Browsed by
Månad: september 2018

Så himla avundsjuk!

Så himla avundsjuk!

Ja jag vet att man inte ska vara avundsjuk, men just nu kan jag inte låta bli att vara det!😆 Lördagen bjöd till en början på soligt och fint höstväder, och jag fick som alltid en längtan efter att vara i skogen. Men denna längtan var inte endast efter lugnet, stillheten och naturens skönhet och dofter. Jag längtade också efter att få sitta i sadeln och vaggas fram till ljudet av hovar mot mjuka stigar. Känslan av välbehag när ens fyrfota vän frustande av belåtenhet bär en fram genom naturen är svårslagen, och jag är verkligen beroende av den.

Men eftersom jag varken får eller kan rida på ytterligare några veckor, blev det att följa med och promenera. Det var både skönt och välbehövligt, men gissa hur avundsjuk jag var! Jag fick pinna på ganska bra också med apostlahästarna för att hinna med. Det var en väldigt lugn tur, men min kondis var inte tillräcklig för att hänga med i traven😆 Så det fick väntas på mig då och då för att jag skulle hinna ikapp. Men det gjorde Tempen så gärna så att svettiga matte inte skulle bli övergiven i skogen😄 Dessutom blev han ju klappad under tiden, och det är alltid lika uppskattat av den rödhårige kelgrisen😄

Det blev ett antal foton tagna, varav de flesta föreställde en hästrumpa och en rygg. Men så blir det när man kommer flåsande på efterkälken!😆

Ett stort tack

Ett stort tack

Idag vill jag tacka mina fantastiska läsare! Det har varit extra tidskrävande att skriva sen jag blev skadad och har min opererade högerhand i paket. Jag har glädjande nog fått såna mängder av kommentarer, och förra inlägget fick så många väldigt fina och engagerade sådana. Hur gärna jag än har velat har jag inte hunnit svara på alla ännu. Jag släpar efter för att det helt enkelt tar sån tid att skriva, och under fredagen missade jag att ta värktabletterna som jag skulle, så fokuset var inte det bästa. Men jag kommer att svara alla för att jag verkligen vill det!

Jag läser varje ord från er, och blir jätteglad varje gång ni har läst mina inlägg och tagit er tid att skriva ett svar. Det betyder alltid mycket för mig, och i nuläget hjälper ni mig också att skingra tankarna när jag inte kan göra sånt som jag brukar. Bloggandet ger mig en meningsfull sysselsättning.

Jag gnetar på för att jag brinner för att skriva, och för att denna blogg som är så ny i världen redan har gett mig så mycket. Detta är ni delaktiga i, så återigen ett stort tack!❤

En liten tanke

En liten tanke

När jag var ute på promenerad häromdagen såg jag den här lilla skylten i en blomrabatt. Den ser kanske inte så speciell ut i all sin enkelhet, men budskapet fick mig att fundera lite. Den säger att ”ingen vänlig handling, hur liten den är, är någonsin förgäves”.

Ibland kan jag tycka att det här med vänliga handlingar gärna ska blåsas upp till att vara något så stort i dagens samhälle. Det är absolut inte så att jag har något emot välgörenhetsgalor, parader och andra stora arrangemang. Men ibland känns det som att det glöms bort att vänlighet också finns både i det lilla och i det tysta.

För mig är det vänlighet att ge ett leende åt hundägaren, som med orolig blick sitter som på nålar med sin lilla fyrfota vän intill sig på stranden – beredd på att bli ivägkörd.

Det är vänlighet att resa sig och ge sin plats till någon som har svårt att stå på bussen, och att hålla upp dörren åt någon som har händerna fulla.

Jag ser det också som vänlighet att se och uppmärksamma sina medmänniskor, t ex genom att hälsa på sina grannar när man möts i trapphuset eller utanför bostaden.

En annan liten vänlighet är att släppa fram sina medtrafikanter t ex vid filbyten i tättrafikerade städer, istället för att fixera blicken framåt och ignorera den som blinkat länge för att få komma in i filen.

Men kan också lämna lite plats på trottoaren eller i affärsgångar för människor man möter, istället för att gå som på räls och likt ett bowlingklot smälla i folk man passerar.

Eller varför inte se till att hålla vad man lovar, och att man både ger och tar – inte bara det sistnämnda.

Man kan också ta initiativ till umgänge med en medmänniska som verkar ensam, i landet där rekordmånga människor känner sig just ensamma.

Nu säger jag absolut inte att alla människor brister i vänlighet. Men det finns säkert tusen små saker jag skulle kunna räkna upp som gör världen till en vänligare plats, och jag har noterat att det ofta är flera som går i sin egen lilla bubbla och struntar i människor i vardagen omkring sig, än vad det är som anstränger sig att vara vänliga i de små gesterna. Det har jag sett oräkneliga exempel på genom livet.

Det är så lätt att snygga till sitt samvete genom att ta fram telefonen, och sms:a några kronor till ett nummer när det är en TV-gala. Och det kan kännas så medmänskligt att ta på sig rätt utstyrsel och gå med i ett paradtåg  för en dag.

Men mitt i den vanliga vardagen – som vi lever i alla dagar i veckan 365 dagar om året – finns det tusen och åter tusen små saker vi kan göra för att bidra till en vänligare värld.

Tips om mina favoritblommor

Tips om mina favoritblommor

Innan jag summerar årets trädgårdssäsong, tänkte jag berätta lite om mina favoritkrukväxter. Jag är nämligen oerhört förtjust i Orkidéer. Många blir gratulerade med denna fina växt, men tycker att skötseln är svår.

Förr hade jag många sorters krukväxter, men tyvärr blev det lite si och så med skötseln då jag reste mycket. Så det blev att skaffa tåliga växter som mår bättre av att inte vattnas och pysslas med för jämnan. Valet föll på Orkidéer som inte endast är väldigt lättskötta, utan också råkar vara fantastiskt vackra. Jag har fått många frågor om varför mina Orkidéer är så spänstiga i bladen och blommar om regelbundet. Så här kommer några tips.

Orkidéer vill ha ljus, men inte starkt solljus. Det ska inte heller vara för varmt i bostaden. Jag vet folk som har 25-26 grader inomhus, och klagar på att bladen slokar och att det aldrig kommer nya blommor. Ja så blir det om man har det riktigt varmt. Det optimala är om det är svalare på natten än på dagen. Det löser man t ex genom att flytta krukan närmare fönsterrutan på natten så rutan kyler. Men låt inte krukan stå nära rutan om det är varmt!

Vattna en lillskvätt då och då, och INTE i bladrosetten. Mina vattnas med kokt avsvalnat vatten som blivit över. T ex thévatten. Det går bra att skölja bladen under kallt vatten ibland för att ta bort damm.

När blomningen är klar klipper jag blomstängeln vid tredje ”ögat” innan den hinner vissna. Då kommer ofta nya knoppar på stängeln. Lät det krångligt? Det är det inte! Var bara sparsam med vatten, värme och solljus😄

Eftersom jag glädjande nog har fått en läsarfråga i en kommentar har jag lagt till ett par bilder😊 Nedan har jag försökt avbilda vad jag menar med ”öga”. Titta på stjälken till höger om blomman. Skärpan var lite svår att få till med mobilen.

På nästa bild har jag räknat till tredje nerifrån och visar var det ska klippas:

Har du tänkt på en sak?

Har du tänkt på en sak?

Detta inlägg kom till efter ett gott skratt åt Fnulans roande inlägg ”Dagens I-landsproblem”, och jag varnar för att det kanske inte upplevs som helt rumsrent!😂 Det handlar nämligen om folks kombinerade telefon och toalettvanor – och då menar jag främst nr 2. För sen allas vår kära Smartphone gjorde entré i folkets liv och leverne, tycks många ha blivit betydligt trögare i magen. Den där manicken som pryder nästan var människas hand verkar ha en förmåga att göra tömningen av tvåan till en ibland orimligt tidskrävande procedur!😂

Visst kan det säkert vara praktiskt för den som krystande och duttande med fingrarna på displayen råkar missa att delta i hemmets olika bestyr. För medan kampen mot den motsträviga tarmen utkämpas hinner mat lagas, bord dukas och dukas av, disk diskas, och annat som måste vara hjärtskärande att missa. Men är det det värsta med alltsammans? Nej – inte om man har bacillskräck.

För vad är doft egentligen? Jo det är fritt svävande molekyler. I det här fallet bajsmolekyler. Tänk så fint dessa lägger sig som en osynlig film på telefonen, och duttas på med fingertopparna som ett tidsfördriv när  tarmen spjärnar emot😆

Har du tänkt på att telefonen blir ganska äcklig av att vara delaktig i allt?😂

Fnulans inlägg hittar du här:

http://www.fnulan.se

Besiktad, ompaketerad och frusen

Besiktad, ompaketerad och frusen

Denna vecka började med att Drullemaja – dvs jag – åkte till lasarettet för att besikta handen. Paketet klipptes bort, och under fanns ganska långa ärr och många stygn. Inte särskilt snyggt, men bara det blir bra är jag nöjd. När handen var färdigcheckad och ompysslad blev fingrarna ihopsatta, och den nya paketeringen gjordes lite mindre klumpig. En himla tur faktiskt, för jag kan ju inte gå i samma gamla lealösa tröja och flaxiga fleecejacka för jämnan för att få handpaketet genom ärmarna. Mindre turligt är att det beräknas ta sex veckor för ligamenten som gick av att läka sig någotsånär hållbara. Så det är långa veckor med aja baja att använda handen. Ridning kan jag bara drömma om under tiden😩 Så det är bara att rota fram en pinnkam nånstans i mina hamstergömmor och räkna ner dagarna.

Efter lasarettsbesöket blev jag sugen på en promenad. En dryg vecka efter trappdykningen är jag en smula mindre halt och lytt, så det kunde göra mig gott tyckte jag. Man blir lätt en smula trind av ett plötsligt stillasittande liv då endast tuggmusklerna jobbar hårt. Tyvärr hade jag dock för lite kläder på mig i snålblåsten. Innan avfärden till lasarettet drabbades jag av ett liiitet uns av fåfänga, och ville inte visa mig på stan bland folk i min ca 10 år gamla flaxiga fleecejacka. Så jag drog en inte alltför uråldrig täckväst över den lika gamla lealösa tröjan. Jag kan säga att armarna kändes nästan nakna i blåsten. MEN det var en väldigt vacker dag, och jag passade på att fota några trädgårdsbilder också😊

Jag önskar alla en fortsatt trevlig vecka!

Att vilja det man inte kan

Att vilja det man inte kan

Är det inte ganska typiskt egentligen?! När jag hade två hela och fungerande händer fick jag inte tummen ur att göra saker. Nu när jag inte kan har jag minsann lust med allt möjligt😆

Idag är jag jättesugen på att göra äppelpaj och baka med äpplen. Bara för att det är omöjligt. Om jag hade kunnat hade jag inte gjort det, för då hade jag varit ute och ridit istället – vilket jag heller inte kan göra nu. Det är trots allt en del saker man gör även under en ganska händelselös dag i livet, och det känner jag av nu när jag plötsligt varken kan eller får göra det jag brukar.

Men lusten att äta paj har jag iallafall fått stillad, för jag har fått sådan hemhandlad bestående av blåbär och hallon. Och det var förstås njutbart att smaska i sig en varm portion med vaniljsås!😄

Om någon som inte har följt mina bravader, till äventyrs undrar varför jag inte kan vara huslig och rida, så berättar jag om det i följande inlägg😊

https://varapavag.se/2018/09/17/nar-olyckan-ar-framme/

https://varapavag.se/2018/09/18/en-dag-med-undersokningar/

https://varapavag.se/2018/09/19/precis-det-jag-inte-ville/

Så blev jag lite bortskämd

Så blev jag lite bortskämd

Efter en tid av olika plågsamma händelser var det riktigt skönt att bli ompysslad och bortskämd igår. Jag fick som överraskning följa med på picnic😊 Det var inte så skönt ute så jag fick leta länge innan jag hittade varma kläder som var rymliga nog i ärmarna för att kunna dras över min paketerade högerhand. Hittade tillsist två gamla plagg och kunde åka iväg.

Tanken var att hitta någon plats i lä i skogen och kunna äta utomhus, men vi bestämde oss för att äta i bilen istället. Det gick lika bra, och vi stannade på en plats vid Omberg där vi har stått med husbilen en gång. Utsikten är fin där även om vädret inte är det bästa.

Så blev jag serverad en massa god mat bestående av pastasallad, rostbiff, skinka, crepes med skagenfyllning, juice och apelsinchoklad till efterrätt. Oj så gott det var, och jistanes så mätt jag blev!😄

När maten var uppäten var det tanken att det skulle bli en promenad, men det blåste verkligen kallt. Så istället blev det att åka och titta på utsiktsplatserna som vi brukar rida till.  Det kändes nästan lite konstigt att vara där utan hästarna, och att åka bil på en plats där man annars brukar rida. Men naturen var underbart vacker som vanligt, och jag längtar efter att bli färdigläkt så att jag kan rida där igen. Det var sååå skönt att komma iväg hemifrån, äta lite gott och njuta av vackra vyer!😊

Lugnet före stormen…

Lugnet före stormen…

Har du nångång känt den där speciella och nästan kusliga känslan innan det drar ihop sig till ett riktigt oväder? Mörka moln flockar sig över himlen, och luften känns tryckande men lugn. Det är som om naturen håller andan, och bara väntar på vad som komma skall. Lugnet borde kännas skönt, men känns istället illavarslande och bedrägligt…

Igår var jag ute och tog lite friskluft när jag kände hur naturen gjorde sig beredd inför en riktig urladdning. Jag fotograferade och plockade äpplen som hästarna fick kalasa på.  När jag gick ut blåste det så hårt att det kändes besvärligt att vara utomhus. Så jag tänkte först gå in efter äppelbjudningen. Men så lugnade sig blåsten, och plötsligt kändes det sådär onaturligt stilla.

Lilla Busfröken började vanka lite oroligt längs staketet och ett svagt mullrande hördes i fjärran. Just när jag som mest fascinerat beskådade vad det skumma ljuset gjorde med färgerna på träden – och tog upp mobilen för att fota det intensivt gröna – öppnade sig himlen. Det blev rena skyfallet, som i kombination med hård blåst fick regnet att även virvla på tvären. Det gick knappt att se framför sig. Som tur är har jag inte många steg från hagarna till huset, men hann bli blöt ändå. Ökenhästarna hade regntäcken på sig i väntan på ovädret, för särskilt Lilla Mannen fryser så han skakar när den tunna och sidenlena pälsen blir blöt.

När jag kommit in blev det att krypa ner i soffan under en filt och lyssna på regnet som trummade mot fönsterrutorna. Det mattades lyckligtvis av ganska snabbt, men det har blåst ordentligt sen dess.  Och ifall någon undrar – hästarna fick jag hjälp att ta in, för en hand räcker inte till att hantera grindar och grimskaft när det stormar. Den ”paketerade” handen har totalförbud från kirurgen att hantera hästar och stallsysslor…

Lite utomhusstädning

Lite utomhusstädning

Jag brukar i vanliga fall städa regelbundet i hagarna. Helst vill jag göra det varje eller varannan vecka, men med handen i paket går det ju inte så bra. Men nu har jag fått titta på när det mockas i ena hagen, och då passade jag på att fota lite. Hästarna är väldigt nyfikna så fort man gör något, och måste vara med och undersöka allt. Det är deras egen bajs som hamnar i skottkärran, men ändå luktar det sååå spännande. Tempen försöker välta skottkärran, så det gäller att hålla koll på den lille busen. Han gillar nämligen att stöka till!

Men fint blir det iallafall, och jag hoppas att jag kommer kunna göra nåt vettigt snart igen!

%d bloggare gillar detta: