I förra inlägget visade jag några glimtar från sommarens resa till Wales och England, och lovade att berätta mera så småningom. Så idag tänkte jag berätta om en historisk plats jag besökte, nämligen den legendariska stencirkeln Long Meg and her daughters. Den här utflykten deltog jag i under den senare delen av resan då jag lämnat Wales och befann mig i England.

Det finns ca 1300 stencirklar i Storbritannien, och det här är den tredje största i England efter Avebury och Stanton Drew. Den ligger i nordvästra England, utanför den lilla byn Little Salkeld, och norr om staden Penrith i grevskapet Cumbria. Long Meg and her daughters består av ca 68 stående och liggande stenar, men man tror att stencirkeln från början bestod av ca 77 stenar. Det kan ju låta konstigt att skriva ett cirka antal stenar, men jag återkommer till detta 😉 Utanför cirkeln står en 3,8 meter hög och ca 9 ton tung monolit av röd sandsten. Det är Long Meg, och de övriga stenarna är hennes döttrar. Nedan kan du se mig stå framför Long Meg, och då är det lättare att få en uppfattning om hur hög hon är ovan marken.

De andra stenarna består av granit och den vulkaniska bergarten rhyolit. Man tror att cirkeln kan vara så gammal som 5000 år. Det innebär att den restes någon gång under yngre stenåldern eller i början av bronsåldern. Den är i själva verket inte helt rund, utan något oval. Men då den som längst är närmare 110 meter och har en yta på 0,8 hektar, fick jag ingen direkt uppfattning om det då jag befann mig i den. Men kanske berodde det också på att jag var så upptagen med att känna in energierna;)

Vad var syftet med stencirkeln?

Det är ju förstås omöjligt att veta med fullständig säkerhet vad syftet var. Men det anses ändå ganska säkert att den användes som samlingsplats för lokala högtider och ceremonier. Folk har samlats i alla tider för att fira olika saker, så det är ju inte ologiskt. Det finns intressanta teorier om att här under yngre stenåldern och bronsåldern kan ha firats högtider som Beltane, Lhugnasadh, Samhain och Imbolc. Dessa är de fyra stora keltiska högtiderna som mycket kort beskrivet markerar årets/årstidernas olika faser och cykler. Nedan kan en av inskriptionerna på Long Meg beskådas, nämligen en spiral.

Legender om Long Meg and her daughters

Anledningen till att jag berättar om denna stencirkel först är att den är så legendarisk. Long Meg var nämligen enligt lokal folktro en häxa, och de andra stenarna var hennes coven som var hennes döttrar. När man står i en viss vinkel i förhållande till Long Meg ser det faktiskt ut som ett ansikte i stenen på den sidan som är vänd in mot cirkeln. Kan du också se det? Jag har tyvärr fått zooma fotot väldigt mycket, för jag var en bra bit från stenen när det äntligen inte stod någon intill den.

Legenden säger att hon och hennes döttrar förvandlades till sten av en trollkarl från Skottland som hette Michael Scot, då de dansade under sabbaten. Det sägs att det inte går att räkna stenarna, och enligt legenden finns det ett sätt att bryta förbannelsen. Nämligen om någon räknar stenarna två gånger och kommer fram till samma antal. Då kommer häxorna att komma till liv igen. Eller så kommer det bringa stor olycka till den som lyckas med det omöjliga.

Det finns också en annan legend som säger att om man räknar stenarna rätt, och sedan lägger örat mot Long Meg, kommer man att höra hennes ande viska till en. Det sägs också att om man skadar Long Meg kommer stenen att blöda mänskligt blod. Jag får erkänna att jag försökte varken det ena eller andra – och särskilt inte det sistnämnda – men jag fick intressanta upplevelser ändå.

Ännu en legend berättar om när överstelöjtnant Samuel Lacy, ägare till Salkeld Hall, på 1700-talet bestämde sig för att Long Meg and her daughters skulle förstöras. Han befallde sina arbetare att spränga stenarna, men de kom inte så långt med detta. För när de skred till verket utbröt ett våldsammare oväder ut än vad man någonsin hade upplevt tidigare. Arbetarna flydde för sina liv därifrån, och svor på att aldrig ge sig på stenarna igen.

Så vad upplevde jag?

Kanske kommer vissa skaka på huvudet när dom läser detta, men oavsett om du har ett öppet sinne eller inte så upplevde jag många energier på denna plats. Jag kände in Long Megs energi, både via mina händer och genom kroppen då jag stod lutad mot henne. Så hittade jag en stor sten som låg ner, och jag kunde inte motstå att lägga mig på den och meditera i solskenet. Den hade en stark men mild energi och jag kände mig alltmera laddad ju längre jag låg där. Den gav en så skön och energigivande känsla att det tog emot att resa mig. Men jag hade ju många flera stenar att undersöka, så jag gick längs cirkeln och bekantade mig med dom i tur och ordning. Varje sten jag höll händerna mot hade sin egen energi, en del starkare och en del svagare. De var lika mycket individer i sin energi som sitt utseende, och det var lätt hänt att fantisera om att det var en förstenad dotters energi som kändes genom årtusendena och in i mina händer. Historiska platser och gamla legender får alltid igång mina tankar om hur det kan ha varit.

Vill du veta mera?

Om du vill fördjupa dig lite mera i såväl fakta som legender om Long Meg and her Daughters kommer här några länkar:

https://www.cumbriacountyhistory.org.uk/long-meg-and-her-daughters-background-little-salkeld

https://talesfromtheenchantedforest.com/2025/09/01/long-meg-and-the-summer-solstice/

Om du missade mitt förra inlägg där jag visade några glimtar från resan finns det här.

https://varapavag.se/2026/08/06/tillbaka-efter-en-handelserik-resa/

Nu rundar jag av här, och berättar mer om resan i andra inlägg. Det kommer dock ta lite tid att skriva om allt, för det är fullt upp för jämnan. Men så småningom dyker de upp 🙂

Jag önskar dig en härlig fortsättning på sommaren!