För ovanlighetens skull…

För ovanlighetens skull…

När jag köper något är det oftast ätbart. Om det inte går att äta är det med största sannolikhet hästrelaterat. På den tiden jag inte nästan uteslutande gick i karlaktiga arbetskläder eller stallkläder var jag faktiskt ganska häftigt klädd. Men då var jag ute i nöjessvängen rätt så ofta och tyckte att det var kul att sticka ut lite ur mängden. På senare år har jag fått prioritera bort nöjeslivet nästan helt, och mina en gång så snygga kläder ser nu en smula bedagade ut.

Idag blev jag tillfrågad om jag ville följa med och köpa kläder. Jag hade nog nämnt något vid nåt tillfälle om att garderoben numera känns lite trist att kolla in i. Men vad ska man med en massa kläder till som det ändå inte blir tillfälle att använda? Jag har ju alla bruksplagg jag behöver 😉  Men jag följde en smula tveksamt med på denna helt oplanerade shoppingtur – tämligen förvissad om att komma ganska tomhänt tillbaka 😉 Och jag hade dessutom tur 😀 Det var nämligen rea – hela 70% – vilket passade mig mycket bra!

Så det blev en fullknökad påse med kläder som bars iväg ifrån kassan. För första gången på länge struntade jag fullständigt i om en tröja är användbar som jobbtröja ifall de loggade gubbtröjorna ligger i tvätten (förlåt mig ni män som läser detta att jag uttrycker mig på detta sätt ;)) Jag valde inte ut ett enda plagg beroende av om det funkar att rida i eller inte (även om nu ridkläder kan vara riktigt snygga). Bör kanske nämna att några klänningar och kjolar blev det dock inte, för det är inte min grej riktigt…

Saken är den att om jag ska känna mig som jag igen, måste jag se ut som jag igen. Det må vara hänt att jag är en hästtjej. Det vill jag vara. Men nån liten gubbe är jag faktiskt inte, och kommer aldrig att bli det. Jag vill inte se dessa trista, färglösa och ledsamma tröjor och skjortor på min lekamen all tid som går tills stallkläderna sätts på. Det är ju förknippat med ren och skär tristess att se mig i spegeln i dessa själakvävande kläder. Då ska man betänka att jag trots allt lider av förkvävd fåfänga 😉

Jag tänker i framtiden inte låta mig tvingas att lägga större delen av min vakna tid på att arbeta halvt ihjäl mig, och då kommer det bli utrymme i livet att se ut som JAG vill en stund varje dag 🙂

På bilden kan beskådas min bunt med dagens fynd. Helt ostiligt upplagda på en stol, och hmm…en smula slarvigt vikta. Ingen inkastarbild till bloggen direkt 😉 Jag kommer inte att göra något inlägg med foton av mig i diverse outfits. Bilden är bara en dokumentation av att jag handlat kläder åt mig för ovanlighetens skull 😀

20 thoughts on “För ovanlighetens skull…

  1. Oh vad du fick mig att skratta. Din första mening gjorde att jag brast ut i skratt av den enkla anledningen att jag känner precis så nuförtiden. Jag handlar mat hela jäkla tiden och inte för att jag inte vill handla kläder utan för att jag inte hinner 😖 Hur mycket mat kan man få i sig egentligen undrar jag 🙄😳

    1. Haha tack så roligt att jag fick dig att skratta!😄 Vet du att jag undrar precis samma sak!! Man kånkar hem så mycket mat att armarna nästan töjs ut på längden, och skåpen töms lika fort igen!😂

  2. Men så härligt, och du är så värd det. Så länge man inte bryr sig så mycket om hur man ser ut så är det lätt att låta en själv halka ner mot depressionens kant. Jag blev riktigt glad av ditt inlägg, du lever ju bara en gång så unna dig för tusan!

    1. Åh tack så mycket snälla du!😄 Så roligt att jag kunde glädja dig!😄 Ja det var verkligen välbehövligt med lite påfyllning i garderoben! Jag har brytt mig för lite för länge😆

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: