Vilken förebild är du för ditt barn?

Vilken förebild är du för ditt barn?

Efter gårdagens inlägg om bl a kropps- och utseendefixering vaknade flera gamla tankar om ämnet till liv. Jag fick så många bra kommentarer, men tänkte på hur orsak och verkan alltid pekar i samma riktning. Men är det egentligen så?

En gång i tiden användes talesättet ”små grytor har också öron”. Det gäller fortfarande, men dessutom har de både ögon och slutledningsförmåga. För hur mycket man än säger hur saker är och ska vara, och vad ett barn än blir tillsagt att göra eller inte göra, så kommer barnet observera vad föräldern gör. Om du säger att något är dåligt men gör det själv kommer du inte att bli trodd.

I dagens samhälle läggs stor skuld till de ytliga idealen och problematiska relationer till mat på sociala medier och media i största allmänhet – med all rätt. Men inlärning och prägling av en människa påbörjas och sker långt innan den blir en ätstörd tonåring. Den börjar redan när föräldern köper sexiga barnkläder och underkläder åt sin lilla flicka. Jag blev nästan ovän med en kompis när jag frågade varför dottern som gick i lågstadiet var klädd som en liten sexig tonåring. Hon hade till och med en liten svart bh på sig under sin lilla topp – trots att det skulle dröja åratal innan hon fick bröst. Sexualisering av barn är det föräldrarna som gör. För ingen tvingar en förälder att köpa sexiga barnkläder. Inlärningen och präglingen pågår också varje dag som vissa vuxna lägger mera fokus på barns utseende än på deras egenskaper.

Hur uppför du dig inför och tillsammans med ditt barn? Beklagar du dig om ditt utseende? Eller om din kropp? Kanske om båda? Diskuterar du din kropps ”fel och brister” med goda vänner när ditt barn lyssnar? Får ditt barn höra dig prata om hur många kilo du måste gå ner i vikt, och se dig sitta och räkna kalorier? Väger du dina matportioner när ditt barn tittar på? Står du och vrider dig framför spegeln för jämnan inför ditt barns betraktande ögon? Kanske ivrigt fotande med mobilen i din hand? Planerar du din bröstförstoring inför ditt barn? Äter du olika dieter när ditt barn sitter till bords? Eller går du småhungrig från bordet med ett minskande tålamod vartefter dagen går och blodsockret sjunker?

Och sist men inte minst – gör du något eller kanske allt av ovanstående samtidigt som du berättar för ditt barn att ”Du är fin och duger som du är”?

Det här är inget jag hittar på för att jag har lust att skriva om något. Det här händer i verkligheten. Det är den här sortens förebilder en del barn har. Jag har sett det med egna ögon. Om ni bara visste hur mycket jag har sett av detta. Jag vet också vad det här beteendet kan orsaka.

Som förälder kan man inte hindra och kontrollera precis allt som ens ungdomar ser på sociala medier. Men man kan tänka sig för så att man inte genom sitt beteende skapar en känslighet och mottaglighet för negativ påverkan hos sitt barn. Man kan genom ett sunt agerande skapa en trygg grund att stå på, som skydd när intrycken från omvärlden tränger sig på.

 

Länkar till föregående inlägg om ämnet finns här:

https://varapavag.se/2018/10/04/blivit-fixad-med…utseendefixering/

https://varapavag.se/2018/07/30/du-ar-fin-som-du-ar/

0

92 svar på ”Vilken förebild är du för ditt barn?

  1. Tycker det är jättesvårt att hitta en bra balans med vad man talar med mellan vuxna och vad man talar när det finns barn runt om. Både jag och min man tex gillar träning och ibland har det varit en del kring kosten för att optimera. Hur förklarar man det för ett litet barn att nu skall pappa äta 5 ägg för att bli stark men inga bullar

    1. Ja det kan säkert vara svårt att hitta en balans i vissa fall, men det jag är ute efter är att skapa en medvetenhet. Det är så otroligt många som inte ens har en tanke på vad det innebär att vara en förebild, och som uppför sig precis som jag har beskrivit i inlägget. Ni behöver kanske t ex inte diskutera med barnet varför pappa äter fem ägg, och om han får frågan varför kan han väl bara svara att han tycker det är gott. Om barnet sen undrar varför han inte äter bullar kan han väl bara säga att han är rädd att få hål i tänderna för att dom är dyra att laga. Det behöver inte vara så svårt.

  2. Klokt skrivet. Nu när jag blivit mamma tänker jag mycket redan nu på hur jag ska uttrycka mig i framtiden framför min son. Vet inte om det kommer vara skillnad just vad gäller de ytliga idealen eftersom vi är olika kön, men jag tänker att en bra grund gynnar alla så att han som kille får ett bra synsätt gentemot tjejer (och killar).

    1. Tack så mycket! Det låter väldigt klokt. Det är bra om pojkar inte får lära sig att flickor och kvinnor måste vara smala och vackra för att duga. Dessutom växer kroppshetsen och utseendefixeringen även bland unga män, och även killar drabbas av ätstörningar.

  3. Så viktigt inlägg! Jag har också tänkt på det här och hur otroligt viktigt det är att tänka på hur man beter sig och vad man säger i närheten av unga. Jag har lovat mig själv att aldrig säga och påpeka mitt utseende, vikt och så vidare i närheten av barn. Eller inte någon för den delen. Det är en sak som sitter i ens eget huvud och ingenting som egentligen existerar utåt i alla fall. En klockren situation som jag har tänkt på är hur man handskas med alkohol. Många säger till sina barn att de inte ska dricka alkohol, att det är farligt och att detta är någonting som är förbjudet. Men sedan dricker de framför sina barn vid middagen (för att lyxa till det lite), under festen (för att det är fest), på semestern (för nu ska jag fira att jag är ledig). Sedan undrar folk varför deras barn väljer att prova alkohol i tidiga åldrar. De har ju sett att alkohol är något som man tar till när det ska vara kul, trevligt och festligt. Ja, det är verkligen ett viktigt inlägg det här. Tack för att du delar med dig 🙂 // Petra Elisabeth

    1. Tack så jättemycket! Du tar upp ännu ett typexempel på när vuxna faktiskt oftast medvetet checkar ut från sina roller som förebilder. Det finns färdiga och av samhället accepterade ursäkter för att frångå rollen som förebild, och det är oräkneliga barn som får dubbla budskap med en tidig alkoholdebut som följd. Ett annat exempel är rökning.
      Det jag vill med mitt inlägg är att skapa en medvetenhet om vad det innebär att vara en förebild, för många tänker inte på det eller struntar faktiskt i det.

  4. Jag beklagar mig aldrig inför mina barn. Men jag är samtidigt väldigt öppen med att jag själv vill äta hälsosamt och att vi försöker äta nyttigare hela familjen. För mig är det viktigt att mina barn lär sig att man duger som man är, att man absolut inte behöver ändra på något om man inte mår dåligt över det.
    Min äldsta dotter har frågat mig någongågn när hon sett att jag väger min mat, varför jag väger min mat, då svarar jag för att jag vill må bättre – för i dagsläget mår jag inte bra i den vikt jag är i nu. Men jag försöker verkligen tänka varje dag på att INTE visa barnen, att inte prata inför barnen osv. Men ibland är det svårt, barnen har stora öron 😉

    1. Ja barn har väldigt stora öron och ögon. Men att man vill äta hälsosamt finns ju så många sätt att förklara som inte har med kroppens utseende att göra? Som att kroppen – t ex hjärtat – mår bra. Man kan ju också kort och gott säga att man äter det nyttiga för att man tycker att det är gott. Att man låter bli sötsaker kan förklaras både med att kroppen mår bra på olika sätt, och att man inte vill ha hål i tänderna. Vikten och figuren behöver man egentligen aldrig prata om? När dottern undrar varför du väger maten kan du ju rentav säga att du vill vara säker på att du inte äter för lite mat för då blir du så snabbt hungrig igen. Jag vet att det är en liten ”vit lögn” men det viktiga för mig är att man inte förmedlar att det är dåligt på nåt sätt att äta?

  5. Väldigt bra skrivet! Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör sägs det ju. Jag jobbar enormt mycket med mig själv så att jag ska vara en god förebild när jag får barn. Sen är man såklart inte perfekt men jag vill vara så bra som jag kan vara i alla fall

    1. Tackar så mycket! Ja ingen är ju perfekt, men om man är medveten så kan man ju iallafall agera på ett bättre sätt än om man inte alls tänker sig för?

  6. Håller med om att man har ett ansvar som förälder, men det är inte hela förklaringen till vad som orsakar förvrängd kroppsbild, tror jag. Mina föräldrar har varit väldigt bra förebilder i kropp och knåp, men jag blev väldigt påverkad av tjejerna och killarna i skolan som tidigt började med BH och string (redan i trean på lågstadiet)

    1. Nej det finns naturligtvis flera orsaker till varför någon kan få en förvrängd kroppsbild. Om föräldrar har en sådan och inte tänker sig för hur dom agerar inför sina barn, är sannolikheten väldigt stor att även barnen får en likadan kroppssyn. Dessutom är det föräldrars uppgift att säga ifrån till sina barn om sånt som är olämpligt. När jag var väldigt ung (ca 12 år) började t ex många tjejer i skolan att sminka sig. Men mina föräldrar ville inte att jag skulle göra det i den åldern, och då var det nej oavsett hur många som gjorde det.

  7. Så bra och klokt skrivet av dig. Man får ju en liten tankeställare när man läser. Jag själv trivs väldigt bra i min kropp och paratar inte om sånt när sonen hör. Jag kommer säga till sonen när han blir äldre att utseendet är Inter allt och man behöver inte ha samma kropp som alla kändisar och som andra har.

    1. Tackar så mycket! Det låter bra att du kommer göra det. Även killar drabbas av ätstörningar när dom vill se ut som de andra på gymmet.

  8. Japp, jag räcker upp en hand. Jag är verkligen en urdålig förebild som bantat hela livet och svälter mig själv ibland. TAck för att du skrev detta, jag behöver verkligen en påminnelse. Kram

  9. Jag har inga barn än, så det är ju jättelätt för mig att sitta här och säga saker… Som du säger så spelar det ingen roll vad man säger om man ändå inte följer det själv. ”Barn gör inte som man säger åt dom, dom gör som man själv gör”. Jag kommer verkligen försöka tänka på vad jag sänder ut för signaler och jag vill verkligen inte få mat till att handla om något negativt och jag vill verkligen inte att mina barn ska tro att det viktigaste är hur våra kroppar ser ut. Mat ska vara gott och kul, och med kropparna ska vi kunna göra saker…

    1. Jag tycker att du har jättebra tankar om det här! Mat ska inte vara något negativt, utan som du säger något gott och kul!

  10. Det är något jag alltid har sagt! Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.

    Visst får man en ordentlig tankeställare när man läser det du skrivit. Jag kan ärligt säga att jag är väldigt dåligt på det där ibland.. jag måste verkligen bättra mig. Jag vill ju inte att mina barn ska uppfatta det som om att man inte duger som man är. Jag vill att mina barn ska växa upp och bli trygga individer som vet att de är helt fantastiska, precis så som de är. För de är unika för den de är!

    1. Tack så mycket! Ja min tanke med inlägget är ju att väcka tankar, och ge en påminnelse i de fall då den behövs, så att barn inte ska behöva växa upp med förebilder som skapar problem i relationen till maten, kroppen och utseendet?

  11. Så viktigt som det är att göra rätt är det också viktigt att prata med barnen hela tiden. Från allra första början. Även i tonåren. Idag är det så mycket som ska hinnas med men vi måste hitta tid.

    1. Ja det är verkligen viktigt att prata med sina barn under hela uppväxten. Den tiden måste man ta sig.

  12. Jag blir riktigt mörkrädd över dagens samhälle som våra barn växer upp till.Vi föräldrar har ett ansvar för våra barn och det är vi som ska vissa dom den rätta vägen här i livet.Barn tar inte bara efter oss föräldrar utan dom tar efter sina kompisar minnst lika mkt.

    1. Ja det har du så rätt i, och då är det föräldrarnas uppgift att se till att barnen inte påverkas av kompisars kropps- och utseendefixering. Istället för att spä på den genom själva vara lika dåliga förebilder.

  13. Har inga barn men dom lär sig efter oss vuxna, därför är det viktigt att sprida ut till dem att det spelar ingen roll vad man äter, hur man klär sig man ska vara sig själv?

  14. Jag skall vara helt ärlig och erkänna att jag nog inte har varit så bra förebild när mina barn var små, men dom verkar ha blivit bra förebilder för sina barn så det blev ganska bra ändå.

  15. Vad grym du är på att skriva, så himla bra skrivet inlägg! Barn gör ju inte som man säger utan barn gör som man själv gör <3

  16. ja jag tycker att barn ska få vara barn när dom är barn, och barn lär sig snabbt vad deras föräldrar gör så du har rätt i det du säger, fler borde tänka som dig. och jösses bh när dom inte har fått bröst än? vad tänker dom?

  17. Tänker faktiskt en hel del på detta, hur jag ska prata med mina barn och få dom att älska sig själva och inte fastna i utseende och kroppsidealen i samhället.
    Är så tacksam över att min mamma aldrig pratat illa om sitt utseende eller kropp, mitt självhat skulle nog vara större om jag fått höra sånt hemifrån också ☺️?

    1. Det är jättebra att du tänker på det här! Så skönt för dig att din mor har varit en bra förebild?

    1. Jag får väl också erkänna att kroppshetsen fyller mig med avsmak. Men jag vet inte om märkeskläder generellt är ett tecken på kroppshets. Personligen kan jag vara ute efter en viss kvalitet eller egenskap som finns hos ett visst märkesplag. Men handlar inte alltid såna.

  18. Jätte bra inlägg. Men desto svårare att leva efter.. eller jag har iaf svårt att alltid va ”duktig” framför dottern..
    Utan att tänka mig för kan jag komma med en kommer tar om tex min kropp till min man, för att sen komma på att dottern hörde.. ^^
    Det är svårt.. men man gör s
    Iaf så gott man kan för att hålla igen på åsikter o tankar i barnens närhet. ♥️

    1. Tack så mycket!❤️ Ja det gäller verkligen att tänka på att man måste tänka sig för. För om man inte gör det kan konsekvenserna i värsta fall bli livslånga för barnet.

  19. Jag håller verkligen med dig. Jag har en 10-åring i min närhet vars mamma är väldigt fixerad vid sin egen vikt och kropp. Denna lilla 10-åring har nu berättat för mig att hon känner sig ledsen och mår dåligt över att hon tycker att hon är tjock och har i samband med detta berättat att dom tankarna har planterats hos henne på grund av hennes mammas uttalanden om sin egen kropp. Så fruktansvärt. Mitt hjärta värker när det startar i så ung ålder redan.

    1. Det är precis det här som du skriver om som jag också har erfarit. Att mödrar planterar den dåliga självkänslan i sina barn. Det är så lätt att alltid skylla på sociala medier och kompisar mm. Men grunden för ett barns självkänsla sätts i hemmet redan innan resten av samhället kommer åt att påverka. Tack för en kommentar som verkligen illustrerar mitt inlägg.

  20. Jag tror det är så viktigt för barn som växer upp med föräldrar som är nöjda med sig själv, och också lär barnet att älska sig själv oavsett utseende ?

    1. Ja det tror jag också! För hur kan någon som inte är nöjd med sig själv lära någon annan att vara det??

    1. Ja iallafall dom flesta gör det (för det finns ju helt ärligt dom som struntar i sina barn). Men många tänker inte hela vägen på vad det innebär att vara en förebild.

  21. Ett väldigt bra inlägg =) ja jag försöker tänka på vad jag säger när barnen är i närheten men tyvärr är det ju inte lätt men jag försöker verkligen =)

  22. Man ska aldrig kräva ens barn att bete sig bättre än hur man är själv. Vill man påverka barnen så ska man kolla på sig själv först

  23. Å, vad jag håller med! Vilket klokt inlägg! Är själv tacksam att min mamma även om hon ofta bantade när vi var små aldrig pratade illa om sin egen eller någon annans kropp när vi var små. Blev inte glad när en förskolefröken frågade sonen om han bantade när han inte tyckte om maten en dag (han är dessutom redan smal), han hade aldrig hört ordet förut o frågade såklart vad det betyder…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *