Browsed by
Författare: Lillalena

Julen hemma hos mig

Julen hemma hos mig

Så har julafton passerat och det blev en väldigt lugn och behaglig dag, precis som vi vill ha det. Som vanligt blev det att njuta av juleljus, vacker musik, pynt, en sprakande brasa, och en god middag. Vi gör ingen jättestor traditionell julmiddag, utan äter bara några få utvalda rätter som vi verkligen tycker om.

Som de flesta säkert har märkt sedan tidigare så är jag inte nämnvärt förtjust i att lägga ut bilder på mig själv. Men nu tänkte jag vara lite generös såhär i juletid, som här kommer några 😉

Hursomhelst så åt vi bl a rökt regnbågslax, och den var otroligt god. Den var inte sådär ettrigt salt som rökt lax ofta är. En annan favorit är ägghalvor med räkor, så såna slank det ner några stycken också. Däremot blev det inte en massa olika kötträtter, för det har vi tröttnat på för längesen.

Lite julgodis blev det också framåt kvällen. Jag slutade att äta bl a socker och drog ner rejält på kolhydrater våren -22 pga hälsoskäl. Så de här chokladbollarna är en ”specialare” som inte påverkar mitt blodsocker. När man som jag inte köpt en enda sötsak av någon sort sen april -22 är det en lyx utan dess like att frossa i ett oskadligt godisfat 😀

Jag var ganska sen med att klä julgranen i år, men bättre sent än aldrig. Den lär ju inte kläs av i brådrasket i vilket fall som helst, utan långt in i januari 😉

Nu är det dags att äta igen, men idag behöver man inte ställa sig vid spisen. Det finns ju en del kvar sen igår.

Jag önskar alla en God Fortsättning på julen! 🙂

Att njuta av den sköna stämningen

Att njuta av den sköna stämningen

Milde tid så fort dagarna går såhär i juletid – och annars också för den delen. Det var en vecka sen jag skrev senast, och under den tiden har det gått både upp och ner med sånt som jag skrev om då. Men hursomhelst är jag beslutsam om att njuta av den sköna stämningen som uppstår vartefter julen närmar sig. Det är så himla mysigt med allt julpynt som kommer fram vartefter dagarna går. När jag skulle ta kort för att dokumentera andra advent, blev jag ombedd att sådär lagom tröttmosig posera i tomteluva. Efter viss övertalning gick jag med på det, och luvan passade så fint till min luggslitna ludna hemmatröja. Så nu bjuder jag generöst på en liten utskämning av mig själv som julpynt;)

I helgen fick vi för oss att möblera om lite. Den stora matgruppen som stod i ena änden av vardagsrummet, fick skifta plats med en mindre sådan från ett annat rum. Det är kul att variera sig ibland, så möblerna får flytta omkring i huset med glesa mellanrum. Tänk att det kan kännas så ”nytt” för att ens gamla möbler får skifta plats.  Men tur är väl det, för jag har väldigt litet intresse av att handla nytt för handlandets skull.

Hursomhelst så älskar jag känslan av julmys, och jag är inte den som gör december till en galet hektisk tid för att infria en massa ”måsten”. Det har jag varken lust eller ork med. För mig räcker det med lite julpynt, vacker musik, en sprakande brasa och en och annan julfilm om kvällarna. Då är jag nöjd.

Jag önskar alla en stämningsfull färd mot dopparedagen! 🙂

Så är jag tillbaka igen

Så är jag tillbaka igen

Så är jag tillbaka här i bloggen igen efter drygt tre veckors uppehåll. Nu knarrar snön under stövlarna när jag går längs den porlande bäcken, och gyllengul natur har bytts ut mot ett snövitt landskap. Första advent har precis passerat, och julstämningen smyger sig så sakteliga på. Ljusstakar har fått komma fram ur sitt gömsle, och brasan sprakar i kakelugnen. Den så prövande tiden jag skrev om i förra inlägget har sakta blivit bättre, och förhoppningsvis ligger den helt bakom oss snart. Jag har inte berättat särskilt mycket. Men förutom att min man blev så dålig igen efter senaste operationen, så överansträngde jag mig med infektion i kroppen och fick problem med hjärtat. Som grädde på moset blev min mor så sjuk att hon nästan fick skåda Pärleporten. Precis när hon blev bättre blev hon väldigt illa skadad på sjukhuset.

Så det har varit fullt upp trots obefintlig ork ett tag, och bloggen som inte heller har fungerat har kommit helt i skymundan. Men nu är jag bättre, och ska insupa så mycket julstämning jag bara kan. Med tanke på elpriset lär det inte heller i år bli någon överdådig deluxepyntning vad det gäller belysning. Men stearinljusens både varma och värmande sken ska jag njuta av, liksom annat pynt. Dessutom är jag väldigt glad över att vi har fått snö, för nu behöver jag inte använda pannlampa längre när kvällssysslorna ska skötas 🙂

Jag önskar alla en fin vecka fylld av julstämning 🙂

Nerför i livets bergochdalbana

Nerför i livets bergochdalbana

Tänk vad livet går upp och ner hela tiden. Det gäller att njuta av de bra stunderna och fylla på energi till de sämre. Om man som jag inte har några energireserver att ösa ur blir det extra viktigt. Just nu är det tufft igen, så det gäller att hålla ihop så gott det går. Man får klamra sig fast i vagnen när det går nerför i livets bergochdalbana, och hålla kvar tills det vänder uppåt igen.

Finhösten har både kommit och nästan passerat. Under tiden har min man återigen opererats (på två olika ställen), och som vanligt blev han dålig efteråt. Hans kropp får gå igenom mycket efter den ödesdigra olyckan. Inom de närmaste månaderna väntar ännu flera operationer.  Nu mår han iallafall tack och lov bättre.
Men för några dagar sen blev jag själv dålig, och orken är i botten. Ipren lindrar det onda, men jag är så slut att jag knappt orkar andas. Jag gör bara det som måste göras under dagarna, och ligger och vilar mellan sysslorna. Ibland är det jäkligt tufft, och så är det just nu. Det handlar om att hanka sig fram en dag i taget, och hoppas att hälsan och orken skyndsamt återvänder.

Nu ska jag försöka samla lite ork till vad som måste göras härnäst.

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan.


Jag chockade mig själv

Jag chockade mig själv

Nu kära läsare har jag utmanat mig själv ordentligt, för här kommer ett inlägg vars sort aldrig har beskådats i denna blogg förut. Jag tycker nämligen inte om att vara med på bild, och tycker särskilt inte om att posera för så kallade ”outfit-bilder”. Det finns så många andra som är bra på det, och själv känner jag mig nästan alltid fånig framför kameran. Jag vet inte hur jag ska stå eller vad jag ska göra med mina kroppdelar. Så vill jag varken le eller se butter ut heller. Hela situationen känns fullständigt onaturlig. Med nya telefonen är det dessutom hopplöst svårt att ta bilder där man tittar rakt in kameran. Det ser alltid ut som att man tittar uppåt. Så blir det även när andra fotas med den, hur vana dom än är att förevigas på bild.

Men så till saken. Häromdagen chockade jag mig själv genom att göra något helt ovanligt. Efter ett möte på stan såg jag att det var rea i en närliggande klädaffär. Jag övermannades av nyfikenhet, trots att jag inte är så intresserad av att gå i klädaffärer.  Jag avskyr nämligen att prova kläder i trånga provhytter med elaka speglar. Men plötsligt fastnade mina ögon på några klänningar – plagg som jag inte bär ens varje år. Jag tycker att klänningar är jättefina på andra, men själv känner jag mig oftast obekväm i dom. Men den här gången fastnade jag för flera stycken. Inte bara när dom hängde på klädgalgen, utan även i provhyttens skoningslösa belysning. Jag provade några och blev ivrigt påhejad av expediten och en rolig dam i affären. Så efter mycket provande och många skratt slutade det med att jag kom hem med tre klänningar. Snacka om att jag chockade mig själv!

Dagen efter de oväntade inköpen beslutade jag mig för att de skulle förevigas. Trots min motvilja mot att vara med på bild, och trots min avsaknad av talang för att ta selfies. Det blev en massa hemska kort som nu är raderade, och jag sparade enstaka bilder till detta blogginlägg. Detta är mitt första ”outfit-inlägg” och troligen mitt sista. Här bjuder jag på bilder där jag bär två av klänningarna i målarateljén. Tre blev för mycket att fota, så en hänger på galgen som inte gör den rättvisa.

Ja då har jag utmanat mig själv genom att publicera ett inlägg som ligger utanför min comfort zone. Nästa inlägg blir garanterat om något annat ämne 😀

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Några tankar i höstmörkret

Några tankar i höstmörkret

Milde tid så vinden har rutit kring husknutarna senaste tiden. Av inläggsbilderna kan man kanske förledas att tro att här är höstvackert och härligt. Men jag tog dom innan rusket började på allvar. Bortsett från att några löv har skiftat färg, så är det inte njutbart att vara utomhus. Jag skulle gärna sitta hopkrupen framför kakelugnen i timtal i sträck. Men det går ju inte för sig, för där blir inte mycket gjort. Saker måste ju skötas oberoende av väder och vind.

Men tiden har som vanligt flugit fort fram sen jag skrev senast, och en del har hänt även om bloggen har ekat tom. Bland det roligaste denna månad var att träffa en efterlängtad och kär vän som bor i Stockholm. Det var otroligt härligt att ses igen, och jag önskar att vi kunde ses oftare. Vi pratade massor, åt god mat och hann besöka ett helt gäng kristallaffärer 😀 Så nu är jag ett antal glada minnen rikare, och har även lite flera kristall- och halvädelstenspärlor att göra smycken av. Nedan har jag just ätit en riktigt god lunch, och den här gången fotade jag maten innan jag åt. Annars brukar jag oftast komma på den tanken när portionen är halväten och rörig. Det var en vegetarisk  tallrik som var väldigt smakrik.

Det är mysigt att gå i Gamla Stan, för i de gamla trånga gränderna med kullerstensgator känner jag verkligen historiens vingslag. De blir dessutom på något sätt extra påtagliga för mig på hösten, när mörkret faller allt tidigare. Jag ogillar starkt allt det opraktiska med mörkret som försvårar gårdssysslorna och hästlivet. Men samtidigt fascineras jag av mörkret och av vad som gömmer sig i det. Jag känner en slags spänning när skymningsljuset silas genom glesnande trädkronor, och närheten till något annat känns tydligare. Kanske blir detta filosoferande lite märkligt att ta in, men det är så jag känner. Mörkret känns för mig beskyddande och inte skrämmande, och jag hör hemma i det så som i ljuset.

Nåväl, nu får det vara färdigt med filosoferandet för ikväll. Jag har krupit ner under den lurviga filten i soffan, och ska vila en stund innan mina fyrfota vänner ska få kvällens omsorger.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

I väntan på den olydiga nattsömnen

I väntan på den olydiga nattsömnen

Så är den på rymmen igen den där olydiga nattsömnen. Man skulle nästan kunna tro att det är en fullmåne i antågande, men nej så är det inte. Sömnen har någon annan anledning till sin frånvaro. Den brukar ha alla möjliga skäl till att hålla sig undan så det är inget ovanligt. Jag har suttit stilla lite mer än vanligt under dagen, och tog en kopp kaffe aningen för sent. Kaffet och sömnen är inte sams med varandra. Det visste jag när jag gav efter för sugenheten mot bättre vetande. Så jag tänkte trötta ut mig lite fysiskt som kompensation. När man bor som jag gör finns det gott om sätt att trötta ut sig. Så jag gick ut och högg ved. Nedan kan beskådas när jag precis hade skridit till verket. Varm blev jag men inte trött. Så efter en stund gick jag in.

Det var gott och väl läggdags, men jag var fortfarande pigg som en lärka. Så jag fick för mig att jag ville ha ett nytt armband att pryda min handled med. Just nu har jag snöat in mig på höstfärger, och jag hade precis lagom många pärlor till övers för att de skulle räcka åt mig. Så detta blev resultatet.

Dock lyckades inte heller pärlandet locka fram den eftertraktade sömnigheten, och då fick jag för mig att jag skulle skriva lite i bloggen. Så nu har jag gjort det. Ett litet nattligt inlägg med lite småprat i väntan på John Blund. Och inte blev jag trött av det heller. Så till ljudet av skvalande regn kanske det får bli att hämta stekpannan och dänga den i skallen. Hoppas att jag är lika pigg när klockan ringer.

Min utställning av tavlor och smycken

Min utställning av tavlor och smycken

Hejsan! Här kommer ett inlägg som har varit på gång i veckor. Ett av årets mål infriades i början av september, nämligen att ställa ut mina tavlor igen. Jag passade förstås på att visa upp mina smycken också, för de är en stor del av mitt skapande. Anledningen till att inlägget har dröjt är bl a att bilderna jag tog inte blev som jag tänkt mig. Jag vill att mina skapelser ska återges på ett naturtroget sätt, och inte med t ex färger som är starkare än i verkligheten. När jag hade sållat klart bland bilderna blev det  bara ett fåtal kvar, och här visar jag några av dom 🙂

Utställningen ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården. Den har använts som förråd i åratal, och var fullständigt proppfull med allt möjligt som hade sparats under åren. Så det tog månader att rensa ut allt, och sen blev det att måla om väggar och tak. Därefter kunde jag börja planera hur rummen skulle inredas. Det är väldigt lågt i tak så det var klurigt att få till belysning som fungerade. Men det löste sig tillsist på diverse kreativa sätt, så att jag kunde hänga tavlor på åtta väggar. Besökarna kom på dagtid, och då fick jag dessutom in hyfsat med dagsljus från fönstren och den öppna dörren. Jag hade fantastisk tur med vädret, så solen strålade och det var varmt och skönt att ha öppet 🙂

Jag visade oljemålningar, akvareller och teckningar, samt olika smycken av halvädelstenar/kristaller. Alla halsband, armband och örhängen ser olika ut, för jag tycker om variation när jag skapar. Det är likadant med mitt målande.  Inspirationen skulle slockna om jag skulle skapa en massa repriser hela tiden.

Nedan syns några av oljemålningarna. Akvarellerna och teckningarna var väldigt svårfotade för det blev blänk i glaset.

Smyckena fördelade jag ut i rummen på väggar och bordsytor, vilket visade sig vara en bra strategi. Då kunde besökarna sprida ut sig och titta istället för att trängas på ett ställe. Bilderna nedan visar några handknutna halsband. Jag gör en knut mellan varje pärla, och det tar ett antal timmar att göra ett smycke. Exempel på halvädelstenar som syns i halsbanden är Ametist, Regnbågsmånsten, Bergkristall, Pyrit, Charoit,  Unakit, Svart Turmalin, Onyx, Apatit, Lapis Lazuli, Labradorit,  Azuritmalakit och Hematit. Men jag visade även många andra stensorter i olika sorters smycken.

Här är ett exempel på en annan sorts halsband. Agaterna är monterade på 49-trådig smyckesvajer av stål, samt att det också har en kedja av kirurgiskt stål.

Nedan kan ett par av armbanden beskådas.



Bilderna nedan tog jag senare på kvällen, och dom är lite mörka. En vägg har jag valt att inte visa, för det blev inga hyfsade bilder. Men jag hoppas att bilderna jag visar i inlägget ger en liten uppfattning om hur utställningen såg ut.

Glädjande nog så blev det en lyckad och trevlig helg. Besökarna droppade in i lagom takt, så att jag för det mesta hann svara på frågor och berätta om mitt skapande. Det värmde så gott inombords att få uppskattning för det jag gör 🙂

Det var en rolig erfarenhet som gav mersmak, så jag får se när det blir dags att ställa ut igen. Mitt skapande fortskrider.

Ha det så bra! 😀

Tiden springer iväg för fort

Tiden springer iväg för fort

Så är det september och höst skriver jag som är lite sen på bollen;) Halva månaden har ju redan gått, men senaste inlägget skrev jag ju i augusti. Är det någon mer än jag som tycker att tiden springer iväg för fort? Veckorna bara rusar fram och det känns som måndag – fredag hela tiden. September har hittills iallafall varit en ganska somrig månad, och det glädjer mig som klamrar mig fast vid sommaren så att knogarna vitnar.  Jag har även denna månad fått tillfälle att njuta av solens strålar vid sjöns glittrande vatten. Dock utan att bada förstås. För en badkruka räcker det gott och väl att doppa fötterna i vattnet.

Men att sitta på bryggan och läsa är ett behagligt favoritnöje. Jag har så många intressanta böcker jag vill läsa, men när man läser långsamt som jag  räcker dom länge.

Det har förstås också blivit picknick i det gröna. Ja här är det fortfarande mestadels grönt ute. Men vi brukar äta picknick året runt, så det är ingen årstidsbunden syssla.

Man kanske kan tro att jag inte gör så mycket annat än att ägna mig åt olika sorters livsnjutning. Men så är det inte. Jag har min dagliga dos av sysslor jag också, varav vissa inte är det minsta roliga. Dock är det viktigt att skapa balans i tillvaron, och det gäller nog det mesta. När man fått erfara hur det kändes med en riktigt rejäl hälsokrasch, så blir balansen viktigare än någonsin. Jag har haft väldigt fullt upp ett tag, och då gäller det att verkligen lägga sig vinn om att ta sig stunder av återhämtning.

Jag håller också på med ett inlägg om utställningen av tavlor och smycken som jag hade i början av månaden. Så mer om detta framöver. Ikväll ska jag åka till skogen och ägna mig åt lite härlig nymånetrumning.

Ha det så gött så ses vi igen! 🙂

En vana som har rotat sig

En vana som har rotat sig

När det här året började så återupptog jag en gammal vana, nämligen att skriva dagbok. Jag har förvånat mig själv genom att faktiskt sätta varje dag på pränt, och jag finner också skrivandet lättare än jag trodde det skulle bli. Jag hade ju lite beslutsvånda i början beträffande vad jag ville skriva om, så det kändes bra att sidorna var av ett lite mindre format. Då behövde behövde jag inte känna press att skriva massor varje dag. Men nu har det ändrat sig minsann, och jag har inget emot att bre ut mig om allt möjligt i stort och smått.

Jag har också upptäckt att jag älskar vackra skrivböcker. Det ger mig helt klart mera inspiration att skriva i en bok med fint omslag. Så jag har böcker för olika syften, och förutom dagboken är det böcker för mina studier och lite annat. Nedan kan några av mina skrivböcker beskådas.

Jag har också en resedagbok som väger lite mindre för att hålla ner vikten på bagaget. Men formatet är av bra storlek, och den är inte linjerad invändigt för då kan jag även skissa i den om jag har lust. Nedan kan resedagboken beskådas.

Så har jag påbörjat dagbok nr 2 detta år, för den första som jag började i är full. Den nya är en likadan bok förutom färgen.

Jag kan glatt konstatera att det här att skriva dagligen har blivit en vana som har rotat sig. Det känns numera helt naturligt och har sin plats i vardagen. Dessutom tycker jag om att skriva för hand på papper, och det kan vara en trevlig och avkopplande stund då jag sätter saker på pränt. Jag har väl haft tanken också att en del av skrivandet skulle föras över i bloggen. Men än har det inte blivit så, och det återstår att se hur det blir med den biten. Nu har jag iallafall skapat en rutin att skriva, och det känns bra 🙂

*****************

Nedan finns ett inlägg från början av året då jag började skriva dagbok:

Så är den äntligen här