Klibbig som ett flugpapper…
Jag är inte den som brukar klaga på värme. Tvärtom, jag har alltid varit ganska värmetålig och blir inte bränd av att vistas i solen. För min del får det helst vara sommar året runt, och jag tycker att vintern över lag är en plåga. Men just denna kanske årets varmaste dag har jag inte badat i svalkande vatten, och jag känner mig helt ärligt både klibbig och lite ding-ding utav värmen. Kanske spelar sömnbristen in också, för jag sover inget vidare. Sömnen är lika ömtålig som flyktig, och kan både hindras och störas av allt möjligt. Värme, ljud, oroliga tankar och inte minst flugor kan både väcka mig och hålla mig vaken.
Är det nån mer än jag som undrar varför flugor är så sällskapssjuka? Det kvittar hur mycket utrymme dom har att vistas på, för som måste alltid vara störiga och landa i ansiktet eller på någon annan hudfläck dom kommer åt. För att slippa dessa små sömnstörare måste antingen fönstren vara stängda så att luften blir tryckande varm, eller så måste man täcka över sig så att man inte känner deras kittlande små fötter. Även denna åtgärd höjer temperaturen över den sovbara gränsen.
Men hursomhelst finns det dom som har det betydligt värre just nu. Jag är inte drabbad av varken bränder eller torkande grödor. Dessutom så kan jag ta sovmorgon nu, vilket har varit omöjligt när klockan har ringt i ottan för att skrämma iväg mig till jobbet. Så jag ska inte klaga!
På bilderna ser du hamnen i Kåseberga.