Browsed by
Månad: mars 2019

Nya loppisfynd och ett framsteg!

Nya loppisfynd och ett framsteg!

Tänk att det kan vara så roligt att köpa saker som någon annan inte ville behålla! Särskilt kul är det när man har sån tur, att man hittar saker man behöver till ett superbilligt pris! Månadens loppisbesök var inget undantag, och jag fick mycket för totalt 200kr.

Jag hade hoppats på att hitta en gjutjärnsstekpanna, men det fanns ingen kvar. Innehavaren av loppisen berättade att alla gjutjärnssaker som kommer in försvinner lika fort igen. Så jag hade tur som lyckades köpa min jättefina gryta förra gången: https://varapavag.se/2019/02/03/gissa-vad-jag-har-loppisfyndat/

Något annat jag behöver är ytterkrukor till farstukvisten. Den är möblerad under sommarhalvåret, och i år ska den dekoreras med mina hemodlade växter. Jag vill ha krukor som ser riktigt hemtrevliga ut på ett gammaldags sätt. Det jag hittade var inte krukor, men jag kommer att använda dom till det. Det är kopparkärl vilka kan beskådas nedan. Kan du tänka dig dessa fyllda med prunkande blommor? Det kan jag!😄

Nu hoppas jag att det gror fint i krukorna, så jag slipper köpa färdiga växter till farstukvisten och rabatterna😆. Jag vet inte om jag är ensam om min otålighet, men tiden från att frön är sådda tills dom gror känns som en evighet. Jag kollar otåligt till sådden flera gånger om dagen. Idag hade äntligen det första lilla framsteget skett! Ett par frön av sorten Jättetagetes har grott! Yippi!! Lyckan är alltid lika stor när de första fröna gror!😄

Jag har också sått andra fröer, nämligen Sammetstagetes, vilka kan beskådas på bilden nedan som jag tog precis innan jag täckte över sådden. Än är inte alla frön sådda. Men snart så!

Så åter till loppisfynden! Jag ville hitta en soppslev vilket jag gjorde, av märket Scandia Tenn. Så slank det med en ljusstake för att jag älskar kristaller😆

Det blev också ännu ett kopparkärl (det i förgrunden) som får göra de andra sällskap vid vedspisen:

Men nu är det bäst att jag rundar av innan inlägget blir avskräckande långt!😆

Jag önskar alla en härlig dag!😃

Bättre sent än aldrig

Bättre sent än aldrig

Visst är det väl fantastiskt bra att det talesättet finns? Inte för att jag vill uppmuntra till att aldrig göra saker i tid, utan för att man får möjligheten att känna sig så härligt ursäktad när man inte har lyckats göra det man ska när man skulle ha gjort det. Allt är ju relativt förstås, men för det mesta är ju sent bättre än aldrig – förutom när det är för sent förstås!😆

Torsdagen bjöd på ännu en strålande och varm dag. Som gjord för att vara ute pyssla med något av allt som behöver göras. Jag hade gärna fortsatt att klippa buskar, men handen var totalt överansträngd. Stel och värkande som den var fick den ledigt från sekatören😬 Den som undrar vad som hänt med handen kan läsa om det i länkar längst ner i inlägget. Så det blev först att fota lite, vilket inte ville sig. Blommor som fladdrar i vinden är svårfångade på bild, men fina att titta på iallafall.

Det blev förstås umgänge och mys med mina fyrfota vänner också. Lilla Mannen skulle få jobba avsuttet på ridbanan, vilket han tycker är jätteroligt medan jag känner mig lite som en cirkusdirektör😆 Men det ville sig inte riktig som det var tänkt. Han brukar jobba på så energiskt, för han älskar att visa sig duktig inför matte. Men denna dag var han lite slö, och dessutom nyfiken på grävmaskinen precis intill ridbanan. Men vi hade det trevligt tillsammans ändå.

Så till det som ÄNTLIGEN blev gjort – bättre sent än aldrig!😄 Årets första fröer är nu sådda. Inte alla, utan första sålådan som finns att beskåda nedan. När jag hade bestämt mig för att börja odla lite igen efter åren som gått sen jag slutade, så blev det ingen snabb start. Jag köpte fröer och såjord. Men glömde planteringsjorden. Sen visade det sig att någon elak liten mus hade tagit sig in i flygeln och gnagt hål lite här och där på sålådorna. Så irriterande!😬 Men efter mycket rotande hittade jag några som var användbara tack och lov. Det var pilligare än vad jag hade tänkt mig att så de små fröna med hjälp av en hand som inte har full motorik, men skam den som ger sig. Jag vet inte hur andra brukar göra, men om någon undrar varför jag behöver planteringsjord när jag sår fröer så är det för att jag börjar med att lägga sådan i krukorna innan såjorden. Det är den som syns nedan. Därefter lägger jag i lite såjord, placerar fröerna på jorden, och täcker med lite såjord (de som ska täckas förstås). Jag tycker att plantorna blir kraftigare på det här sättet innan det är dags för delning, för dom får ju lite mera näring underifrån när rötterna växer ner i planteringsjorden. Nu återstår att så resten av fröerna. Hoppas bara att jag inte har gjort bort mig när jag köpte så billiga fröer av ett fabrikat som jag aldrig tidigare har använt. Förr använde jag mig ofta av egna fröer också, och dom brukade ha bra grobarhet.

Idag är det mulet och förskräckligt blåsigt, men det är dags för månadens loppisbesök igen! Det ska bli roligt, och jag hoppas förstås på att hitta något riktigt bra fynd.

Jag önskar alla en härlig fredag!😃

 

https://varapavag.se/2018/09/17/nar-olyckan-ar-framme/

https://varapavag.se/2018/09/18/en-dag-med-undersokningar/

https://varapavag.se/2018/09/19/precis-det-jag-inte-ville/

En förskräcklig morgon, men tur ändå!

En förskräcklig morgon, men tur ändå!

Ibland kan man bli riktigt förskräckt över något som händer. Efteråt – när man inser vilken tur man hade – kan tankarna börja snurra om hur illa det kunde ha gått. En sådan morgon hade jag igår.

Efter stallsysslorna tog jag en dusch och skulle föna håret. Jag stod framåtböjd och fönade mitt ganska långa hår underifrån, när fönen började varva ner och blåsa svagare. Jag hann inte ens fundera på varför, innan det gnistrade till och fönen började brinna. Jag fick snabbt bort den från håret, och det luktade förfärligt illa. Först förstod jag inte vad det var för äcklig lukt, men så insåg jag att det luktade bränt hår!😱 Som tur var strök inte hela håret med, utan det verkar bara vara luggen som har blivit lite drabbad. Jag hade verkligen tur att jag inte blev helt skallig, men jag kände mig rätt så omskakad ett tag. Bild blir det ingen.

Tur att det blev en bra dag i övrigt iallafall. Det var jätteskönt ute, och det finns mycket att göra i trädgården. Tyvärr blev den vanvårdad förra året, för jag var för sjuk för att ens se det som behövde göras. Växterna skötte sig själva och blev inte ens vattnade. Men dom flesta ser ut att ha överlevt iallafall. Idag har jag klippt hallonbuskarna, för jag såg att dom har börjat växa redan. Jistanes så vildvuxna dom var! Hallonen blir iallafall stora och söta. Det blev också lite rosbeskärning – med handskar den här gången😆Vinbärsbuskarna är också i skriande behov av att friseras, men nu har den opererade högerhanden sagt ifrån. Det blev för mycket för den att klämma på sekatören. Fy tusan så den värker!😬

Nakna buskar och torra grenar är väl inget att se, så jag visar krokusar och snödroppar istället!😄

Nedan en bild på termometern. Nog för att den sitter nära husväggen, men den visade många plusgrader för att vara i slutet av mars. Jag var på tok för varmt klädd, och som grädde på moset var kläderna svarta. Softshelltyg i byxorna var definitivt inte nödvändigt.

Jag önskar alla en härlig torsdag med en bild från förra sommaren !😊

Så svårt att bestämma mig

Så svårt att bestämma mig

Jag har alltid varit lite som åsnan mellan de två hötapparna. Det är ofta svårt att välja mellan olika saker, både i smått och stort. I grunden handlar det nog ofta om att jag inte vill välja – eller kanske rättare sagt att jag inte vill välja bort något som jag faktiskt vill göra eller vill ha. En sak som ska väljas i närtid är vad det ska hittas på i sommar. Jag vill resa till något exotiskt land långt bort i fjärran, eller till ett varmt land som det inte är så långt  att resa till. Eller så vill jag åka husbil. Inläggsbilden är tagen inifrån husbilen på kvällen vid havet (bortse gärna från den smutsiga rutan😆). Men det vore heller inte dumt att hyra en stuga i vacker natur, och med tillhörande beteshage. Jag vill ha något roligt att se fram emot, skriva planeringslistor och räkna ner dagarna!😄

En annan sak jag velar om är om jag ska skaffa ett växthus igen. Jag älskade det stora växthuset jag hade för ett antal år sen, då jag odlade väldiga mängder trädgårdsväxter. Det var underbart att vara därinne och pyssla med de växande plantorna, och en ren njutning att sitta och dricka kaffe bland alla dofter och färger. Det sved i hjärtat att flytta ifrån min prunkande oas, men under åren som följde jobbade jag så mycket att saknaden förträngdes.

Efter några år som jag inte har odlat några växter, utan köpt färdiga plantor till trädgården så kliar det i odlingsfingrarna igen. Så efter dagens läkarbesök kunde jag inte motstå att köpa några fröpåsar och lite såjord. Nedan finns mina fem fröpåsar att beskåda! Odlingslådorna hittades tillsist undanstuvade i ett förråd i flygeln. Tyvärr var jag för trött idag för att göra mer än så, men jag hoppas få ork att så några frön imorgon.

Det är iallafall helt underbart att det äntligen är vår nu! Blåsten har varit hemsk även idag, men solskenet gör verkligen livet ljusare. Jag har också börjat fota solnedgångar på kvällarna igen. Telefonen har varit lite olydig, men jag delar ett par bilder ändå! Jag önskar alla en härlig onsdag!😊

Lite blodvite

Lite blodvite

Ibland funkar det att vara lat, och ibland straffar det sig. Det sistnämnda hände mig i helgen, då min lathet orsakade att jag fick ett antal blödande och svidande sår på händerna!😬 Det var så att jag plötsligt upptäckte att några rosbuskar hade börjat växa, och insåg att det redan var dags att beskära dessa buskar. Upptäckten gjordes när jag under torra grenar och vissna löv såg några klosterliljor som jag ville fota.

Jag hittade snabbt en sekatör som hade legat bortglömd på bänken på farstukvisten hela vintern. Mirakulöst nog hade den inte blivit uppäten av rost. Vad jag dessutom borde ha gjort var att gå in och hämta ett par handskar, men nej det orkade jag inte. Jag lovade mig själv att vara försiktig, och skred raskt till verket med att beskära. Kort därefter satt den första taggen som ett blodprov i mitt ena pekfinger, och den följdes snart av andra taggar här och där.

Tillsist – några buskar senare – avbröt jag stolleprovet. Det sved, blödde och gjorde ont i händerna, och det var dags att försöka fota blommorna. Blåsten var så hård att jag nästan fick stoppa stenar i fickorna för att inte virvla iväg över bygden, och blommorna fladdrade omkring näst intill hysteriskt. Det var nästan omöjligt att fota med skärpa, och där jag lagt mest jobb med sekatören blåste det värst. Men här kommer iallafall några blandade blomsterbilder från trädgården.

Jag hittade även ett par krokusar bland skrumpna gamla äpplen under ett äppelträd, och förevigade dessa i blåsten.

Som tur var blev det även en ridtur på söndagen, och den var lyckligtvis behagligare än trädgårdsarbetet – trots blåsten!😆 Lilla Mannen poserade snällt för en bild efter en tur i mycket kuperad terräng.

Jag fick förresten sovmorgon också, och det gillade inte John Blund som gav sig iväg på rymmen. Så det blir att räkna får ett tag i hopp om att bli sömnig.

Jag önskar alla en härlig ny vecka!😊

Livsnjutning hemma på gården

Livsnjutning hemma på gården

Finns det något underbarare än att se naturen och trädgården vakna till liv efter en lång och mörk vinter? Ja det finns förstås många saker som är minst lika underbara, men här och nu är det just den livsnjutningen som står till buds. Idag vaknade jag upp till en strålande dag fylld av solsken och fågelkvitter. Så efter att hästarna hade blivit ompysslade, gav jag mig ut på gården med mobilen för att se om det fanns några blåsippor att fota. Det tittar fram allt flera blommor i trädgårdens gräsmatta och i skogshagen.

Idag känner jag mig extra lyckligt lottad. Jag behövde inte gå så många steg innan jag hittade blåsippor. Det fanns mest små knoppar, men några hade slagit ut. Jag lyckades också hitta ett par tussilago. Solen slösade med sitt sken över den ännu ganska färglösa naturen, och den klarblå himlen speglade sig i bäckens strömmande vatten. Trots att det förutom gräsmattan och sommarhagen ännu inte är grönt ute, så var det så oerhört vackert att jag kände mig helt lyrisk. Livet må vara välfyllt av svårigheter och utmaningar, men det finns också så otroligt mycket att njuta av och glädja sig åt.

Idag hade jag inte endast lust att fota, utan jag fick också till min stora glädje äntligen lust att skriva. Jag vill dela med mig av det vackra som finns hemma på gården. Kanske kan mina bilder förmedla lite av den frid jag känner när jag befinner mig i naturen i min egen lilla värld.

Tankar om bloggandet

Tankar om bloggandet

Jag har tvekat ordentligt att publicera det här inlägget, men nu gör jag det iallafall. Visst är det väl ganska konstigt att man kan tycka att något är roligt, men ändå inte ha lust att göra det? För närvarande har jag kluvna känslor för mitt skrivande, eller rättare sagt för mitt bloggande. Hälsan har satt krokben för orken ett tag, och då har inläggen kommit glesare. Men den senaste tiden har jag växlat mellan att tycka att bloggandet är roligt, till att tycka att det känns näst intill meningslöst. Vissa dagar känns det självklart att jag ska blogga, och andra dagar har jag bara lust att sluta rätt och slätt. Såna dagar ser jag inte nyttan och varför jag ska göra det helt enkelt.

I grund och botten tycker jag jättemycket om att skriva, och även att fotografera. Skapandet av något i form av text och bild är i sina bästa stunder både givande och tillfredsställande. Men samtidigt har funderingarna kring bloggandet som sådant envist vuxit sig starkare. Å ena sidan kan jag sitta i min egen lilla värld och skapa inlägg att publicera. Å andra sidan känner jag mig inte helt “hemma” i den så kallade bloggvärlden. Jag vet att jag inte har full insikt i hur denna cybervärld fungerar, för jag är inte ens långt ifrån i närheten av att vara en storbloggare. Men vissa saker som jag ändå märker synkar inte med vad jag som person uppskattar, och jag vet inte hur jag vill förhålla mig till dessa.

Det finns ett antal bloggar som jag tycker om att läsa av olika anledningar. Det finns bloggare som verkar vara så sympatiska människor att jag gärna skulle vilja träffa dom i verkligheten, ta en fika och kanske upptäcka att man har massor av trevliga saker gemensamt. Men så finns den mindre smickrande sidan av bloggvärlden. I den ser jag den evinnerliga hetsjakten på att få bloggar att växa. Som i så många andra konkurrensutsatta situationer smyger sig mindre positiva karaktärsdrag fram hos de “tävlande”. Själviskhet är något som verkar ha blivit normaliserat i bloggvärlden. Det finns hur många som helst som vill bli “stora” och tjäna pengar på sin blogg, men som struntar blankt i sina läsare. Det enda dom bryr sig om är statistik, försäljning och att få kommentarer. Men vad vill dom ge tillbaka? För det mesta ingenting.

Bloggvärlden är en plats där det odlas prestationsångest bland många som vill synas och räknas. Det märks tydligt när man läser tips och råd om hur man ska lyckas med sin blogg. Man ska uppdatera minst en och helst flera gånger om dagen – oavsett hur fullt upp det är i livet utanför cyberspace. Man ska skriva om ämnen som intresserar, och man ska ta fantastiska bilder med en bra kamera. Det tillrättalagda och perfekta är starkt eftersträvansvärt. Det gäller att ta så många kort med sin fina systemkamera på maten man just lagade, att den är iskall när man äntligen har fått till en bild som duger åt bloggen. Eller så kanske man hinner gå ner 100 gram i vikt för att det tog sån tid att ta den perfekta selfien. När sedan alla under stress producerade inlägg är publicerade runtomkring i cyberspace, kan en massa människor med skev självbild börja jämföra sig med varandra och odla sitt dåliga mående. Detta i sin tur skapar oräkneliga inlägg om folks dåliga självkänsla och mående, när de förvrängda självbilderna jämförs med en massa illusioner. Det är inte särskilt upplyftande att se.

Jag vill förtydliga att iakttagelsen jag beskriver gäller INTE alla, så jag hoppas verkligen att ni som INTE är själviska deltagare i bloggvärldens rat race låter bli att känna er träffade! 

Hursomhelst har jag lite att fundera på beträffande vad jag vill med mitt bloggande.

Hänger du med i svängarna?

Hänger du med i svängarna?

Det gör verkligen inte jag! Det pendlar ju mellan ytterligheter hela tiden, och snabbt går det. Jag är en flexibel person, men det här är väldigt opraktiskt. Så vad handlar det om? Jo, det är vädret denna helknäppa vinter! Den 17:e december var jag överlycklig över att snön äntligen hade fallit, men i början av januari var det vårlikt igen! Den 13:e januari föll mängder av ny snö, och dagen efter regnade det. Gården förvandlades till en skridskobana. Så har det hållit på och växlat. Det ställer till sig en hel del på en lantgård när det snöar, töar, regnar, fryser, snöar, regnar osv här på landet!😬 Det är extremt halt och extremt blött och lerigt om vartannat! Här kommer några exempel på fortsättningen i bilder:

Den 20/2: Det var vårlikt, soligt och vackert ute sen några dagar tillbaka. Jag och mina fyrfota vänner njöt trots att det var konstigt.

Den 21/2: Jag vaknade upp till ett nytt snötäcke – inte helt oväntat. Det var dessutom mulet och gråtrist. Liiite surt kändes det, men jag hängde ändå ut genom sovrumsfönstret och tog ett kort ut över en del av trädgården!

Den 22/2: Jag vaknade upp till en riktigt strålande vacker dag. Yippii! Kunde knappt se mig mätt på hur vackert det var, och fotade såväl vilt som närmast euforiskt med mobilen i trädgården och kring gården.

Men det började tyvärr raskt att töa igen, och snön försvann. Kvar blev massor av vatten i leriga hagar, och jag gnisslade tänder över vädrets tvära lappkast.

Den 26/2: Återigen var det vårlikt. Plötsligt hittade jag snödroppar i trädgården! Det fina vädret höll i sig till och med den 1/3. Sen kom den hårda blåsten och det skvalande regnet.

Den 4/3: Regnet skvalade fortfarande ner och fortsatte att vattendränka hagarna. Jag var på benen efter sjukdom och hittade vintergäck i trädgården.

Den 5/3: Så var det återigen snövitt ute. Det fortsatte att snöa under dagen, men det blev allt mildare temperatur.

Den 6/3: De sista resterna av snön försvann. Jag funderade på om jag skulle ha hjälm på mig när jag gick längs stallväggen…

För tillfället så regnar det varje dag, och jag är minst sagt trött på detta pissväder. För den som går omkring på asfalt gör regnet säkert inte så mycket. Men när hagarna dränks i vatten och blir helt söndertrampade är det verkligen inte roligt. Tänk om man ändå kunde få några minusgrader från någon som har det för kallt! Hellre snö och kyla än regn och lera!

Är det bara här som vädret är så konstigt? Hursomhelst önskar jag alla en bra dag!😊

Gissa vad jag har loppisfyndat!

Gissa vad jag har loppisfyndat!

Så är det dags att stoltsera med ett par loppisfynd igen! Jag skulle egentligen ha visat mina fynd tidigare, för jag var på loppis innan jag blev sjuk. Men bättre sent än aldrig – eller hur?😄

Det blev ett par gamla saker till köket, nämligen en kaffepanna och en stekpanna av koppar. Jag insåg efter min investering på hela 150 kr totalt, att jag faktiskt inte vet om dom är så hälsosamma att koka och steka i, så det måste jag ta reda på. Jag får väl erkänna att jag rycktes med lite i ögonblicket!😆

Hursomhelst tycker jag att kopparsaker är väldigt vackra, och jag ska putsa de båda fynden skinande blanka. Jag har ställt båda två på vedspisen i köket, och den placeringen känner jag mig nöjd med! Här kommer några bilder på hur jag har pyntat till det! Jag tycker otroligt mycket om denna spis, för den är så mysig, och liksom bakugnen är den helt fungerade!😃

Efter denna lilla bildbomb önskar jag alla en bra dag!😄

Vart tog hon vägen?

Vart tog hon vägen?

Dagar har gått och en helg har passerat. Det har blåst så det har dånat i luften, och regnet har blött upp den redan alldeles för mjuka marken. Under tiden har det ekat tomt i bloggen. Vad har jag haft för mig egentligen?

Jo, jag fick hem något lika gratis som ovälkommet, nämligen en smitta. Den tog för sig och spred ut sig i hela kroppen, och tvingade mig till sängs. Jag har legat under täcket och frusit och svettats om vartannat, och haft ont i muskler, leder och inte minst huvudet. Varje gång jag har gått upp har det känts som om kroppen vore fylld med blytyngder och det har snurrat rejält i huvudet.

Men nog om detta nu. Jag är på benen igen. Trött som bara den, men bättre iallafall. Nu får gärna vädret bli bättre också, för regnet gör inte hagarna gott kan jag säga. Men det har kommit flera blommor i trädgården, så jag var ute och fotade en liten stund. När vårblommorna börjar titta fram går det fort, så snart lär jag visa krokusar och blåsippor också.

Här kommer bilder på små regnvåta blommor, och med dessa önskar jag alla en bra dag!😊

%d bloggare gillar detta: