Browsed by
Månad: augusti 2018

Lite smått och gott!

Lite smått och gott!

Tror ni att bacillerna lämnade mig ifred under torsdagen? Nej minsann, sån tur hade jag inte, men jag trodde det först eftersom jag inte frös när jag vaknade.

Jag är väldigt glad över alla goda råd jag fick i kommentarerna till förra inlägget om min usla kondis!😄 Jag har inte kunnat prova råden än, för jag har varit helt slut, men det kommer! Återigen tack!😃

Det blev iallafall en stillsam promenad med Lilla Mannen, och jag tyckte att han kunde hjälpa mig att bära tidningen från postlådan. Det tyckte inte han för det fanns så många goda äpplen att sukta efter😆 Så han fick bära tidningen på ryggen istället. Tyvärr försvann solen ett tag när jag skulle fota, men jag tog några bilder ändå.

Efter promenaden mådde jag sämre igen, så det blev att kura ihop mig i soffan ett tag under ett par tjocka och lurviga filtar. Av det jag hade tänkt göra blev det mycket gjort. Men det kommer ju flera dagar.

Ett tappert försök

Ett tappert försök

Kan någon gissa vad jag har gjort idag? Eller rättare sagt försökt att göra😆 Jo jag fick för mig att jag skulle prova att jogga lite. Jag använder inte ordet springa, för då låter det som att det gick fort – vilket det absolut inte gjorde. På bilden kan man om man tittar noggrant se en väg. Där var jag ute och gick på den sedvanliga promenaden när jag plötsligt fick min snilleblixt. Tyvärr kan jag inte skryta med längden på joggingturen heller, för den blev pinsamt kort. Det tog ingen längre stund förrän jag flåsade från botten av  lungorna, och insåg att det var lika bra att fortsätta i promenadtakt😬

Nog för att kondisen har rasat i år, och jag har inte haft något annat val än att låta den göra det. Men det är ju ändå en skillnad på dålig och obefintlig…

Nu ligger jag nerbäddad och funderar på om jag drabbats av nån bacill. Jag har nämligen frusit ikväll – för första gången på evigheter – och legat hopkurad i soffan med tröja och dubbla filtar. Samtidigt undrar jag var blykepsen kommer ifrån, för jag har då inte druckit några ädla drycker. Nån verkar ha lyckats smyga in betong i näsan också. Hur gick det till?! Nåväl, det är bara att hoppas att jag är i bättre skick imorgon.

 

Jag ska bara…

Jag ska bara…

Är det nån som känner igen dom orden?😆 Jag är nog stundtals en ganska flitig användare av dessa ord. Det är så himla lätt att tänka att man ska göra en massa saker. Men så kommer tröttheten och kliver emellan ambitionen och handlingen…

Som ni ser är det diverse äpplen som har blivit förevigade. Tanken i stunden då jag stod ute i trädgården och plockade, var att koka äppelkräm och äppelmos. I ett väldigt överoptimistiskt ögonblick kunde min fantasi nästan känna doften av en framtida paj som gräddades gyllenbrun i min alltför sällan använda ugn.

Men innan jag skred till verket med att anrätta alla dessa äpplen var jag tvungen att vända och lufta en massa hö. Vilket i sin tur gjorde mig trött. Vilket i sin tur fick mig att säga ”jag ska bara lägga mig på rygg lite”.

Så nu ligger jag här – trött så det värker i kroppen. Äpplena ligger sköljda i vasken, och några ligger i magen. Jag fick nämligen för mig att göra smoothie av äpplen och frysta jordgubbar. Det var surt – mycket surt!!

Det kommer inte bli fart på kastrullerna ikväll. Nej vi ligger vidare på varsitt håll äpplena och jag, och jag visar er bilder från träden och vasken istället för husliga bilder vid köksbänken😆

Ett skönt sommarminne

Ett skönt sommarminne

När jag befinner mig i en riktigt skön stund brukar jag alltid önska att tiden kunde stanna. Den kunde ju åtminstone sakta av och gå lite långsammare. Trots allt gör den ju gärna det när man har tråkigt, eller befinner sig i en situation man helst vill slippa.

Just nu ligger jag och väntar på sömnen, och drömmer mig tillbaka till semstern. En av sommarens många sköna stunder inträffade när jag satt utanför husbilen och njöt av utsikten över havet. Det var en väldigt blåsig dag, så de glittrande och skummande vågorna rörde sig hastigt in mot stranden. Jag ville bevara stunden till den kommande vintern, och filmade ut mot havet med telefonen. Tre filmer blev det men två var för stora för att ladda upp i bloggen. Den tredje är väldigt kort, så den har jag lyckats få in i det här inlägget. Jag hade ingen aning om att jag skulle längta tillbaka till havet redan innan hösten, och medan andra går och drömmer om stearinljus och tjocka koftor, drömmer jag om kortbyxor och sandiga barfotafötter.

För den som vill ha tillbaka sommaren i några sekunder finns mitt sommarminne här. Blåsten låter väl inte så rogivande, men havet är alltid lika vackert att beskåda😊

Har du något sommarminne som betyder extra mycket för dig?

 

Ett samtal som förstör en dag…

Ett samtal som förstör en dag…

Hur mycket man än vill slippa vissa enstaka människor, så finns det personer man inte kommer undan. Man kan hålla dom i utkanten av sitt liv så gott det går, men ibland  tvingas man till kontakt, och obehaget kryper i hela kroppen.

Man förväntas vara så duktig på att förlåta saker när någon har gjort något riktigt svinigt emot en, men jag är ledsen – allt kan jag inte förlåta. Åtminstone inte utan att det har gått lång tid, och personen bör åtminstone ha ångrat sig. Det heter att man ska förlåta för att kunna gå vidare. Vadå kunna gå vidare? När någon man tyckte om och trodde jättebra om visade sig vara både genomfalsk och kapabel att slå bitar av ens liv i spillror, har jag inte lust att förlåta. Det är ingen mänsklig rättighet att bli förlåten när man har uppfört sig avskyvärt mot en annan människa. Jag vill bara glömma alltsammans. Att glömma – eller förtränga – vad personen har gjort går nästan bra så länge jag får vara ifred. Men så kommer dom där tillfällena då man måste ha med varandra att göra, och då väller avskyn fram igen.

Idag kände jag mig mentalt en liten gnutta bättre. Jag funderade på saker som jag gjorde innan jag blev sjuk, och vågade mig lite försiktigt på att tänka framtiden. Jag vågade mig på att börja drömma om saker som jag gjorde när jag var stark och frisk. Jag  kände för första gången på evigheter en liten tunn och bräcklig strimma av hopp…

Men så ringde telefonen, och nog sjutton var det den där människan som rör upp ett kaos av negativa känslor och avsky inom mig, och snabbt släcktes den där lilla strimman av hopp. Från en sekund till en annan sjönk sinnesstämningen till botten.

Är det bara jag som har någon falsk människa man inte tål (kanske rentav avskyr) i sin omgivning, och som man måste stå ut att ha kontakt med då och då?

Bättre än väntat

Bättre än väntat

Visst är det skönt när man kan se tillbaka på en dag och känna sig belåten över att den blev mycket bättre än man trodde! Jag brukar försöka undvika att ha negativa förväntningar inför saker, men inför söndagen var det nästan omöjligt att låta bli. Jag vill vara utomhus så mycket som möjligt, men väderprognosen var verkligen urusel.

Men så kom söndagen och trotsade alla förväntningar. Solen strålade hela dagen, och luften var sådär nästan krispigt frisk. Bilen stod färdigpackad (ifall väderprognosen skulle vara fel), och pållarna lastades för avfärd till skogen.

När vi kom fram märkte vi att det måste ha regnat. Stigarna var lite blöta och bitvis halkiga. Men vi tog det lugnt, och njöt av naturen. Solens strålar letade sig ner genom trädkronorna, och det var stundtals nästan magiskt vackert när vi tog oss fram längs mjuka slingrande stigar.

Sist men inte minst blev det lite fika också när vi kom tillbaka till bilen☺️

Om det vill sig så…

Om det vill sig så…

Idag fick jag en positiv överraskning när jag slog upp de två gröna. Väderprognosen var riktigt dålig igår, och även om man förväntas att hurtfriskt vara ute i alla väder, så tycker jag inte att det är roligt att rida när det spöregnar. Visst har jag regnkläder, men tänk er känslan när det iskalla regnvattnet rinner från hjälmen och ner i nacken. Man blir dyngsur på ryggen. Lilla Mannen som är en ökenhäst grinar illa och krullar ihop sig, så han förstår mig iallafall😆

Men just nu skiner solen, och det hoppas jag att den fortsätter med. Jag har druckit en rejäl balja kaffe, och tagit några kort så ni kan se hur fint dagen har börjat. Om det vill sig tar vi oss ut på ridtur idag😄

Bli av med gottesuget

Bli av med gottesuget

Finns det nåt underbarare än smaken av den första ostbågen när man öppnar påsen? Eller den ljuva känslan när den första chokladbiten smälter på tungan? Eller varför inte den upphöjda njutningen när fyllningen i bullen pyser mellan tänderna? Listan på gotterelaterade njutningar skulle kunna göras hur lång som helst.  Frågan är om den ens har ett slut… För min del önskar jag att den hade det, och helst redan innan den börjar. För hur nyttig jag än försöker vara, så dyker suget ändå upp – och oftast vid de mest olämpliga tillfällen.

Tänk om jag åtminstone kunde bli gottesugen till frukost. Då kunde jag dra i mig ett par bullar eller en halvliter glass till efterrätt när jag ätit upp det som är nyttigt. Fördelen vore att då har jag hela dagen på mig att bränna upp det gottiga. Men nej, jag har svårt nog att tvinga i mig dagens startbränsle, så nåt extra finns det inte ork eller lust för.

Till lunch äter jag mig vanligen nästan äckelmätt på husmanskost, och paltkoman inbjuder inte till snaskande. Så kommer eftermiddagen, och då har jag alltid blivit seg en stund. Men på senare år har jag varit så himla duktig (klapp på axeln till mig) och ätit frukt. Men visst – om någon har ställt fram fika eller rentav tårta, är inte jag den som hmm…någonsin…sagt nej😆

Till kvällen har jag oftast ätit någon lättare måltid och varit fullt nöjd med det. Som nyäten och belåten har jag lika optimistiskt som alltid tänkt att IDAG kommer jag klara mig!! Jag kommer INTE att äta nåt onyttigt!

Men så kommer den där sista lilla korta stunden på kvällen. Den där stunden då det ska varvas ner inför sömnen efter en lång dag. Då jag som Kronblom lägger mig raklång i soffan och bara njuter av känslan att ligga där till absolut ingen nytta. Och DÅ kommer gottesuget!! Plötsligt blir jag som besatt av tanken på glass med mycket sylt, såser och klet eller krispiga snacks, och kampen mot min usla karaktär blir hård. Ibland förlorar jag, och river runt som en mullvad i skåpen för att hitta nåt gott. När jag lyckas är jag alltid lika euforiskt nöjd i stunden, och sen när jag lagt mig med den stinna magen i vädret går det alltid lika bra att undra varför jag gjorde sådär…

Men nu har jag börjat bekämpa suget med en ny taktik, och jag hoppas att den hjälper (det gjorde den inte igårkväll, men jag skyller på att det var fredag😆). Jag gör smoothies i mängder av goda frukter och bär, och det är sååå jättegott. Det går åt rätt stora mängder för att stilla suget, och min lilla mixer går varm. Men det är det värt. Bara jag blir av med gottesuget!!

En strålande morgon!

En strålande morgon!

Inatt har jag nog sovit den utmattades hårda sömn, och jistanes vad det var välbehövligt! Det blev inte så många timmar, men jag sov hårt utan att vakna hela tiden. Bara det är ju fantastiskt!

Jag brukar sova med fönstret lite öppet, både för att få in sval luft och för att höra fåglarna kvittra på morgonen. Men jag hade glömt att öppna fönstret, så jag fick se till att göra det för att höra den livsviktiga fågelsången😆

Idag känns det som att det kommer att bli en lite bättre dag. Den tunga känslan var inte med mig från start iallafall, och den nästan chockblandade sorgen efter vad som hände häromdagen känns mera hanterbar. När jag står på balkongen och tittar ut över gården slås jag av hur vacker dagen är, och jag vill verkligen göra något bra av den!

 

 

 

En ofta återkommande syssla…

En ofta återkommande syssla…

Jag tycker jättemycket om att ha ett vitt kök, men jag önskar att flugorna kunde lämna det ifred. Den som bor i stan kanske inte tänker på sånt, men jistanes vad flugor smutsar ner köksluckorna. Det behövs bara att nån enstaka kommer in då och då, så ser man prickar på den vita målningen😬 När man bor med djur omkring sig blir det ju oundvikligen en del flugor, så att torka köksmålningen är en ofta återkommande syssla…

%d bloggare gillar detta: