Browsed by
Månad: oktober 2019

Mina vackraste

Mina vackraste

Mina vackraste

Det finns några som alltid gör mig glad och varm i hjärtat. Dom är lika fina på insidan som på utsidan. Alla som känner mig kan nog gissa att det här inlägget är tillägnat mina kära fyrfota vänner. Djur är så enkla att ha att göra med. Dom är alltid sig själva, lever i nuet, visar ärligt vad dom tycker, visar tillgivenhet och har aldrig några baktankar med någonting. Att umgås med djur är verkligen som ett balsam för själen. Om man dessutom vistas tillsammans i naturen blir upplevelsen av sinnesfrid komplett.

Jag delar sällan några filmer, men idag tänkte jag dela en liten kort filmsnutt från förra hösten. Hoppas verkligen att den funkar, för det har strulat maximalt att lägga in den i inlägget😩 Den varar bara någon minut, men för mig inrymmer den allt det vackra och fina jag känner när jag är tillsammans med min lilla flock❤️

Jag hoppas att filmsnutten kan vara till glädje för någon annan också i några sekunder. Jag har gjort två försök att dela länken pga strulet – ovanför och under texten. Ha en härlig dag!

A89EBEA8-48F8-4768-AC9E-81BBFDDE2DB7

När det sjunger på sista versen

När det sjunger på sista versen

Just nu är det en väldigt kluven tid. Det är färgglatt och vackert samtidigt som det är blött och lerigt. Himlen växlar mellan gyllene och smutsgrått ljus. När det är fint ute vill jag inte gå in, och när det är ruskigt ute vill jag inte gå ut. Vissa dagar betraktas bäst genom fönstret, men så blir det ju aldrig när man har djur. Nej hur regnigt och blåsigt det än är, så är det bara att trampa fötterna i gummistövlarna och ge sig ut. Men det är de kära fyrfotingarna värda förstås.

Nu sjunger naturens skönhet på sista versen, och det är en riktigt vacker sådan. Hur mycket jag än avskyr det dagliga regnandet, så blir det iallafall ännu vackrare de stunder när solen tittar fram. Blommorna jag planterade har tyvärr frusit ihjäl under några kalla nätter, men några rosor blommar ihärdigt fortfarande.

Det är inte så gott om frukt i år som det var förra hösten. Då dignade trädens grenar av så mycket frukt, att det var ett under att dom inte gick av. Men det finns tillräckligt för att både två- och fyrfotingar ska kunna höstfesta lite. Hästarna äter gladeligen frukten som den är, medan vi föredrar den i en pajform. Naturligtvis med stora mängder vaniljsås!😆

Ibland har jag svårt att slita blicken från utsikten genom fönstren. I såna stunder brukar jag nästan förundras över att jag har lyckan att få se ut på så mycket skönhet. Och bäst av allt – att jag kan gå ut och befinna mig mitt i allt det vackra. Det gäller att suga i sig ordentligt av alla fina intryck, för snart har skönheten bytts ut mot mörker, smutsbrunt och kyla. Sånt som jag verkligen avskyr. Men snart är inte nu, så jag klamrar mig envist fast i nuet av den sista versen.

Jag önskar alla en härlig dag!😊

Celebert besök hemma hos mig :)

Celebert besök hemma hos mig :)

Det har varit en ovanlig vecka på gården. Det är nämligen inte ofta vi har besökare som stannar så länge. Men den här veckan har vi haft besök av Länka med kärleks lilla maskot Gunnel. Hon har varit ute på turné ett bra tag och hälsat på hemma hos olika bloggare, och nu var det min tur att få besök. Jag hade precis börjat plocka fram ingredienser för att laga mat, när jag hörde någon utanför. Jag visste att Gunnel skulle dyka upp vilken dag som helst, och nu kom hon mycket riktigt. Hon var så snäll och erbjöd sig genast att hjälpa till med matlagningen. Men först fick hon vara med på ett gruppfoto med grönsakerna. Se så fint hon poserar vid änden av gurkan😄

På tisdagar tittar jag på Hollywoodfruarna, och den vanan ändrar jag ogärna ens om jag får besök😆 Men Gunnel ville som tur var också se på fruarna, och hon fick en hedersplats framför rutan😄

 

Jag är ingen frukostmänniska, men en rejäl kopp kaffe är ett måste på morgonen. Jag såg på Gunnel att hon tyckte jag var snål som inte bjöd på frukost, men jag lugnade henne med att hon snart skulle få något att äta!😆

Här på gården kretsar mycket kring hästar, så Gunnel fick bekanta sig med dom alla. Hon hade absolut inte lust att mocka i stallet, för hon var rädd att smutsa ner sin röda fina päls. Men att servera hö och sällskapa lite vid måltiderna gick bra😆 Tempis som är en mycket matglad kille, blev dock väldigt skeptisk när Gunnel satt på nätet. Han frågade mig förskräckt om han skulle tvingas dela med sig till henne😂

Busfröken tog däremot Gunnels närvaro med större ro. Hon hade inget emot att bjuda på några strån, och var glad att få sällskap till maten😄

Gunnel fick syn på att vi har hallonbuskar, och ville genast frossa loss bland bären. Först blev jag lite orolig att hon skulle kaläta grenarna, men det blev några bär över åt mig också😂

Eftersom det är nyttigt att röra på sig, fick Gunnel följa med mig ut och promenera med Lilla Mannen. När vi kom tillbaka passerade vi trädgården, och där finns det äpplen på marken. Gunnel ville plocka åt sig ett gäng och ta med sig. Lilla Mannen tyckte dock inte att besökare ska få ta hans äpplen, och åt upp alla – mitt framför näsan på Gunnel. Gissa om hon gillar honom nu😂

När Gunnel tyckte att det blev lite för mycket friskluft gick vi in och pysslade lite. Hon ville vara med och göra ett halsband, men jag tyckte att hon rörde till det bland pärlorna. Så hon fick sitta på fönsterbrädan och titta på istället😆

Så på veckans sista dag bestämde jag mig för att rida igen. Ryggskottet känns fortfarande, men jag stod inte ut att låta bli längre. Så det blev en stark karamell och upp i sadeln! Gunnel tog mod till sig och ville få provsitta på Lillkillen. Så nu är hon mäkta stolt att hon har suttit på en fullblodsarab, som dessutom är stor som en bjässe!😄

Tiden går fort när man har roligt, och på söndagskvällen reste Gunnel vidare. Jag önskar min nya lilla vän en fortsatt trevlig resa!😃

En husockupant på gården

En husockupant på gården

Hur ligger det till egentligen med den lantliga friden? Ja det beror på vem man frågar. Här på gården har det den senaste tiden utspelats ett litet drama. Det är nämligen så att Kisse som har huserat här en lång tid har fått en rival. Nyligen fick någon annan upp ögonen för att man kan bosätta sig här, och konkurrensen blev ett faktum. Den nya husockupanten är en kritvit och skygg katt med mycket barsk uppsyn. Han har helt fräckt på eget bevåg lagt beslag på ett uthus, som Kisse brukar nyttja när andan faller på. Vi tog den lille syndaren på bar gärning en dag när han kom smygande över gården, och helt ogenerat slank in under uthusdörren!

Kisse blev överraskad av att se en annan katt på sina domäner.
Ögonblicket då uthuset blev ockuperat😆
Men vad i hela fridens namn tar sig inkräktaren för friheter?!!
Nej nu j-klar!!

Vad som hände där inne i uthuset har jag ingen aning om. Jag hade ingen nyckel med mig, och kunde därför inte öppna dörren. Jag ville inte liksom katterna försöka åla mig in på magen, för då skulle jag ha fastnat med ändan under dörren. Eller rättare sagt, det skulle ha tagit stopp redan vid tjockskallen😆 De två antagonisterna fick sköta sitt ifred. Men sen dess har den vita husockupanten börjat dyka upp dagligen.

Jag tyckte att han åtminstone kunde presentera sig när han håller till här. Så tillsist efter ett antal misslyckade försök att få kontakt, beslutande han sig för att falla till föga för mitt lockande på honom.

Först var han vänlig och ville bli klappad, och sen fräste han surt åt mig. Det fick vi ta ett snack om, för så kan man inte uppföra sig. Så vi hade en diskussion om trivselregler här på gården.

Först ville den lille surmulne inte ta reson. Jag beslutade mig där och då för att kalla honom Sir Fräs.

Men efter ett tag blev den fräsige lite vänligare – ja faktiskt rentav lite fjäskig. Så vi får väl se hur det går här framöver. Huruvida Kisse och Sir Fräs har blivit vänner än kan jag inte svara på. Men nu är jag och den fräsige på hyfsat god tass med varandra😊

Med denna skildring av hur livet kan vara på landet önskar jag alla en fin dag!

Vemod och längtan

Vemod och längtan

Nu frasar löven under skorna när jag går över gårdsplanen. Den hårda vinden får kläder att fladdra och håret att virvla omkring. Solens strålar silar genom glesnande trädkronor, medan löven lossnar från vajande grenar.  Fönstret är stängt om natten, och inga fåglar sjunger på morgonen. Nu är den här – den vackra tiden jag aldrig längtar efter. Plötsligt är det dags att ha jacka på sig, och shortsen är undanstuvade för lång tid framöver. Jag vet att jag tjatar om det varje år, men jag saknar redan sommaren med sitt ljus och sin värme.

För en kort tid är naturen så färgsprakande och vacker. Jag vill suga i mig alla nyanser av varenda lysande färg, och spara dom alla till kommande färglösa dagar. Till alla regniga och gråa dagar då inte dagsljuset lyser upp varken utomhus eller i mitt hem. Jag vill att minnet av färgerna ska ge energi som räcker ända till nya färger tittar fram igen. Vårens starka och muntra färger som sjuder av allt liv som vaknar omkring mig.

Ta vara på det vackra och ha en fortsatt härlig höst!

%d bloggare gillar detta: