanan.

Så tillsist en bild på mig när jag luktar på äppelblommor. Jag var helt genomblöt efter en regnig promenad utan paraply och regnkläder.

Jag med näsan i äppelblomster.

Jag önskar alla en fortsatt fin vecka!?

22 svar på ”Bytt kamera i ögonen

  1. Som jag har saknat dig här inne alltså! Och omg vilken fin bild på dig hjärtat!! Verkligen helt otrolig!! STOR KRAM finaste och se nu till att ha en fantastisk dag!! <3

    1. Åh tackar så jättemycket vännen! <3<3 Så härligt att börja dagen med att läsa din fina kommentar! Stor kram tillbaka hjärtat, och ha en underbar dag!! <3

  2. Åh, jo, jag tror att jag förstår. Det låter som den känslan jag fick i vintras helt plötsligt. Jag som aldrig gillat snön tyckte att allt var så vackert, vilka kontraster!

    1. Ja så som du beskriver det låter det som att du förstår 🙂 Har du kvar känslan fortfarande? Det känns helt otroligt när allt man redan tycker är vackert blir ännu vackrare!

  3. Åh vilka underbart härliga bilder! Tycker inte alls du låter flummig, låter bara helt underbart ❤ Det är väl så alla borde se naturen och världen på tycker jag ❤ Kram fina du <3

    1. Åh tack så jättemycket fina du!❤️ Jag håller med dig, och önskar att alla som kanske inte känner så kommer att få göra det❤️ Stor kram, och ha en fin dag!<3

  4. Jag tycker att du gör helt rätt i att leva efter nuet och inte efter något annat.Du behöver absolut inte en kamra för du lyckas ändå ta vackra bilder.Här har du en till som har samlat massa inlägg på utkorgen men inte skrivit klart dom

    1. Åh tack så jättemycket snälla du! <3 Så roligt att du tycker det.
      Då är vi två om att skriva utkast att samla på hög!?

  5. Vilka vackra bilder! Och det låter ju jättefint hur du beskriver det, hur du ser saker annorlunda nu.. Det måste ju vara ett väldans gott tecken ändå 🙂

    Det här med bloggen är ju som det är.. Ibland måste man få släppa det lite och fokusera på annat, även om man inte har någon brist på inlägg, direkt. Annat kan få vara viktigare 🙂

    1. Tack så jättemycket!? Ja jag upplever det som ett väldigt gott tecken!
      Håller med dig om att man måste släppa på bloggandet lite ibland. Det finns ju så otroligt mycket i livet att fokusera på.

    1. Åh tack så jättemycket!? Ja det har du ju rätt i! Jag hade inte tänkt på det på det sättet men ”it makes sense”!?

  6. Leva i nuet, det är kanske det vi borde göra allihop. Kanske beror det på att du tar dig tid att du ser mer och klarare? Och visst blir man rostig när man inte skriver. Men livet är ändå det viktigaste.

    1. Ja du har så rätt i att vi alla borde leva i nuet.
      Ja det skulle kanske kunna vara en bidragande orsak. Jag har alltid sett det fina och vackra, men har sällan haft tid att njuta.

    1. Åh tack så jättemycket snälla du! <3 Det glädjer mig verkligen om mina bilder kan vara till glädje!
      Så roligt att höra att du känner som jag!? Det är verkligen en oerhört tacksam förändring.

      Kram! <3

  7. Har känt likadant med det där med skrivandet, jag raderade utkasten för två veckor sedan ungefär, de påminde mig bara vad jag inte åstadkommit.

    Bilderna är fina men som du skriver är det svårt att fotografera med ögat.

    Kram på dig!

    1. Tack så jättemycket!? Ja tänk om man ändå kunde fotografera exakt likadant som man ser!
      Jag har också raderat utkast vartefter. Särskilt såna som är av ”dagbokskaraktär” för ingen dag lär gå i repris.

      Kram! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: