Browsed by
Månad: september 2019

Tyst på dig gnällpotta!

Tyst på dig gnällpotta!

Hoppas att ingen satte kaffet i halsen nu, eller nåt annat lika obehagligt. För den gräsliga rubriken är vad jag sa åt min egen hjärna igår. Den började spinna iväg med en massa sura tankar som för en stund var lite svåra att tygla. För hur tålmodig jag än lägger mig vinn om att vara, så kan faktiskt tålamodet tryta någon gång.

Hösten verkar helt enkelt inte vara min tid. Ännu en höst har jag råkat för ut nåt skit rent ut sagt, dvs en skada. Förra hösten var jag opererad efter flygturen nerför trappan. Den här hösten är det ryggen. Det ska ätas tabletter och vilas till leda. Men så sa jag åt min gnälliga hjärna på skarpen att ryggen börjar ju faktiskt bli bättre. Den här hösten kommer jag inte gå som en enarmad bandit i månader. Så min bångstyriga hjärna gav motvilligt med sig efter ett tag😆

Hursomhelst, för att muntra upp mig åkte vi på en söndagsutflykt i det vackra vädret. Det blev en tur till Övralid och Verner von Heidenstams hem. Tyvärr var det ingen visning när vi kom dit. För den som inte känner till det kan jag berätta att han fick nobelpriset i litteratur 1916. Min trilskande hjärna ville först ogärna släppa tanken på hur underbart det kunde ha varit att gunga fram i sadeln på en fyrfota vän bland färgskiftande träd. Men jag fick tyst på den, och vi fick en skön dag. Det blev picknick med toscabullar till ljudet av bräkande får. Utsikten var så hänförande att det var oundvikligt att njuta.

Idag delar jag med mig av några bilder från utflykten, och önskar alla en härlig dag!😊

Fåren hördes bättre än dom syntes😄 Fick zooma bilden rejält för att mina kära läsare ska slippa leta efter ett förstoringsglas att hålla mot skärmen.
Detta var Verner von Heidenstams hem 1925-1940. Han köpte gården Övra Lid 1923, ritade själv huset, och ändrade gårdens namn till Övralid.
Här framför huset satt Heidenstam gärna och njöt under varma sommarkvällar, av utsikten och solnedgångar över Vättern.
Vi passade på att njuta av bullar på Heidenstams utsiktsplats. Plötsligt mindes jag att fota innan bullen var helt uppäten!😆
Här vid Heidenstams gravvård utdelas på hans födelsedag Övralidspriset till en svensk författare eller forskare.
I närheten av Heidenstams hem finns ett jättegulligt café. Det var tyvärr stängt för säsongen.

En oväntat njutbar dag

En oväntat njutbar dag

Hur roar man sig med ryggskott? Det låter kanske lite svårt, men det är inte helt omöjligt. Nu är det inga stora utsvävningar jag pratar om, utan enklare nöjen i väntan på att kunna rida igen. För ridning är ju säkert inte oväntat mitt största nöje.  Jo, det finns något som nästan alltid funkar, nämligen att äta. Det är jag specialist på. Tuggmusklerna brukar funka bra nästan oavsett övriga omständigheter!😆 Så lördagen blev trots allt en njutbar dag.

När frukosten hade sjunkit undan blev jag serverad paj bestående av jordgubbar och blåbär serverad med riktigt tjock vaniljsås.  Det var sanslöst gott, och jag åt så mycket att jag borde ha varit mätt resten av dagen. Men det var jag förstås inte😆

När pajen hade sjunkit undan lite åkte vi iväg en sväng med bilen. Nu har medicinen mot ryggskottet hjälpt såpass att det går lättare att ta sig i och ut bilen samt att gå. Så tanken var att ta en liten promenad någonstans, för det är bra för ryggen. Men gissa var vi hamnade? Jo på ett matställe!😂 Så det blev en mycket stadig portion av rökt lax med kokt potatis och limesås. Den glömde jag fota, så det får räcka med mitt intygande om hur gott det var😄 Men efter denna stadiga måltid rullade vi bort till Omberg för att ta några steg.

Vi stannade kvar och tittade på solnedgången. Jag fastnade för ovanlighetens skull på några foton. Det blev lite mörka bilder, så jag fick välja ut de minst mörka att visa😊

Efter denna utflykt var det tanken att se på film. Men mör, trött och mätt som jag var slocknade jag ovaggad på soffan under min lurviga filt😄

Jag önskar alla en riktigt härlig dag!

Att kunna se tillbaka

Att kunna se tillbaka

Gissa vad jag plötsligt kom att tänka på! Nåväl, det är nog inte så lätt att pricka rätt, så jag ska genast berätta😆 Nu kan jag liksom så många andra gå tillbaka i bloggen och se vad jag skrev om samma datum för ett år sedan! Förutsatt att jag skrev något den dagen förstås. Bloggen fyllde nämligen ett år i somras, men eftersom jag inte varit så flitig med att uppdatera den senaste tiden gick födelsedagen obemärkt förbi. Alltså inget tårtkalas för Vara på väg😆

Det har iallafall varit intressant att se tillbaka på vad jag gjorde och tänkte för ett år sedan. Förra året var verkligen bedrövligt på så många sätt, för livets käftsmällar verkade nästan tävla om att få klappa till mig på truten. Men även ett hemskt år har sina ljusa stunder, och jag biter mig hellre fast vid minnena av dessa. Så vad skrev jag om den 28:e september 2018? Jo, jag skrev ett inlägg om mina tankar om vänlighet. På väg hem från sjukhuset stannade jag till för att ta en promenad. Jag hade högerhanden i paket efter min störtdykning nerför trappan. Det var en strålande vacker dag, och jag hittade en liten skylt med ett mycket fint budskap i en blomrabatt. Jag länkar till inlägget nedan😊

https://varapavag.se/2018/09/28/en-liten-tanke/

När jag ändå tittade på minnen i bloggen, passade jag också på att se tillbaka i fotoalbumet i min knökfulla telefon. Bland de drygt 20.000 bilderna hittade jag fotona jag tog under promenaden. Det är mängder av bilder fyllda av solsken, men jag minns hur stelfrusen jag var när jag gick omkring och fotade😄 Jag delar med mig av några bilder nedan.

Men nu är det dags att återgå till nuet! Jag önskar alla en härlig dag med en färsk bild på årets begynnande höst. Jag är min vana trogen, och har som varje år fotat utsikten genom sovrumsfönstret😄

Ett nytt tappert försök

Ett nytt tappert försök

Jistanes vad tiden går fort! Det känns som det var nyligen jag skrev om sommarens sköna dagar. Men i själva verket var det längesen jag skrev något alls, och jag har lagt ytterst lite tid på nätet. Medan den frodiga grönskan sakta gulnat, och ljumma vindar bytts mot svala, har både orken och lusten att skriva varit som bortblåsta. Jag har dragits med en envis och seglivad bihåleinflammation, som nästan fick huvudet att sprängas i bitar av värk. När den äntligen började ge med sig fick jag nyligen ryggskott. Det var totalt oväntat, för ryggen har jag inte haft problem med. Så livet har varit stillsamt i min lilla värld ute på vischan. När skrivlusten äntligen rann till funderade jag på vad det fanns att skriva om. Men här kommer en liten uppdatering.

Sista försöket att bada är avklarat – säkert inte oväntat😆 Vädret har överlag varit hyfsat bra och stundtals ganska somrigt. Vid månadsskiftet var vattnet dock iskallt, och det var bara min nya lilla fågelkompis som klarade att bada😆

Glittrande och inbjudande vatten som dock var isande kallt.
Söt men lömsk liten kompis som ville bita mig i stortån😆

Det har också gjorts en förbättring av husets fasad på ett av de ställen där det behövs. Nästa steg i renoveringen är planerat. Som ägare av ett gammalt hus har man alltid något som måste underhållas eller lagas…

Så har det förstås varit umgänge med mina kära fyrfota vänner. Hur risig man än är så kan man inte bädda ner sig på heltid när man har djur. Men samtidigt ger det så mycket att vara med dom. Det har tyvärr blivit mindre ridning än jag skulle önska, men då och då har jag trotsat mina sprängande bihålor. Nu vill jag snabbt bli av med ryggskottet!!

Lillkillen provar en sadel.
Frihetsdressyr med Busfröken.
Lilla Mannen pigg och glad efter en skogsrunda.
En härlig skogstur med Tempis och Lillkillen i soligt och varmt väder.

Kisse kommer på besök då och då och vill bli kliad en stund. Det är rogivande att umgås med den lilla ulltussen, och jag blir mer och mer sugen på att skaffa en egen katt igen😃

Så har det börjat dyka upp en ny regelbunden besökare på gården, nämligen en liten råbock. Han brukar kalasa på fallfrukt och svampar, och brukar gå väldigt nära huset. Fotot är taget genom köksfönstret som är oputsat, så därav dess bedrövliga kvalitet😆

Sådärja, nu har jag klarat det tappra försöket att komma igång och skriva igen! Jag har förstås gjort även annat smått och gott, men rundar av här så att inlägget inte blir tröttsamt långt😆 Jag önskar alla en fortsatt härlig dag😊

%d bloggare gillar detta: