Även om man egentligen vet bättre kan man ändå bli besviken. Just för att man hade andra förväntningar, och hade sett fram mot något annat än vad som blev. Idag råkade det bli en sån dag – av två anledningar, varav nummer ett är den minst svårsmälta. Jag kravlade mig sömndrucken upp ur sängen för att ta tag i dagen. Tittade ut och möttes av en mycket ovälkommen syn, nämligen snö! Jag vet ju att det ännu är april, och att detta är en daglig syn för många i vårt avlånga land. Men jag hade hunnit vänja mig vid den grönskande våren. Nu är det ruggigt och kallt igen, och den tjockstickade öronlappsmössan pryder återigen mitt huvud. Jag har en rejäl ylletröja under täckjackan, och fryser om tårna trots ullsockarna i stövlarna. Kroppsvärmen steg tillfälligt av mockningen, men något mysigt utomhuspyssel med stelfrusna fingrar i bitande vindar lär det inte bli. Om jag hade kollat väderprognosen igår skulle jag inte ha planerat något sådant. Men men, jag inser förstås att detta är ett I-landsbekymmer.

Så till besvikelse nummer två för dagen. Förutom vintervädret konstaterade jag även något annat som inte alls var kul. Detta kan jag tyvärr inte berätta öppet om, utan får försöka skaka av mig det hela i tysthet. Tankarna cirklar kring det här med förväntningar. Jag brukar verkligen göra mitt yttersta för att inte ha negativa sådana. Men för ett ögonblick funderade jag på om det vore smidigast att inte ha några positiva heller. Men utan positiva förväntningar vore jag inte jag. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, när jag har trott bättre om någon eller något än vad verkligheten bjuder. Det är ju sånt som händer ibland. Med lite tur jämnar det väl ut sig snart, och någon eller något visar sig bättre än jag trodde.

Nu ska jag gå in för att rensa huvudet och köra en reset på denna dag. Jag önskar alla en bra dag!