Tankar om bloggandet

Tankar om bloggandet

Jag har tvekat ordentligt att publicera det här inlägget, men nu gör jag det iallafall. Visst är det väl ganska konstigt att man kan tycka att något är roligt, men ändå inte ha lust att göra det? För närvarande har jag kluvna känslor för mitt skrivande, eller rättare sagt för mitt bloggande. Hälsan har satt krokben för orken ett tag, och då har inläggen kommit glesare. Men den senaste tiden har jag växlat mellan att tycka att bloggandet är roligt, till att tycka att det känns näst intill meningslöst. Vissa dagar känns det självklart att jag ska blogga, och andra dagar har jag bara lust att sluta rätt och slätt. Såna dagar ser jag inte nyttan och varför jag ska göra det helt enkelt.

I grund och botten tycker jag jättemycket om att skriva, och även att fotografera. Skapandet av något i form av text och bild är i sina bästa stunder både givande och tillfredsställande. Men samtidigt har funderingarna kring bloggandet som sådant envist vuxit sig starkare. Å ena sidan kan jag sitta i min egen lilla värld och skapa inlägg att publicera. Å andra sidan känner jag mig inte helt “hemma” i den så kallade bloggvärlden. Jag vet att jag inte har full insikt i hur denna cybervärld fungerar, för jag är inte ens långt ifrån i närheten av att vara en storbloggare. Men vissa saker som jag ändå märker synkar inte med vad jag som person uppskattar, och jag vet inte hur jag vill förhålla mig till dessa.

Det finns ett antal bloggar som jag tycker om att läsa av olika anledningar. Det finns bloggare som verkar vara så sympatiska människor att jag gärna skulle vilja träffa dom i verkligheten, ta en fika och kanske upptäcka att man har massor av trevliga saker gemensamt. Men så finns den mindre smickrande sidan av bloggvärlden. I den ser jag den evinnerliga hetsjakten på att få bloggar att växa. Som i så många andra konkurrensutsatta situationer smyger sig mindre positiva karaktärsdrag fram hos de “tävlande”. Själviskhet är något som verkar ha blivit normaliserat i bloggvärlden. Det finns hur många som helst som vill bli “stora” och tjäna pengar på sin blogg, men som struntar blankt i sina läsare. Det enda dom bryr sig om är statistik, försäljning och att få kommentarer. Men vad vill dom ge tillbaka? För det mesta ingenting.

Bloggvärlden är en plats där det odlas prestationsångest bland många som vill synas och räknas. Det märks tydligt när man läser tips och råd om hur man ska lyckas med sin blogg. Man ska uppdatera minst en och helst flera gånger om dagen – oavsett hur fullt upp det är i livet utanför cyberspace. Man ska skriva om ämnen som intresserar, och man ska ta fantastiska bilder med en bra kamera. Det tillrättalagda och perfekta är starkt eftersträvansvärt. Det gäller att ta så många kort med sin fina systemkamera på maten man just lagade, att den är iskall när man äntligen har fått till en bild som duger åt bloggen. Eller så kanske man hinner gå ner 100 gram i vikt för att det tog sån tid att ta den perfekta selfien. När sedan alla under stress producerade inlägg är publicerade runtomkring i cyberspace, kan en massa människor med skev självbild börja jämföra sig med varandra och odla sitt dåliga mående. Detta i sin tur skapar oräkneliga inlägg om folks dåliga självkänsla och mående, när de förvrängda självbilderna jämförs med en massa illusioner. Det är inte särskilt upplyftande att se.

Jag vill förtydliga att iakttagelsen jag beskriver gäller INTE alla, så jag hoppas verkligen att ni som INTE är själviska deltagare i bloggvärldens rat race låter bli att känna er träffade! 

Hursomhelst har jag lite att fundera på beträffande vad jag vill med mitt bloggande.

49 thoughts on “Tankar om bloggandet

  1. Helt enig. Jeg tar pauser med jevne mwllomrom. Du behøver såvisst ikke skrive så pfte, ha så vellykkede innlegg. Det hjelper å si at du gjør dette for deg selv, og ja det finnes noen veldige trivlige mennesker bak ordene.

    Ikke tenk på de andre, bare kos deg med det som er hyggelig. Klem

  2. Man får helt enkelt strunta i andra bloggare och deras hektiska jakt på “samarbeten” och fler läsare.
    Jag bloggar för mig själv, min familj och de vänner som orkar läsa. Funderade ett tag på om jag skulle lägga ner, av samma skäl som du. Men så satt jag och läste gamla inlägg och kom ihåg varför jag började. Det var ju faktiskt för att min syster lurade på mig ett konto, och jag tänkte att det kan ju fungera som en dagbok, för mig och mina nära.
    Och det är ju faktiskt ganska roligt att läsa det som hände för 12 år sedan.
    Jag börjar dra mig ur FB-grupperna för bloggare, för det är så himla tråkigt med alla tarotbloggar, bloggare som jagar besökare med enbart en hyfsad rubrik, och bloggare som nästan bara kör “samarbete”.

    1. Tack så mycket! Ja det gäller helt klart att kunna strunta i och bortse från det som man inte trivs med. Det låter verkligen roligt att kunna gå tillbaka 12 år och läsa vad som hände då. Vilket bra sätt att hitta tillbaka till varför bloggen startades! Min blogg har bara funnits sen sommaren förra året, men jag ska ändå göra som du gjorde. Tack för tipset!

      1. Jag tror att man inte ska ställa så stora krav på sitt bloggande. Det ska vara för dig själv, kanske för dina närmaste. Hoppas du fortsätter, du har en fin blogg! ♥

        1. Tack så jättemycket snälla du!❤️ Jag får erkänna att jag knappt vet vad jag ställer för krav på mitt bloggande. Det är en slags gnagande olustkänsla som har smugit sig på mig, och jag får väl hoppas att jag kan komma över den.

  3. Som jag hoppas på att du fortsätter att skriva, om än bara ibland.
    Jag tycker så mycket om att läsa dina inlägg du ger din syn på något och visar oss även ditt resonemang, ditt ”varför” till att su tycker si eller så om något.
    Du är (så vitt jag uppfattar det) ALLTID ärlig i din åsikt, både när du skriver inlägg och, som kommentator även om din åsikt går i strid med vad någon annan har skrivit.
    Alla har vi våra anledningar till varför vi bloggar, det lyser igenom när vi skriver tänker jag.

    1. Tack så jättemycket snälla du!❤️ Dina ord glädjer mig väldigt mycket. Du har verkligen fångat upp betydelsefulla delar av hur jag vill och strävar efter att vara. Det har alltid varit väldigt viktigt för mig att både veta och kunna förmedla just ”varför”. Det har också alltid varit väldigt viktigt för mig att vara ärlig i mina åsikter oavsett vad andra tycker. Det handlar om att vara sann både mot mig själv och mina medmänniskor.

      Ja vi har alla våra anledningar till varför vi bloggar, och jag håller med dig om att det brukar lysa igenom när vi skriver.
      Jag får se om mina funderingar landar i att jag kan bortse från sånt som jag inte riktigt trivs med.

  4. Så länge det känns roligt tycker jag gott du kan fortsätta 🙂 I mitt tycke bör bloggandet vara något lustfyllt och roligt – är det inte kul eller givande så kan man lika gärna göra något annat. Tycker du har väldigt kloka resonemang kring detta ämne!

    1. Tack så mycket!😊 Jag håller med dig om att bloggandet ska vara lustfyllt och roligt. Egentligen är det ju så jag tycker, men så har saker som jag inte gillar och trivs med trängt undan skrivlusten allt oftare och alltmera varaktigt.

      1. Jag förstår precis vad du menar! Vet inte riktigt vad jag ska säga eller råda dig till, annat än att påminna om att det är okej att ta en paus om du känner att du behöver 🙂

        1. Tack så mycket för omtanken!😊 Ja jag har tagit paus så ofta den senaste tiden att bloggen nästan tynar bort. Men det kanske är precis vad jag behöver.

          1. Nej det kan nog vara bra ibland😊 Med lite tur kanske man får nya perspektiv, eller så kanske lusten kommer tillbaka.

  5. Och här funderar hon är sitt egna skrivande… Dina ord är så fantastiska (helt ärligt). Jag satt gipen utav varenda ett ska du veta. Jag kan absolut förstå vad du menar, och det syns så väldigt tydligt på dom som är. Men jag hoppas verkligen att du inte får för dig att lägga ned. Jag behöver dig här, min riktigt tryggpunkt för att hålla mig ordentligt jordnära =) Skickar en stor kram och hoppas att din hälsa låter dig komma tillbaka på topp snart! Kram <3

    1. Åh tack så jättemycket snälla rara du! Det du skriver värmer verkligen, och när jag läste ordet tryggpunkt blev jag riktigt rörd. Jag får se om mina funderingar landar i att jag kan bortse från sånt som jag inte riktigt trivs med. I grund och botten styrs jag av väldigt starka värderingar, och det blir en inre konflikt att hantera när dom krockar med den yttre världen. Men jag hoppas att jag hittar ett förhållningssätt så att lusten kommer tillbaka.
      Stora kramar!❤️

    1. Ja jag tycker mig märka det. Det finns det som är bra och positivt, och så finns det mänskligt beteende som är tråkigt och rentav motbjudande.

  6. Det skulle vara så otroligt ledsamt om du slutade blogga, älskar att gå in på din blogg och läsa alla roliga och härliga inlägg. Men håller helt med dig. När jag började blogga var det helt annorlunda, kommentarerna man fick in var 110 % dedikerade i vad de hade sagt. Men nu för tiden läser inte folk ens inlägg och skickar en konstig kommentar. Eller jagar efter kommentarer, men vägrar ge tillbaka. Hm.. Nej helt annorlunda än förr 🙁

    1. Åh tack så jättemycket snälla rara du!❤️ Dina ord värmer verkligen.
      Det du beskriver är något som jag hittills inte varken har lyckats förstå eller vänja mig vid. Dessa människor som ”driver runt” på olika bloggar och snabbt krafsar fram 100% oengagerade kommentarer. Dom varken vill eller orkar att läsa, utan gör minsta möjliga ansträngning för att jaga in besök och kommentarer på sina egna bloggar. Dom vill också ofta tjäna pengar på folk dom struntar totalt i. Själviskheten måste bubbla ur deras öron. Konstigt nog finns det rentav dom som kallar detta obegripliga beteende för kärlek.
      Personligen vet jag inte hur jag ska förhålla mig till själviskheten och falskheten som man inte kan undgå att se eller uppleva.

  7. Eftersom jag följer din blogg och tycker om att läsa dina inlägg så jag vill gärna att du fortsätter.
    I bloggvärlden verkar det mesta finnas. En del är bara superytligt i mitt tycke. Jag är så priviligierad att jag har min försörjning och kan blogga om det jag vill och lägga ner en del tid på det. Jag har inget emot att bloggare försöker leva på sitt bloggande, men det krävs lite innehåll i bloggen och jag tror att det är svårt lyckas. Det krävs en enorm talang och målmedvetenhet och mycket hårt arbete.
    Vi vill väl alla ha läsare, annars skulle vi skriva för byrålådan. Men jag vill ha besökare på min blogg som verkligen vill ta del av den. Det blir kanske inte så många men men det duger åt mig.

    1. Tack så jättemycket! Jag håller med dig. Jag har absolut inget emot att bloggare försöker försöker leva på sitt bloggande. Men “kulturen” tycks vara att ändamålet helgar medlen. Målmedvetenhet verkar det inte råda brist på, men sen är det en annan sak hur den tyvärr ofta utövas. Jag har också min försörjning, och kan också blogga om vad jag vill. Men jag vill också ha besökare som verkligen vill ta del av mina inlägg. Fejkat intresse och illa dolt ointresse ger mig absolut ingenting. Så frågan för mig är om jag kan förbise sånt som jag inte trivs med.

        1. Nej det behöver jag ju inte göra. Men det finns andra saker, och för att nämna en sådan så är det kommentarer som inte alls passar till inläggen. Jag släpper inte igenom alla kommentarer. Men även om opassande och totalt oengagerade kommentarer åker i papperskorgen, kan jag mot min vilja irritera mig. Det är så tydligt att vissa inte har läst alls, utan bara är ute efter att få besök, kommentarer, tävlingsdeltagare eller försäljning av något på sina egna bloggar. Men bästa sättet att få det tycker jag borde vara att läsa det som står och skriva något som passar. Inte t ex ”fin bild” till en känslosam text. Eller uppmaningar om att följa bloggar. Eller uppmaningar om att delta i tävlingar på bloggar. Eller kommentarer som börjar med någon insmickrande mening, och fortsätter med att vederbörande vill sälja något. Varje dag åker såna kommentarer i papperskorgen, men varför är det naturligt för många att hålla på så? Det känns respektlöst och ibland påträngande. Det som är roligt är att få besök som har ett intresse av inläggen. Illa dolt ointresse kan jag nästan tycka känns lite provocerande.

  8. Känner så igen mig i det du skriver. Har hamnat i en svacka jag också på grund av hälsan och det har fått mig att fundera en hel del kring detta med bloggandet och mitt “varför”.

    Hoppas i alla fall att du fortsätter skriva, även om själva bloggvärlden som sådan inte är speciellt lockande, vilket såklart är förståeligt. Det har blivit väldans ego sista tiden tycker jag med, värre än det var förut faktiskt.

    1. Tack så jättemycket! Ja det är verkligen en hel del funderingar som rör sig i huvudet. Det som kändes så självklart gör inte det längre. Det blir en inre konflikt när skaparglädjen och mina inre värderingar, ser och upplever en massa egoism. Om jag ska kunna fortsätta att skriva varaktigt gäller det att jag hittar ett sätt att förhålla mig till att vara verksam i en värld som till stora delar inte är särskilt lockande.
      Jag hoppas att du är bättre på att ta dig ur din bloggsvacka än vad jag är.

  9. Åh, vad jag känner igen mig i det du beskriver. Så viktigt att ta upp och fundera över! Bloggvärlden matar verkligen på självångest, prestation och krav på ett vis. Och den här jakten… ja, den dränerar en på energi ibland. 🙁

    Men jag försöker tänka att den blir lite vad man gör den till. När jag inte orkar ta in alla intryck så stänger jag in mig i min egen lilla bloggsfär där målet för mig bara är att göra livet lite mer levande, ta vara på allt det vackra och goda som jag ser och upplever, och utveckla sidor hos mig och intressen hos mig som får mig att må bra. Samt i detta inspirera andra att göra detsamma. Följa sina drömmar, sina inre röster och goda magkänslor. 🙂

    Jag hoppas att du fortsätter blogga. När du vill och orkar. När tiden och lusten finns. Bloggen får inte bli en press eller ett måste, då tror jag att den tappar sitt syfte. Men vi är många här som uppskattar dina fina inlägg, texter och bilder. 🙂 Såna som du och din blogg behövs, kanske just för att göra bloggvärlden lite trevligare.

    Men bloggen ska finnas till för din egen skull. Så ta din tid till att fundera. Så får vi andra hålla tummarna! 😉 <3

    1. Tack så jättemycket snälla du! Både för dina väldigt fina ord och dina tankar! Det här att stänga in sig i sin egen lilla bloggsfär när det blir för mycket intryck, och ta vara på det vackra och goda som man upplever, lät både tilltalande och behagligt😊
      Jag tar med mig tankarna i mina funderingar😊<3

  10. Ja det finns ju de turistfällor som har helt ok mat också 🙂

    Intressant text och jag håller med dig i mycket av det du skriver. Jag läste en väldigt intressant och annorlunda artikel nyligen om hur många av dagens ungdomar är så bortskämda när det kommer till jobb. De vill lixom inte anstränga sig utan deras enda mål är att tjäna pengar på sociala medier.

    Sen har jag precis som du vissa dagar då jag inte alls känner för att blogga. Jag har lixom ingen motivation, medans jag vissa dagar känner mig jättepepp på bloggen 🙂

    1. Tack så jättemycket! Jag har också läst om det som artikeln handlade om, och det märks även i andra sammanhang. Det är ingen slump att det är svårt att hitta arbetskraft inom många områden, för det lockar inte att utbilda sig inom de yrken där det råder skriande brist på folk. Det började för åratal sen, då högsta drömmen för många var att slå igenom i någon dokusåpa. Explosionen inom sociala medier verkar locka många att söka lyckan inom dessa, på samma sätt som guldrushen i Amerika en gång i tiden drog till sig mängder av lycksökare. Konkurrens skapar många fördelar, men är samtidigt ett starkt gödningsmedel för just själviskhet.

      Ja lusten att blogga kan verkligen svänga mellan ytterlägen! Men att skriva är alltid roligt😊

  11. Jag känner mig inte träffad och jag hoppas att det är den känsla som är rätt.

    Personligen skulle jag tycka att det vore hemskt tråkigt att inte läsa fler inlägg av dig men jag känner igen mig när det kommer till orken. – Men jag skriver när jag känner för det.

    Jag håller med dig också genom att bloggvärlden blir taskig, egoistisk och girig. Men de undviker jag så gott det går.

    Jag kör mitt och jag hoppas verkligen att det kommer fler inlägg om än sällan från dig.

  12. Kan faktiskt hålla med dig väldigt mycket, bloggandet kan bli en slags hatkärlek. Prestationen kan ofta smyga sig framför många, och tycker det inte ska vara så. Blogga ska man göra för att det är roligt och det ska inte vara någon press. Kan känna lite “skam” om jag inte bloggat en dag men vet ändå att det inte gör någonting! Bra och klokt skrivet! <3

    1. Tack så jättemycket! Ja hatkärlek är nog ett passande ord. Personligen känner jag stor kärlek till skrivandet som sådant, och känslan av att skapa något. Det är ju ganska hemskt egentligen hur många som känner skam, otillräcklighet och rädsla att tappa läsare om dom inte uppdaterar bloggen minst en gång om dagen. Det är också riktigt hemskt att så många bloggare tydligt uttalar att det är vad dom förväntar sig av andra bloggare. Så många känner sig stressade av andras krav, medan dom ställer skyhöga krav på sin omgivning. Det finns ju faktiskt ingen som har rätt att kräva och förvänta sig en viss uppdateringsfrekvens av andra bloggare.<3

  13. Jag tar verkligen inte åt mig och jag håller faktiskt med sol.Förstår verkligen inte mig på denna häxtjacken där man bara är ute efter att få massa kommentarer utan att bry sig om sina läsaren.Själv skulle jag bli väldigt ledsen om du slutade med bloggen helt och hållet.Du är en av mina favoriter helt klart.

    1. Åh tack så jättemycket snälla rara du! Så fint sagt! Dina ord värmer verkligen. Ja tänk så trevligt det skulle vara att ta en fika och sitta och prata!😊 Kram fina du!❤️

  14. Vad roligt att han skapade spel 😀
    Ja jag hoppas på att kunna avsätta lite mer tid på spelandet ibland. Hade tänkt göra det i helgen men jag var så himla trött 😛

  15. Åh håller helt med dig och jag har själv på grund av allt som hänt i livet inte alls haft lusten att blogga så mkt. Samtidigt som så många ger en sån härlig pepp & respons. Lämnar telefonnummer, ring mig om du behöver prata. DET är fantastiskt av människor man aldrig ens har träffat 🙂
    Svar: Ja spa är aldrig fel & Strömstad är oerhört vackert!

  16. ah det är ju inte så trevligt när man får sushi med sånt ris. Riset är superviktigt i sushin. Fick kallt å hårt ris i en sushi som jag köpte hem i Sverige en gång, den var ju bara att slänga 😛

    Ja du får ta och göra det 😀

  17. Hej. Du är mycket viktigt som du skriver här! Det har gått lite överstyr det här med att man måste gillas av allt och alla.
    Man skriver när man vill skriva, visar bilder när man vill visa bilder och vill man inte ägna bloggen en tanke på flera månader så måste det vara okej det också!!! Jag använder min trädgårdsblogg som en dagbok för min egen del och ser kommentarer och statistik som en bonus. Har hittills aldrig råkat ut för näthatare (och det hoppas jag slipper) och jag är inte heller rädd för att bli bortglömd av mina läsare.
    Faktiskt så började jag min första blogg då metrobloggen drog igång och lovade betalt per sidvisningar… vilken hets! Det krävdes x antal godkända sidvisningar för att få ersättningar, och tro mig, det var konspirationer mellan deltagare som tv4 lätt hade kunnat göra reallity show av… suck. Dt tog mig 10 månader innan jag nådde målet och så la de ner projektet 4 månader senare. Tror jag tjänade 300kr…
    Hoppsan vad jag babblar… jag såg ditt senaste inlägg med alla fina vårbilder. Nu ska jag kika vidare.
    Återkommer…

    1. Tack så jättemycket! Jag tycker att det är roligt att få långa kommentarer! Du har så rätt i att det har gått lite överstyr med att alla ska gillas av allt och alla. Det märks att många bloggare har höga krav och förväntningar på andra bloggare. Det ska alltid – oavsett när och hur ofta en blogg besöks – finnas något nytt att läsa. Ibland undrar jag hur många ens har tid att hålla koll på innehållet i massor av bloggar.
      Det låter som att hetsjakten på läsare hos Metrobloggen verkligen inte var särskilt trevlig. Det måste vara skönt att den tiden är förbi, och att du nu bloggar på dina egna lugna villkor.
      Det var jätteroligt att du tittade in!😊

  18. Jag känner igen mig i dina tankar om bloggandets vara eller icke vara. När det har blivit alltför stort intresse för min blogg har jag stängt ner och gått vidare, skapat en ny blogg vilket en del haft en del åsikter om. Inte alltid så snälla. För mig är det viktigt att inte ha några krav ställda. Jag skriver för att jag tycker om att skriva. Ibland en text, ibland i dagboksform. Jag tänker att var och en gör som den tycker känns bra. Det brukar bli bäst så. Glad är jag i alla fall att jag hittade hit. Kikar gärna in igen.

    1. Tack så jättemycket! Jag tror mig kunna förstå varför du har stängt ner och börjat om. För att skriva är roligt och avkopplande när man känner för det. Men när det uppstår en massa krav är det inte lika roligt längre. När man måste publicera inlägg på löpande band för att förhindra besvikelse och tappat intresse. Eller när man måste välja ämnen och sätt att uttrycka sig för att behaga andra. Då faller syftet med skrivandet till stor del bort. Jag vill kunna variera mig precis som du gör, mellan dagboksform och texter, samt skriva om vad som faller mig in för stunden. Jag gillar inte att känna mig styrd och inramad. Även om jag fortfarande skriver inlägg, så brottas jag fortfarande väldigt ofta (nästan dagligen) med tankarna på huruvida jag ska fortsätta eller inte.

      Jag är jätteglad att du hittade in till mig, och du är varmt välkommen tillbaka!😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: