Backa tillbaka tiden

Backa tillbaka tiden

Ibland önskar jag att tiden kunde backas tillbaka. Eller att en del av utvecklingen som skett under de senaste åren aldrig hade hänt. För jag minns den goda tiden då man hade en klar skiljelinje mellan arbete och fritid. Jag minns så väl den sköna känslan när man hade fasta arbetstider, och inte förväntades bära med sig datorn (som var stationär) hem från kontoret. Åtta timmars arbetsdag kändes fullt tillräcklig, och övertid var något reglerat som inte gömdes i påtvingad “förtroendetid”. Med laptop:en kom inte bara friheten att jobba var man vill, utan även oket att inte få slippa jobba där man inte vill. Hemmet upphörde att endast vara ett hem för privatliv, fritid och återhämtning, och blev även en påtvingad förlängning av kontoret.

Jag kunde inte föreställa mig förr att den fritid och frihet jag tog för given skulle gå förlorad, och att jag i en hektisk och krävande framtid skulle få beskåda både förvånade, sura och även arga miner när jag påtalade att jag ville få ha såväl fritidsintressen som arbetsfria semestrar. Jag förstod inte hur lycklig jag var när jag slapp argumentera för mitt fritidsbehov och mitt återhämtningsbehov med människor som anser det naturligt att jobbet tränger undan allt annat i livet. Som en slags gökunge som knuffar alla ur boet.

Jag förstod inte hur fri jag var när jag inte behövde vara anträffbar via telefon och mail för jämnan. Hur glad jag borde ha varit för att ingen blev sur och gnällig om jag gick på toaletten och inte svarade i telefonen. För man tog den inte med sig från skrivbordet eller hallbänken. Man svarade när man var i närheten och hörde när den ringde. Om man hade ett meddelande i telefonsvararen var det bara att ringa upp när man hade möjlighet. Folk förstod att det fanns andra saker i livet som krävde uppmärksamhet än just telefonen. Jag kunde aldrig ana att den skulle bli ett slags fängelse med en mailbox som krävde ständig uppmärksamhet. För den som inte får just sitt mail av stora mängder besvarat i samma sekund som det skickas kan bli både sur och otrevlig om oturen är framme. En tillräckligt otålig person kan vända sig “uppåt”, och vips så växer obehaget i dignitet.

Visst har många saker blivit enklare och snabbare med teknikens och utvecklingens hjälp. Men flera har blivit besvärligare, mera stressande, krävande och rentav kvävande. Man har inte rätt att arbeta i ett drägligt tempo under ett rimligt antal timmar per dygn. Man översvämmas av (förbannade) mail, information och helt sjuka prestationskrav. Man förväntas säga nej om det blir för mycket, men om man säger nej blir man obekväm och besvärlig. Det finns pest eller kolera att välja på, men oavsett vad man väljer kommer man att missgynna sig själv.

Är man gammalmodig och gnällig om man tycker att det var bättre förr? Många verkar tycka det. Förr är lite mossigt och förbjudet att tänka på. Men om man har fått uppleva ekorrhulet både med hanterbar fart respektive med riktigt högt påtvingat varvtal, kanske det är okej att man nostalgiskt tänker tillbaka på hur det var när man ägde lite mera av sin livstid.

Nu måste det bli en ändring, men jag frågar mig hur. Ibland känns drömmarna uppnåeliga, och ibland känns dom omöjliga. Det känns som att tillfrisknandet går i snigelfart, och att det inte går framåt. Men tålamod är en dygd sägs det, så jag får väl försöka att vara dygdig.

Det var telefonkiosken som du ser på fotot som fick mig att börja fundera igen och skriva det här inlägget. Den stod så fint i skogen och påminde om svunna tider.

 

 

 

12 thoughts on “Backa tillbaka tiden

  1. Tycker inte nödvändigtvis att det är gammalmodigt och gnälligt att säga att det var bättre för. Däremot ser jag inte hur det ska hjälpa till att göra det bättre nu genom att gå och buttra över att det var bättre för som jag hör titt som tätt.

        1. Ja, men jag tycker att den var väldigt ytlig med tanke på allt jag skrivit om, och den tog fasta på en liten bråkdel utan att visa förståelse för vad jag faktiskt berättar. Vi människor har olika upplevelser av livet i våra olika delar av verkligheten, och själv kan jag tycka att det är intressant att få ta del av andras perspektiv – utan att trivialisera vad andra har att säga.

  2. Jag tillhör dem som tycker att vår storhetstid ligger i framtiden, att varje steg framåt, inklusive smarta mobiltelefoner och laptops är framsteg. Men jag håller med om att de flesta av oss måste lära oss att hantera dem på ett sätt som vi mår bra av. Jag skäms inte (längre) för att sätta min mobil i stör-ej-läge när jag vill vara i fred och inte kolla jobbmail mer än under arbetstid. Det krävs för att jag skall må bra, och om jag mår bra gör jag ett bättre arbete över längre tid vilket också gynnar min arbetsgivare. Med ny teknik kommer också nya sätt att tänka, både för enskilda individer och för arbetsgivare.

    1. Jag skäms inte heller för att sätta mobilen i stör ej – läge då jag behöver, och jag skäms inte för att vara ledig på fritiden. Jag vet mycket väl vad som behövs för att må bra. Men ny teknik innebär inte alltid ett positivt sätt för arbetsgivare att tänka – åtminstone inte ur arbetstagarens synvinkel. Vissa branscher är extremt pressade, och då man inte är sin egen arbetsgivare och chef förväntas man utföra allt jobb man blir tilldelad – oavsett hur mycket det är. Hårt slimmade organisationer dras dessutom ofta med personalbrist av olika anledningar, och dom som finns förväntas göra jobbet som saknade resurser skulle göra om dom funnits. Jag vet att det fortfarande finns vissa arbetsplatser där trycket utifrån inte finns eller är så hårt, och där inte vartenda arbetsmoment utförs under tidspress. Den som inte har upplevt pressen från alla håll kan lätt tro att alla väljer sitt tempo och sina tider själva.

  3. Hej!

    Det finns jättemånga gånger som vi tänker om tiden eller hur mycket fritid har vi varje dag. Men jag tycker att det att jätte enkel att lämna tabletten eller telefonen på bordet och dricka te och läsa en bok bara 30 eller 50 minuter. Den tiden bara till dig. Eller hur?

    Ha en solig dag!

    PabloD – Soleado.se

    1. Hej!

      Ja egentligen är det ju ganska enkel matematik. Om arbetet tar tolv timmar per dag och man behöver åtta för att sova så har man fyra timmar kvar. Efter tolv timmar tidspress är iallafall jag rätt så trött. Att handla, laga mat, äta, tvätta och städa mm tar sin tid, men jag lyckas oftast klämma in en liten stunds motion eftersom jag är stillasittande halva dygnet. Så jag får erkänna att den lilla sköna stunden är efterlängtad, men svår att skapa utrymme för under dygnets 24 timmar. Som anställd får man ju tyvärr inte välja precis hur man vill ha det. Ständig tidspress, slimmade organisationer och personalbrist gör att många (inte bara jag) tvingas jobba sönder oss. Man får tyvärr inte säga nej om man vill ha jobbet kvar. Man behöver nog uppleva pressen för att förstå den…

      Ha en härlig dag!

      Lillan

  4. Jag är ett stort fan av smarta telefoner och finessen med att kunna jobba var och när jag vill. MEN: vi är fortfarande så omogna när det gäller att ta ansvar för alla möjligheter, både som individer och i organisationer … Jag är dock övertygad om att vi lär oss hela tiden och att vi genom både lagar, regler och nya normer kommer att ha mer glädje än motsatsen av all utveckling.

    Och märker en att situationen är ohållbar, så får en byta situation eller gilla läget.
    Underbar telefonkiosk förresten 🙂

    1. Jag vill inte hålla med om att ”vi” är omogna när det gäller att ta ansvar. Som anställd får man rätta in sig i ledet om man vill ha ett jobb. Det är långt ifrån alla arbetsgivare som värnar lika mycket om anställdas hälsa som om omsättningen. En ohållbar situation är alltid lika enkel att bara lösa för den som är helt oinsatt i den situation som en annan människa lever i, och fraser som ”gilla läget” tror jag inte att någon av alla tusentals som nästan fått jobba ihjäl sig uppskattar. Men för att slippa skriva repriser så hänvisar jag t ex till svaret jag skrev till Pablo. Där kan man ju alltid stoppa in jobbsökande i det lilla beräkningsexemplet. Men det är alltid fascinerande att människor som aldrig gått ett steg i en annan människas skor ändå har det perfekta receptet på vad andra människor ska göra, och hur superenkelt alla egentligen skulle kunna lösa allt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: