Browsed by
Månad: augusti 2019

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Jag brukar regelbundet besöka kraftplatser, och en av dessa – som brukar kallas Sveriges Stonehenge – är Ales Stenar vid Kåseberga i Skåne. Det var inte förrän i år jag lärde mig något om vad kraftplatser är för något, men jag har utan den vetskapen haft en stark dragning till sådana platser i åratal. För den som inte vet vad kraftplatser är, kan jag lite kort berätta att det är platser som har särskilda energier. Dessa kan vissa känna av på olika sätt, och man mår bra av att vistas på de här platserna. På t ex lotusblomman.nu kan den som har lust läsa om några av Sveriges kraftplatser.

Innan jag berättar om min upplevelse tänkte jag bara nämna några ord om Ales Stenar. Det är en fornlämning i form av en skeppssättning. Det äldsta belägget för namnet är Als Stene från år 1624. Datering av träkol från skeppsättningen visar att den uppfördes ca 500-1000 e. Kr. Ett av få fynd på platsen visar att den bl a har använts till begravning. Det var nämligen ett keramikkärl från 400/500-talen e. Kr, som innehöll brända människoben och träkol.

I år hade jag turen att det var fullmåne på gång när vi campade med husbilen i Kåseberga. Vi hade varit uppe bland stenarna på dagen, och det var som alltid skönt att vara där, ta in den speciella känslan, och blicka ut över havet. Jag har så länge jag kan minnas varit fruktansvärt höjdrädd, men vågade tillsist ändå sätta mig nära branten mot havet. Det var med skräckblandad förtjusning jag satt där, och kunde inte riktigt slappna av. Men jag njöt ändå av att se solen glittra i havet, och höra vågornas brus då de rullade in emot land.

Jag sitter och filosoferar högt över havet. Telefonen som bilden togs med gick sönder en stund senare, och bilderna blev så suddiga att branten knappt syns.

Vi återvände till stenarna vid solnedgången. Promenaden upp var jobbig, för jag hade ont i magen av något jag ätit under dagen. Men trots att vi gick dit för att se på fullmånen över havet, hade jag en tvingande känsla av att jag måste hinna fram innan solen gick ner. Så jag pinnade på med andan i halsen, medan solen snabbt sjönk i ett eldfärgat sken.

Det jag skriver nu kan verka helknäppt. Det var nämligen en mycket märklig upplevelse, som jag inte har lyckats skaka av mig… Jag kom upp, och tittade mellan stenarna mot branten och havet. Plötsligt var det som att se en film samtidigt som jag såg verkligheten. I ”filmen” såg jag en kvinna i lång svart klänning vid kanten av en hög klippa. Himlen var grå och dyster. Det var en annan plats, och en annan tid för längesen. Jag såg henne falla utför stupet ner mot havet. Samtidigt hade jag en förstummande känsla av att det var jag som föll över kanten i min svarta klänning. Sen försvann synen lika plötsligt som den kommit. Trots att det inte var verkligt var upplevelsen så stark att jag kände mig omtumlad ett bra tag efteråt. Samtidigt kändes det som om jag fått en förklaring till varför jag alltid varit så fruktansvärt höjdrädd.

När du nu har läst det här inlägget kanske du tänker att jag har förlorat förståndet. För en stund kändes det faktiskt så. Kanske borde jag låtit det här inlägget vara oskrivet. Men ibland vill orden ut hur konstiga dom än låter.

Har du någon gång varit med om något riktigt märkligt som du kanske tyckte var oförklarligt?

Varit på slottsbesök

Varit på slottsbesök

Jag är nästan löjligt förtjust i att titta på slott, och pricken över i är om man kan gå på spökvandring. Någon sådan möjlighet bjöds det inte på vid besöket på Sofiero slott, men en guidad visning kryddad med mycket kunglig historia lyckades vi få slinka med på trots att gruppen var full. År 1866 flyttade prins Oscar och hans hustru Sophia av Nassau in i sitt nybyggda sommarslott, som då bara hade en våning. Vi fick via berättelser och bilder följa slottets utveckling, och de generationer av kungafamiljen som levde på slottet. År 1973 skänkte Gustaf VI Adolf egendomen till Helsingborgs stad. Den var då i skriande behov av renovering, och har rustats upp sedan dess.

På Sofiero anordnas det under säsongen olika evenemang och utställningar. När vi var där visades det i ett av rummen massor av gamla filmer från kungafamiljens liv. En del av de små filmerna visade kungabarnen som lekte och spelade bollspel med sin mor. Hon filmade en hel del, så det var oväntat mycket man fick se. Det var mysigt att få se glimtar från vardagen och glädjestunder från en svunnen tid. Jag fick intrycket att Margareta verkar ha varit en väldigt varm och lekfull person. Det pågick också en fin skulpturutställning.

Av vad vi fick se var det endast ett litet fåtal av rummen som var bevarade i ursprunglig stil. Vad jag förstod var dock inte alla möblerna de ursprungliga. Personligen skulle jag ha tyckt att det var finare om det som hade renoverats hade gjorts i tidsenlig stil. Jag fotade inte de tråkigt renoverade rummen. Nedan visar jag några enstaka bilder från rum där man kan se hur kungafamiljen hade det när dom bodde där. Det var inte lätt att få till bra bilder när rummen var fyllda av besökare, men jag gjorde så gott jag kunde😊

Vacker utsikt genom ett fönster.

En skulptur föreställande Folke Filbyter på sin häst.

Så till min favoritavdelning för dagen. Runt slottet finns en stor park, och en del av den är fylld av blomrabatter. År 1905 fick kronprinsparet Gustav Adolf och Margareta från England Sofiero i bröllopsgåva. Bägge var mycket trädgårdsintresserade, och Margareta som var väldigt växtkunnig var uppväxt bland praktfulla engelska parker. De båda deltog i anläggandet av blomsterplanteringarna, och skapade sin trädgård på mindre än 15 år.

I en av rabatterna växte det kronärtskockor. Såna har jag bara sett små bitar av på tallriken, eller lite torra i butiksdiskar. Jag tyckte att de liknade gigantiska tistlar.

Det här huset var trädgårdsmästarens bostad.

Det fanns också andra saker att se, som t ex ett större växthus innehållande riktigt gamla vinrankor som det växte druvor på, och ett väldigt smalt växthus där det odlades meloner. Jag har alltid velat köpa rosor i Sofieros trädgårdshandel, men det blev inget köp av praktiska skäl. Inget kul att trängas med taggbuskar i husbilen😆

Något som skulle ha varit vackert att se i full blom var rhododendronplanteringen, men då måste man vara tidigt ute på sommaren. Gustav VI Adolf lät plantera mer än 5000 plantor av mer än 400 sorter, så mina ögon skulle nog ha spruckit av njutning vid åsynen av en sådan färgprakt. Men jag fick verkligen mitt lystmäte av många goda dofter, för det såldes mängder av olika väldoftande tvålar i slottsbutiken.

Sofiero var ett trevligt utflyktsmål, där man kan få en intressant och avkopplande dag😊

För den som är lika intresserad av slott och historiska platser som jag är och har missat inlägget om förra slottsbesöket, så länkar jag till detta nedan. Kika gärna in, för det är otroligt vackert!

https://varapavag.se/2019/07/20/en-vacker-och-intressant-sevardhet/

 

Ha en fortsatt härlig dag!

Bland det bästa som finns

Bland det bästa som finns

Tänk om man ändå kunde bromsa in tiden! Jag tycker att den går alldeles för fort på sommaren. Nu har det gått ett par veckor sen jag skrev, för jag valde att göra en paus. Jag har bara haft telefonen att blogga med, och mottagningen har ofta varit dålig. Vi har sökt oss bort från civilisationen så mycket vi har kunnat, och har ofta vistats på så ensliga platser som möjligt. Att vistas i naturen är ett balsam för själen, men det blir inte lika verksamt om man fingrar på sin sega telefon för jämnan😆 Men jag kommer att skriva lite i efterhand om vad vi har haft för oss.

Det har iallafall varit sköna och avkopplande dagar. Om det vore upp till mig skulle sommaren inte tillåtas att ta slut. För min del handlar den inte endast om värme och grönska, utan också om frihet! För mig har friheten alltid varit dyrbar, och bland det bästa som finns. Att under en fjuttig månad av tolv få slippa dignande krav och göra vad man vill. För även om man inte ställer ett enda krav på sig själv, så har man ändå nästan alltid yttre ofrånkomliga krav på sig att rätta sig efter. Man styrs av klockan och allehanda förpliktelser vare sig man vill eller begriper det. Nu är jag förvisso sjuk, så ekorrhjulet har inte sin forna galna fart. Men jag har varken lust eller ork att ge mig iväg med husbilen på egen hand, så mitt sällskap måste ha sin tid av årlig frihet.

Slappar medan regnet trummar på taket.

Hursomhelst är sommaren ännu i full gång!😃 Jag njuter för fullt av sköna dagar i tunna sommarkläder. Än får jag vakna till fåglarnas sång, och det finns tid kvar att gå barfota i sanden. Det är förhoppningsvis inte färdigbadat, och solbrännan kan ännu bättras på. Flera sköna promenader står på tur, och ännu flera stora glassar och goda sommarmåltider återstår att äta. Det sista regnet lär inte ha fallit, och jag kommer som alltid bli glad när solen tittar fram igen. Nuet må variera, men oavsett vad som sker i stunden är det riktigt gött! Sommaren och friheten är tveklöst bland det bästa som finns!

Jag önskar alla en härlig dag med några bilder från en kvällspromenad i Mölle😊

%d bloggare gillar detta: