Browsed by
Månad: februari 2019

Återhämtning och vårkänslor

Återhämtning och vårkänslor

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, men nu har trädgården äntligen vaknat! Nu blommar det till min stora glädje! Det känns som om snödropparna är rekordtidiga i år. Förra året tog jag första bilderna på dessa efterlängtade blommor i april! Kanske försvinner dom under ännu ett snötäcke vilken dag som helst, men för min del känns det som vår nu!😄

Jag har inte skrivit på några dagar, för hjärntröttheten har varit värre än vanligt. Jag har tittat in i några enstaka bloggar, men det har gått trögt att läsa också. ”Lättsmälta” inlägg har jag klarat, men långa och tunga texter har nästan slagit knut på hjärnan. Så tillsist tog jag en helt läs- och skrivfri dag i hopp om att den krampartade känslan i huvudet ska släppa greppet lite. För den som inte vet varför jag har bekymmer med hjärntrötthet så finns förklaringen att läsa här: https://wp.me/Pa4c5t-1K

Hursomhelst har det varit skönt att vila huvudet och bara befinna mig i nuet. Sociala medier serverar trots allt alltid en dos av allsköns elände i stort och smått, och jag har velat tänka på mig själv. Jag har funderat i godan ro över mitt framtida liv. Innan jag blev sjuk hade jag roliga saker på gång, och sånt som jag tränat och kämpat för väldigt länge. Jag hade drömmar och planer som jag förverkligade vartefter, och plötsligt tog det bara stopp.

Jag saknar en del saker som jag tänker återta hur långsamt det än ska gå. En sån sak är en vältränad och stark kropp. Jag var väldigt muskulös när det tog tvärstopp, för jag var tränad för och tävlade i extremsport. Hela tävlingssäsongen var planerad när livet stannade, och fysiken föll i träda. Det tog månader innan jag ens blev medveten om att det faktiskt är en slags sorg, när något som är en stor och betydelsefull del av livet plötsligt går upp i rök. Att oräkneliga timmar av träning plötsligt är som nerspolade i toaletten. Men men, man ska inte gråta över spilld mjölk – som talesättet säger – för det gör absolut ingen nytta. Jag berättar inte mer om detta nu, och kommer inte att svara på frågor om vad jag gjorde, för jag vill inte rota mer i minnena just nu.

Jag ser framåt och har gjort en långsam och försiktig plan för att förbättra min fysik. De kognitiva problemen kan jag inte göra så mycket mera åt än att ha tålamod, och vila huvudet när jag behöver. Man blir inte ett dugg friskare av gnälla och vältra sig i självömkan. Jag håller fokuset benhårt på mina möjligheter, och vet att allt kommer bli bra. På ett eller annat sätt!

Jag önskar alla en bra dag med några bilder på snödroppar i trädgården!

Solsken i mitt hus – så ser det ut!

Solsken i mitt hus – så ser det ut!

Det finns något som jag älskar att se, och det är när solen skiner in genom fönstren! Imorse var det var så ljust och vackert att jag nästan blev lyrisk! Jag såg förvisso även att fönstren är väldigt oputsade, men det är ett faktum som jag med lätthet blundar för😆 Jag har väldigt selektiv syn när jag vill det!😂 Hursomhelst åkte mobilen fram, och rustad med en kopp kaffe gjorde jag mitt bästa för att föreviga solskenet. När jag var klar inomhus fortsatte jag utomhus, för det glittrade så vackert i snön. Dock delar jag inga utomhusbilder idag, för jag vill inte koka ihop allt i samma inlägg.

Nedan kommer några bilder från huset. Den här tiden var det framsidan som fick sol, så det är i den delen av huset jag har fotat. Först kommer en bild från bottenvåningen, där ni förutom solskenet kan se två av kakelugnarna på denna våning.

Nästa bild visar hur solen lyser in på trappan. Dörren till höger är en innerdörr, och bakom den finns ytterdörren. Det är alltså dubbla dörrar ut till farstukvisten.

Bilden nedan är tagen i trappan upp mot den övre hallen. Innanför dörren som syns finns badrummet. Dörren är från “modern” tid, för det fanns ju inga badrum på 1800-talet.

Ännu en bild tagen i hallen. Innanför dörren – som även den är från “modern” tid – finns en toalett, som förstås inte fanns på 1800-talet.

Nästa bild är tagen från hallen in mot matsalen. Utanför dubbeldörrarna som syns i bakgrunden finns en uteplats och trädgård.

Så tillsist en bild på en av mina favoritplatser i huset. Den övre hallen är ljusast av alla utrymmen, och har utsikt över gårdens olika byggnader. Jag har lagt fram en bok som jag ska försöka läsa när mitt huvud orkar någon gång i framtiden. Jag köpte boken på Kalmar slott, och tror att den är spännande!

Jag hoppas det var kul att se lite solskensbilder, och önskar alla en riktigt fin dag!😃

För den som vill se lite mer av hur det kan se ut i mitt hem så finns ett av inläggen här: https://wp.me/pa4c5t-1eV

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Är du som jag – klarvaken vid fullmåne? När man ligger och vrider sig i sängen medan natten badar i silvervitt ljus, känner åtminstone jag mig övertygad om att det beror på fullmånen. Andra märker inte av den, och bland de som inte gör det verkar sömnsvårigheter vid fullmåne ofta anses vara en myt. Så finns det dom som sover sämre, men som minsann inte tänker tro på nåt hokus pokus. Det man inte bortom alla tvivel kan bevisa är bara påhitt rätt och slätt. Det har förstås forskats en hel del i ämnet, och som det ofta är med forskning har inte alla kommit till samma slutsatser.

År 2013 publicerades en Schweizisk studie som heter ”Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep” av forskaren Christian Cajochen. Han var skeptisk till folks klagande på att sömnen påverkades av fullmånen. En kväll när han och kollegorna var ute och tog en drink, kom han att tänka på att de kunde analysera en färdig labstudie som hade genomförts under fyra år i annat syfte. I studien deltog 33 friska personer i olika åldrar. Ingen av deltagarna medicinerades, och alla hade en god sömn. Studien genomfördes i ett mörkt sömnlaboratorium, och deltagarna visste varken syftet med studien eller att det var fullmåne. Det som mättes var hjärnaktivitet, ögonrörelser och hormonutsöndring.

Oväntat nog fann forskarna att sömnen påverkades. I korta drag blev resultatet att under fullmåne tog det i snitt deltagarna 5 minuter längre tid att somna, de sov 20 minuter kortare tid, den ytligare REM-sömnen förlängdes 30 minuter, de tillbringade 30% mindre tid i djupsömn, hade lägre nivåer av sömnhormonet Melatonin, och sömnkvalitén upplevdes sämre. Eftersom deltagarna inte kunde se månljuset, har Cajochen en teori om att måncyklernas påverkan på människan kan vara en kvarleva från forntiden, då de t ex kan ha synkroniserat människors beteenden i reproduktionssyfte.

Så vad roar jag mig med i den sömnlösa natten? Ja när fåren är färdigräknade kanske jag läser, ser på nån dokumentär eller lyssnar på en podd. Hjälper inte det kollar jag igenom foton i telefonen och rensar bland de nästan 12000 bilderna. Så har jag hittat en dålig app så jag kan skoja till mina ganska sällsynta selfies. Idag delar jag med mig av en sån bild!🤓😂

Att njuta så länge det varar!

Att njuta så länge det varar!

Så här grönt är det på fälten nu! Är det inte otroligt att det känns som att årstiderna växlar mitt i vintern? Just nu känns det verkligen som våren har kommit. Solen strålar och fåglarna kvittrar. Det är lätt hänt att tankarna vandrar iväg till funderingar på när nästa snöväder ska komma, för än är det ju bara februari. Men jag tänker njuta av nuet, och tar vara på vårkänslorna så länge dom varar. Det är jätteviktigt att kunna njuta i nuet då tillfällen uppstår.

Dagar som har gått får vi inte tillbaka – på gott och ont. Det som var bra kan man sakna, men å andra sidan är en dålig dag för alltid förbi. Det som var roligt eller kändes bra kan man kanske upprepa idag eller i framtiden. Det som kändes dåligt kan man göra sitt bästa för att slippa uppleva igen eller fortsättningsvis. För det är ju i nuet som framtiden skapas. Efter dessa filosofiska funderingar kan jag berätta att under helgen har jag tillbringat en del tid i skogen. Det var som alltid så skönt att det tog emot att åka hem igen. Jag längtar  så otroligt mycket efter att tillbringa långa ljusa kvällar utomhus. Men men, den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge – eller hur?😜

Det är inte bara jag som njuter av att livet på landet går mot ljusare tider!😄

Skärmfixering och egocentrering

Skärmfixering och egocentrering

Ibland undrar jag om det bara är jag som behöver ta pauser ibland från sociala medier. Många verkar vara helt absorberade av att alltid vara delaktiga, och hålla koll på vad som händer och sker överallt. Det är viktigare att stirra på sin telefon än att titta på människan man har framför sig. Vad som händer i cyberspace är så livsviktigt, att folks telefoner får förtur överallt. På restauranger och caféer, vid privata middagar och annat umgänge, på ridturer – ja i alla sammanhang ger många människor de sociala medierna förtur. Inte ens på bio slipper man se telefoner lysa i mörkret.

Personligen undrar jag vad som är så viktigt att få veta hela tiden, så att allt annat måste stå åt sidan. Strunt samma om din vän berättar något för dig, eller om ditt barn, din partner eller ditt husdjur försöker få uppmärksamhet – något hände ju precis i telefonen! Tänk om selfien har fått en like! Det måste hållas koll. Eller tänk om det har kommit en kommentar! Att någon skriver något i cyberspace är ju mycket viktigare, än vad någon säger på andra sidan bordet vid umgänge irl.

Är det bara jag som ibland får nog av vissa delar av innehållet i sociala medier? För det är ju ändå så att när man går in och tittar på vad som händer, så är det ju inte alltid man möts av upplyftande saker som gör en glad. Hur ofta läser man goda nyheter t ex? Det rapporteras om så mycket elände att en promille av allt vore mycket nog. Är det bara jag som får nog av ytligheten och missbelåtenheten man ofta ser? Hur ofta får man läsa om att människor är nöjda, tacksamma, glada, belåtna eller tillfreds? Åtminstone lite grann?

Jag följer en dokumentärserie som heter Body Bizarre. Den handlar om människor – ofta i fattiga delar av världen – som har fötts med, eller utvecklat svåra missbildningar till följd av sällsynta sjukdomar. Dom kan ha lidit på olika hemska sätt ett helt liv för att det inte har funnits hjälp att få, eller pengar att betala för hjälpen.  Vissa är barn och måste genomgå mängder av plågsamma operationer för att ens komma i närheten av ett värdigt liv. Det värker i hjärtat att se dessa människors lidande. Att se små barn kämpa för sin överlevnad, att se barn som får stanna hemma från skolan för att dom är totalt utstötta pga sina missbildningar, och att se vuxna som bara överlever i sina plågade kroppar. Operationerna som görs för att hjälpa dessa människor är ofta med livet som insats.

Att sedan se hur människor som är lyckligt lottade att ha skapats med helt normala kroppar och utseenden, gnäller och badar i självömkan över att dom inte är några kilo smalare eller lite snyggare får mig faktiskt att må illa. Det är verkligen den självcentrerade människans I-landsproblem att trycka ner sig själv för att man inte upplever sig smalast och snyggast i världen. Istället för att känna glädje och tacksamhet över sin fungerande kropp.

Jag är glad att det fortfarande existerar människor som känner tacksamhet, och som inte har fastnat i den självupptagna ytlighetens motbjudande grepp. För det finns dom som verkligen har anledning att klaga och tycka synd om sig själva. Men konstigt nog verkar dessa människor ofta inte alls lika olyckliga som de som föddes med alla de förmågor en människa behöver.

Det här blev väl inte världens mest upplyftande inlägg, men ibland vill jag att vissa människor ska tänka till lite.

 

Det som göms i snö

Det som göms i snö

Har ni hört det gamla talesättet? Det som göms i snö kommer fram i tö. När man lever på en hästgård blir det väldigt konkret. Så länge snön faller och fylls på är det vitt och fint i hagarna. Det ser så fräscht ut att man njuter av blotta anblicken.

Men så töar snön bort, och då är det inte lika fint. Leran som trampades upp när höstregnet föll kommer fram igen, och som grädde på moset massor av bajshögar. Det är ju en himla tur att hagarna städades innan vintern, för det kunde ha varit ännu värre. Men helt klart har städbehovet uppstått igen. För likväl som det behöver städas inomhus (om än motvilligt😆) så behöver det städas utomhus.

Hästarna tycker att städning är väldigt intressant, och hjälper glatt till att göra den extra tidskrävande. Man kan försöka välta skottkärran, eller bara stå ivägen rätt och slätt!😂 Bajsdammsugning är så spännande att det inte går att lämna varken fyrhjulingen eller dammsugaren ifred. Hela ekipaget måste undersökas minutiöst, och helst provsmakas här och där också.

Idag visar jag några bilder på en städning av ena hagen i somras. Det var bara Busfröken som inte intresserade sig, men resten av gänget var ivägen så gott dom kunde!😂

Vill någon kanske hyra min ineffektiva lilla städpatrull?😁

Att påminna sig själv

Att påminna sig själv

I mörka tider kan det kännas långt till våren. När kylan biter i kinderna kan värmen kännas långt borta. Då iskallt regn faller över is och snö, kan solskenet verka avlägset. Men hur lång och seg en vinter än känns, så kommer våren tillbaka. För varje dag stannar ljuset någon minut längre.

Om ett par tre månader kommer jag återigen dricka kaffe sittande mot en solvarm husvägg. Jag kommer äta glass som smälter i skålen, och fåglarna kommer kvittra medan jag kisar mot solen. Jag kommer ha kortbyxor på mig, och mina vita ben kommer bli bruna igen. Gräset kommer kittla mig under fötterna när jag går barfota i trädgården, och jag kommer gå utan strumpor i sommarskorna. Syrénernas doft kommer fylla sommarnatten, och återigen kommer jag vilja att tiden ska stanna.

I hagen kommer hästarna att frusta. Tuggor av frodigt gräs kommer repas av ivriga munnar, och flugor kommer köras iväg av viftande svansar. Ett stilla lugn kommer lägras under blå himmel, och ett frasande ljud kommer höras när fyrfota vänner vandrar i vildvuxet gräs. Soluppgångar och solnedgångar kommer avlösa varandra, och slösa med sin storslagna skönhet.

Efter mörker kommer ljus, och efter kyla kommer värme. När det varit tungt blir det lättare, och efter sorg kommer glädje. Förr eller senare.

Mansförkylning och pedikyr

Mansförkylning och pedikyr

Ni må tro att det har varit synd om mig i några dagar minsann! Jag har varit rena manifestationen av ett snörvlande lidande!😂 Var på vippen att skriva ett värre ord, men drabbades av plötslig hänsynsfullhet!😆 Men hursomhelst, om någon hade sett mig resa mig upp från soffan med en påse över huvudet, skulle jag lätt kunna misstas för att vara minst nittio år!

Men men, livet på landet rullar vidare – med eller utan baciller. Jag har kravlat mig fram ur filthögen med jämna mellanrum, för mina fyrfota vänner ska ju ha hö och vatten. Påsar och kannor ska kånkas ut i hagarna. Som grädde på moset fick jag skotta mig in i stallet på morgonen häromdagen, för snön hade rasat ner från taket. Sen fick jag skotta fram matplatserna i hagarna för att kunna dela ut lunch.

Så något bloggande har det inte funnits ork till när jag stönande krupit in under filtarna mellan gårdssysslorna. Jag har bara orkat titta in hos en och annan när ögonlocken inte varit stängda.

Men pedikyren då? En sån har jag väl gjort mig förtjänt av? Jo förvisso, men det var inte jag som fick den, utan mina kära fyrfota vänner. Idag kom hovis för att fixa fossingarna på hela gänget. Så det var bara att klä sig varmt och släpa ut sin onda lekamen i stallet. Nu är jag inne igen med stelfrusna fingrar och tår. Åååh så skönt det ska bli att krypa ner under filtarna!

Jag önskar alla en fortsatt bra dag!😃

Nu får det räcka faktiskt!

Nu får det räcka faktiskt!

Ja jag vet att jag har sagt att jag är glad åt snön, men någon måtta får det gärna vara! I helgen har den vräkt ner, samtidigt som det har blåst. Plogbladet är trasigt och måste svetsas, vilket inte blivit av för det måste fraktas till en verkstad. Hade kunnat lösa det här hemma om man haft en svets. Så det blev att jaga efter en snöslunga. Det går liksom inte att handskotta på en hel gård.

På lördagen byltade vi på oss rejält med kläder. Sen gav vi oss ut och red över fälten i blåsten innan snöfallet drog igång för fullt. Det var en upplevelse må jag säga. Vinden tjöt i hjälmbågarna och bet i kinderna. Hästarna blir lite extra alerta då.

Som grädde på moset var det några som körde cross hej vilt i snön, och när vi red förbi en gård kom en hel skara skrikande barn springande mot oss. Det var kalas, och att få syn på hästar var visst sanslöst kul! Därefter var det stackars rådjur som kämpade för att hoppa upp ur de snöfyllda krondikena, och tillsist passerade vi en gård med hästar som sprang och busade för fullt i hagen.

Tempis taggade till rejält och ville få vara med och busa, men han höll sig i skinnet. Lilla Mannen skötte sig exemplariskt med sin ömtåliga matte i sadeln. Folk har så mycket fördomar om arabhästar utan att begripa vad dom pratar om. Jag vet att inte alla kan ge sig ut i hård vind över öppna fält med så mycket som händer runtomkring, och hästen lugnt och fint bär sin skadade matte – utan ett försök att busa eller springa!❤️

Suddiga bilder tagna med stelfrusna fingrar!😆

Efter denna läsning kanske du undrar varför inläggsbilder är tagna inne i huset? Jo det är för att just nu njuter jag mest av att se snön genom fönstren!😆 Jag tycker att det får räcka med snö och vinter nu!

Jag önskar alla en härlig dag!😊

Gissa vad jag har loppisfyndat!

Gissa vad jag har loppisfyndat!

Nu är jag lite hemlig, så inläggsbilden ger en ledtråd till vilken region i huset!😆 För ett tag sen gjorde jag nämligen ett litet fynd för hela 65kr, som jag testade för första gången i helgen. Det var en sak som jag har velat ha länge, och som jag förknippar med minnen från barndomen.

En gång i tiden köpte jag grytor och stekpannor med teflonbeläggning i, för det skulle ju vara så praktiskt. Ingenting skulle fastna i botten. Jotack, det kanske funkade för andra – men inte för mig! Men jag ogillar verkligen att slänga och köpa nya saker bara för handlandets skull, så vartefter beläggningen har blivit repig och dålig har jag bytt ut kokkärlen. Nu var det dags igen.

Mitt loppisfynd är en riktig gammal Kockums stekgryta i gjutjärn. Den får mig att tänka på oräkneliga middagar från barndomen såväl hemma som hos mormor. Kalopser, söndagsstekar, mustiga gryträtter och smaskiga såser som jag ivrigt mosade mina potatisar i!😆 Jag var ett mycket glupskt barn som verkade sakna botten i magen!😂

Första middagen som tillagades i grytan var en soppa bestående av gul paprika, lök, morötter, krossade tomater och köttfärs. Den värmde gott efter en kylig utomhusvistelse!

Så tillsist en bild på lilla glupska jag, på den tiden det lagades mat åt mig i gjutjärnsgrytor!😄

%d bloggare gillar detta: