Ta ut sitt mående på andra…

Ta ut sitt mående på andra…

Alla människor kan må dåligt av olika orsaker. Vissa i långa perioder och andra ett helt liv. Saker kan hända i livet, en livssituation eller sjukdom kan vara svår att uthärda, och ibland finns det ingen medveten orsak. Men hur hanterar man måendet?

Vissa stänger in sina känslor – kanske rentav isolerar sig från omvärlden – och grubblar i tysthet. Andra behöver prata av sig, och diskuterar allt med alla i omgivningen. Så finns ett brett spektra däremellan, och bland dessa finns t ex de som försöker traggla på med livet, arbetet, skolan eller vad det nu må vara, och har hittat en soptunna att kasta känslorna i.

Med soptunna menar jag inte en sån där grön i plast, eller rund i plåt. Nej jag menar en människa – den som får ta hand om allt när det känns jobbigt eller krisar. Den som mår dåligt anstränger sig att visa upp en ”normalglad” och trevlig fasad mot de allra flesta människor i omgivningen – utom en. Personen som får ta allt. Och visst måste det vara underbart att ha den där tålmodiga personen som alltid lyssnar, och lojalt agerar säkerhetsventil hur ofta det än brister. Som finns tillhands även när frustrationer och ilska rentav kan riktas mot personen själv istället för mot det, den eller dom som har orsakat det dåliga måendet. Men vad händer om tacksamheten förbyts till ett förgivettagande?

När jag skriver det här tänker jag på hur många som kan ta illa upp av mina ord. Men jag menar inget illa, utan vill belysa saker ur ett annat perspektiv – nämligen mottagarens. För samtidigt som det naturligtvis är hemskt att må dåligt, och den som gör det behöver allt stöd den kan få, kan det i längden bli väldigt tungt för den som ger och ger av stödet – om det tas för givet och inte uppskattas.

Ordet soptunna kan klinga väldigt illa i mångas öron. Men är det inte det någon blir, om den alltid finns till hands att ta emot allt negativt en annan människa känner. När den som får tömma eller rentav kräka ur sig alltid gör det med en sån självklarhet som om personen betalar abonnemang för soptunnan – utan att själv behöva ta emot något när tunnan är full.

Personligen har jag funnits tillhands för många genom åren. Människor som har kastat sig på luren för jämnan för att prata av sig i timtal, och människor som oavbrutet har pratat om sina egna problem varje gång man ses. Det har hänt att någon varit grinig och kort i tonen mot mig – ja faktiskt till och med avreagerat sig verbalt emot mig när något helt annat än jag varit orsak till frustrationen.

För inte så längesen, och under hela mitt liv dessförinnan var jag en fullkomligt råstark person. Det spelade ingen roll hur feta käftsmällar livet gav mig gång på gång – jag reste mig snabbt, skakade av mig det jag kunde, och försökte glömma resten. Vad för jobbigt, hemskt eller rentav grymt som än hände så tvingade jag livet att gå vidare – för vad finns det för alternativ?

Men inte ens den som är riktigt urstark orkar bära precis hur mycket som helst, och hur länge som helst.

När den som var råstark tillsist går sönder, verkar det vara svårt att ta till sig för de som vant sig vid att lyfta på soptunnelocket och fylla på. Den eller de som lyfter på locket verkar inte se eller vilja förstå att tunnan är full upp till kanten, och att det faktiskt rinner över. Nej man kan alltid trycka i en påse till. Eller så kan man undvika sin soptunna, eftersom man inte skulle komma på tanken att hjälpa till att tömma den.

Kanske tycker ni som läsare att jag använder en dålig eller dum metafor. Men det jag vill säga är att man ska vara rädd om den som bryr sig om en och alltid finns där. Man ska kanske försöka att se den som har sett en själv. Man kanske ska rannsaka sig själv så att man inte är självisk i sitt dåliga mående. Sist men inte minst, så är det inte fel att ge tillbaka.

Vi kan alla må dåligt av olika anledningar. Men  vi kan också alla ibland rannsaka oss själva – hur vi är mot den som finns där för oss när känslolivet trycker på…

72 svar på ”Ta ut sitt mående på andra…

  1. Känner igen det du beskriver. Jag är den typen av människa som väldigt många slänger sina problem i famnen på vilket ibland fkatiskt kan vara världigt tufft.

  2. Bra att du tar upp det här. Känner i gen mig hela inlägget och jag är också den som tror att jag är rå stark men har ramlat på det tillslut?

    1. Tack! Ja det viktigare än man tror att kunna göra det. Men så måste gränserna respekteras också.

  3. Så bra det du beskriver och verkligen något som många borde tänka på. Inte alltid lätt att vara stark och orka med allt, så visst är det då lätt att det till slut blir för mycket. Kram ❤

  4. Så sant det du skriver, väldigt bra text. Fler borde ta till sig! För även om alla mår dåligt ibland och kan behöva prata ut så är det aldrig okej att kasta allt på en annan person, tycker jag. <3

    1. Det du säger känner jag också igen mig i. Det här när man faktiskt väntas lösa någons problem, och hur tyst det blir om man inte gör det.

    1. Ja upptäckten att människor som man verkligen har funnits för håller sig undan när dom kunde ha stöttat tillbaka – den svider rejält!

  5. Jag både pratar och stänger in mina känslor. Många kommer väldigt ofta med sin problem till mig men jag har slutat och lyssna för jag orkar inte ta deras saker. För jag känner själv att jag vill må bra

  6. Så bra skrivet! En klok vän till mig sa en gång ”vi har alla ett ansvar att prata om det” och det gäller ju åt båda hållen. Har man någon i sitt liv som bara använder en som soptunna måste man våga ta upp det. Även om det är jobbigt. Jag är så konflikträdd att jag hellre är soptunnan i många lägen, men det är något jag jobbar på! ♥

    1. Tack så jättemycket! Din kloka vän har så rätt! Jag är egentligen Inte konflikträdd, utan det har även hänt att jag har sagt ifrån. Men det kan få blandade resultat, så oftast är jag tyst. Nåt att jobba på för mig också!❤️

  7. Känner så väl igen mig i det du skriver jag är ofta den som många kommer till när de har problem och vill prata ut.
    Själv är man kanske inte lika bra på att berätta om sina egna saker som gror inom än. Men är något jag blivit bättre på och får jobba vidare på ?

    1. Jag har också haft lite svårare att berätta, men delvis beror det på att jag vill märka att det finns ett intresse av att lyssna också.

  8. Så bra skrivet! Förut komm människorna till mig när de mådde dåligt, tillslut kom det till en bristningsgräns för mig, och jag insåg att det är viktigare att jag tänker på mig själv först än andra.

  9. Tror att jag förstår rätt tydligt vad du menar då jag befinner mig i en sådan situation. Jag har mått dåligt i många år och nu har jag en ”vän” som bara pratar om sig själv. Kanske jag också gjort genom åren men idag är jag den som pratar med de som orkar, dvs min terapeut bland annat, iallafall av det tyngsta.

    1. Ja så som du beskriver det känner du säkerligen igen det jag skriver. Det kan nog av flera anledningar vara en bra idé att gå och prata med någon professionell lyssnare.

  10. Kan känna igen mycket i de du skriver, har under många år då jag varit yngre själv mått dåligt men aldrig talat om de, men samtidigt fått tagit en hel del då ja hjälpt och lyssnat på mina vänner då de mått dåligt. Så tungt kan jag lova! En vacker dag bröt jag ihop totalt och bad dem sluta, kanske låter taskigt men de kändes nästan som jag kvävdes, ingen lyssnade eller fråga hur jag mådde, utan allt fokus var på dem. Idag väljer jag noga vilka eller vem jag umgås med och försöker vara de som inte bara fokusera på de negativa och dåliga för de tynger i längden.

    1. Jag tycker inte alls att det lät taskigt, utan snarare som ren självbevarelsedrift! Det är faktiskt nästan kvävande när någon bara maler på om sitt utan att ens undra hur man själv mår – under tiden som man själv mår dåligt eller är helt slutkörd.

  11. Jag pratar mycket om hur jag själv mår till mina närmsta vänner. Och jag lyssnar ju såklart på allt dom säger även att allt inte är positivt. Men har alltid haft svårt för att prata om hur jag mår. Och kommer nog alltid att ha de

    1. Ja alla har inte lätt att prata om sig själva, och heller inte till vem som helst. Om man t ex fått erfara att någon spridit ut det man sagt i förtroende blir det jättesvårt att öppna sig på ett tag igen.

  12. jag är också den som alla vänder sig till för att prata. alltid, och ja, de blir för mycket flr mig också ibland. Men de är sällan man vågar säga till. konstigt de där.

    1. Ja det är konstigt…Men man är hänsynsfull och vill inte stöta sig…Så är det mycket för min del iallafall.

    1. Vet du jag har också ibland benämnt det att arbeta gratis som psykolog, men när jag ledsnade totalt började jag tänka ordet soptunna.

  13. Så bra känner så väl igen mig. Man tror man är den starke många ggr, men eg är det en själv som skulle få prata av sig för en gång skull

  14. Fast man lovar och svär på att människor i ens närhet inte ska påverkas av mitt mående så gör de det ändå.

    Svårt att le när hjärtat och själen gråter

    1. Ja det är så sant som det är sagt! Ibland undrar jag varför de som bara vill ha stöd själva inte kan se lite hur givaren mår också…

  15. Det är så viktigt med ge och ta i en relation, kärleks- eller vänskaps. Jag tror inte att det funkar om det bara är en som ger hela tiden.. kanske till flera. Alla måste få tanka lite energi också ?

    1. Ja du har så himla rätt!!? Även det allra kraftfullaste batteriet töms såsmåningom om det inte får någon laddning.

  16. Jag är den som stänger in mina känslor och visar världen ett leende, sen när jag är hemma kan jag gråta i flera timmar i min ensamhet 🙁

  17. Stor eloge till dig som kan sätta ord på dina tankar och känslor. Jag älskar metaforer och tycker inte alls att du är dum som har dom! Heja dig!!
    Kram

  18. Känner igen det du skriver.. Jag har tyvärr inte så många andra att prata ut med än en stackars person som också mår dåligt. Så det är ju inte så positivt för den stackaren, om man säger så. Det blir lite som att man drar ner varandra på nåt sätt och så ska det ju inte vara. Har i alla fall blivit medveten om det och försöker numera vara ett stöd också precis som hen varit mitt stöd genom åren.

    1. Tack! Ja det blir nog lätt som du säger att man drar ner varandra om båda mår dåligt. Eller så dras kanske den ena ner mer än den andra eftersom den får hantera både sina egna och den andres känslor. Men jättebra att du har blivit medveten och stöttar tillbaka!

  19. Intressant! 🙂 Jag är en människa som växt upp med att vara instängd, stänga in alla känslor, inte visa eller prata direkt. Detta har gjort att jag aldrig känt behov av att prata om mig, om hur jag mår, eftersom det aldrig varit ”okej” ungefär. Jag har stängt in mig så mycket att jag till slut krossats!

    1. Tack för att du tycker att inlägget är intressant! Ja att stänga in sina känslor fullständigt inom sig kan äta upp en inifrån. Fortsätter man så för länge kan det gå riktigt illa.

  20. Så viktigt och intressant inlägg! Hur man behandlar folk i sin omgivning när man mår dåligt är verkligen viktigt att tänka på. Jag har haft vänner som har behandlat mig som ”soptunna” där jag har fått ta mycket skit bara för att den personen har mått dåligt. Jag menar, man klarar mycket när det gäller personer man tycker om men ifall det sker för ofta blir det helt enkelt för mycket. Jag kan säkert också ta ut mitt mående på folk runt omkring mig, tror det är väldigt vanligt. Men jag försöker jobba på det då jag själv inte tycker det är en bra egenskap. 🙂
    Hoppas du får en bra dag! 😀 // Petra Elisabeth

    1. Tackar så jättemycket! Jag håller med dig! Man kan klara mycket, men det får inte bli för ofta.
      Ha det så jättebra! <3 //Lillan

  21. Intressant inlägg vännen, kände igen mig en del.Jag är en sån som alltid ställer upp och gör allt för alla men tyvärr kan jag nog bli ganska gnällig när jag mår dåligt.

    1. Tackar så mycket! Ja det är nog lätt hänt att bli lite gnällig när man mår dåligt eller saker går en emot. Men är man medveten så kan man ju tänka sig för 🙂

    1. Tackar så jättemycket! <3 Ja allt vill man ju inte skriva i bloggen. Det är en sak att skriva att man mår dåligt. Men detaljerna om varför vill jag personligen inte lägga ut till hela världen.

  22. Jag förstår hur du tänker! Jag tycker däremot att vi inte ska ägna allt för mycket energi åt andra människors beteenden, för det kommer alltid finnas människor som utnyttjar en, sårar en eller på annat sätt beter sig på ett sådant sätt som inte känns okej för en.
    Det enda man kan göra då är att se över sitt beteende, exempelvis genom att inte låta sig vara en soptunna om man inte känner sig bekväm med det.

    1. Jag förstår även hur du tänker. Men tyvärr är det inte så att man alltid kan välja precis vilka människor man har i sin omgivning. Det är inte alla man kan ”sortera bort”, och det är inte heller alla som förstår det här med gränser, signaler eller budskap. Vissa är ihärdiga i sin kontakt. Det kan också handla om att man tycker väldigt mycket om en person och vill finnas för den, men när man själv behöver stöd så visar det sig att det inte var ömsesidigt. Jag tror inte att man vet hur det kan vara förrän man har fått uppleva det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: